Pandorasmycke,, igen!

Måste ju bara visa mitt senaste tillskott i samlingen Pandora.

Detta hämtade vi i onsdags efter sjukhusbesöket!

Förövrigt är det väl sådär, men måste nog ändå tillstå att jag idag mår ganska bra faktiskt. Blir lite speedad av de där kortisontabletterna och undrar om jag egentligen behöver dem? Men när jag upptäckte att de lindrar mina handbesvär och svullnaden och klådan där lägger sig, så blir det nog gärna så att jag tar dom:-) Idag har händerna varit så bra att jag faktiskt städat lite och till och med fixat naglarna! Och faktiskt så mår jag bättre när jag är lite aktiv!

Hoppas detta välmående håller i sig så jag orkar åka till Arenan imorgon och se melodifestivalen!

Konsten att döda en hamburgare

Det är nog bara jag som besitter den kunskapen att ev döda en hamburgare. Jag älskar ju hamburgare och vill definitivt ha kvar den möjligheten att få äta en sådan då och då! Men idag tog jag en stor risk!! Nämligen den att med risk för att döda en så åt jag en, direkt efter min cellgiftsbehandling!
Det är nämligen så att just därefter mår man lite och ibland mycket illa, på ett märkligt sätt. Doften från sjukhuset sitter i näsan, i kläderna ja till och med i smaken. Och jag har blivit förvarnad om att inte äta sådant som jag tycker om. Däremot så sades det inte när man skulle undvika detta. Jag har själv räknat ut att det förmodligen är i direkt anslutning till behandling. Av erfarenhet vet jag, vid de första tre behandlingstillfällena var vi nämligen och köpte färsk fisk som vi åt till middag på kvällen. Om maken idag föreslår att vi ska äta fisk, vilken dag det än är, så säger jag bestämt NEJ, jag kan absolut inte förmå mig att äta fisk, det vänder sig liksom i magen bara jag tänker på det.
Därför förstod jag idag när jag tog beslutet att äta ett whopper meal, att risken var stor för att jag skulle ta död på detta begär och därmed hamburgaren!
Detta faktum skulle göra mig ledsen, men jag vet att maken skulle bli jätteglad.
Nu återstår att se om jag lyckats döda hamburgaren eller om den bara blir lite skadad i kanten!

Ny dag, ny vecka.

Ny dag, ny vecka! Mår hyfsat bra igen! Men får väl bara göra det två dagar innan det är dags, brrrrgrrrr! Tänk att det skulle ta såå lång tid denna gången, kanske blir det lindrigare efter onsdag! Håller tummen för det!
Ute är det grått och vått! Snön är snart borta, men inte mig emot, bara det blir vår istället!
Idag har jag fått en tid till hudkliniken, kanske får jag nåt bot för mina händer, de som långsamt förvandlas till elefantfötter:-o Hoppas på det iallafall, bot alltså!!

Nu har jag kollat pulsen oxå, för säkerhets skull, helt normal! Så idag är jag nästan normal!

Fredag kväll

Ja, det är fredagkväll, har sjunkit djupt ner i soffan framför lets dance! En go vindrickande man på ena sidan och två pälsiga pudlar på andra! Själv "får" jag njuta av en havredryck:-o

I dag var vi och hämtade min alla hjärtans dag present hos vår hovleverantör!

Och ett nytt smycke är undanlagt för att avhämtas vid nästa lämpliga tillfälle, som inträffar på onsdag! Tyck nu inte synd om maken, för att han inte fick nån present, om ni minns så "fick" han ju köpa ett par skor, mot sin vilja!

Transportsträcka

Lycka är att barnen är friska och lyckliga!
Lycka är kärleken mellan mig och min älskade man!
Lycka är pudlarnas villkorslösa kärlek, våta slick och mjuka päls!

Det var meningen, trodde jag iallafall, att jag skulle vara lycklig nu! På nåt sätt var det faktiskt min tur!
Vi skulle leva livet, ha roligt, älska och dansa! Jag såg så fram emot det! Jag befann mig på den absolut bästa platsen på jorden! Med min underbare man, mina barn och mina hundar.
Nu befinner jag mig istället på en läskig transportsträcka, till något annat! Jag vet inte till vad?
Är det en transportsträcka till det liv jag älskade? Just nu är jag bara så ledsen över att allt är som det är! Att det inte blev ett liv i lycka! Jag sörjer så hemskt! Jag är så jävla besviken!
Vad finns kvar när transportsträckan är över? Finns lyckan kvar då? Finns kärleken kvar då? Kommer jag att kunna ta mitt liv tillbaka? Räcker tiden till?
Är det ett prov som ska klaras av, för att sen få belöningen, Lycka?
Jag är jättedålig på prov! Vill alltid vara bäst och få högsta betyg! Klarar jag detta provet? Blir det MVG?
Detta är ett vaccuum! Ett fullständigt lufttätt system, ingen syretillförsel nånstans. Måste försöka sticka hål nånstans, så jag får in lite luft! Men jag har ingen nål!

Idag

är åter en dag! Som kunde varit bättre. Jag gnäller nog en hel del, men för de som inte vet, och kanske är det inte många! Så är det så att jag gnäller inte för lilla minsta, det ska mycket till! Men det kanske bara är jag själv som vet det eller uppfattar det så!
Det slog mig plötsligt,, att jag har cancer!! Vet inte riktigt om jag inte insett det förrän nu! Det känns ofattbart, skrämmande och helt jävla bisarrt!
Det har varit upp och ner mellan behandlingarna, ibland har jag mått "bra" och ibland dåligt. Vet aldrig innan hur det kommer att bli! Just nu känns det bara som om det blir värre och värre! Det känns som om kroppen sakta men säkert håller på att brytas ner till något oigenkännligt, odefenierbart! Och jag frågar mig igen, vad är det för mening med detta? Jag är inne i en fas där det känns som om jag skulle vilja ge upp! Orkar inte mer!

Om man nu ska gå efter tesen, det finns någon mening med allt, så är det verkligen frågan jag ställer mig just nu. VAD?

Jag har fortfarande problem med att hålla mig upprätt, och händerna, ska vi inte prata om! De känns och börjar sakta men säkert likna och kännas som elefantfötter! KLIAR gör det oxå hela tiden. Känseln är dålig.

Så, tack, nu har jag fått gnälla en stund!
Fick förresten nyss reda på att min gamla farmor, 89 år, brutit lårbenshalsen inatt! Stackars lilla farmor! Nu ligger hon o väntar på operation! Tänker på dig farmor!

Dagens krämpor, för den som orkar!

Efter många dagars lidande blev det idag ett samtal till jouren på onkologen! Och följaktligen ett besök på samma ställe! Jag blev bekvämt placerad i en säng och där stannade jag i över tre timmar! Det togs blodtryck och puls och det visade sig att jag både hade för hög puls och för högt blodtryck! Eftersom det var en jourläkare blev det endast aktuellt med "nya" plågor, plågor som tillkommit de sista dagarna typ. Allt gammalt och känt får jag dra en annan gång!
Det nya är att jag har så jävla ont i magen, eller mitt emellan revbenen, som om nån sticker in en kniv, rakt igenom och vriiiiider om. Jag har alltså ont i ryggen oxå! Smärtan gör mig helt matt och svettig, Puh. Dessutom har jag de sista dagarna inte kunnat stå på benen, yr, svimfärdig, kallsvettig, svettig och helt allmänt slut. Inte trött, utan bara,,,,helt färdig.

Fick lite nya tabletter för magsmärtorna som förhoppningsvis ska hjälpa. Resultatet av detta kommer jag väl inte märka förrän om några dagar. Ett stick i armen fick jag också utstå, svaren på dessa prover var inte anmärkningsvärda!
Även en remiss till hudläkare skickades iväg. Har nämligen fått något konstigt eksem på händerna, som håller på att göra mig vansinnig! Läkaren kunde inte hitta någon rimlig förklaring till detta i samband med cellgifter, så nu tar vi tag i det på annat ställe!

När jag låg där, hade jag inte alls ont, naturligtvis! Men när vi sen skulle köra hem, så räckte det med att jag satte mig i bilen så körde det igång igen! Men sen å andra sidan så är det ju ingen som sett min smärta ändå! Nu sitter jag här och har gått igenom ett antal smärtanfall och nästan kliat sönder mina händer! Känner mig gravid, konstant sugen på något gott, INTE godis utan vad som helst som smakar nåt! Och, ja, ser väl ut som om jag var i sjätte månaden ungefär! Tänker inte gå vidare in på vad det beror på:-o Nåt får ni räkna ut själva! Kan bara säga så mycket, att jag hoppas det blir en tidig förlossning, gärna imorgon bitti:-)

Omvärdering

Jag har nu omvärderat en situation! Att tappa håret är inte det värsta med detta! Det värsta är att inte må bra! Om jag mått bra finns det såå mycket jag kunde gjort, utan hår, med mössa!
Nu kan jag bara ligga här, reser jag mig försvinner blodet från huvudet! FAN FAn fan!

Solen skiner ute, men inte här inne!

Trodde det skulle bli bättre, men inte! Idag är ingen bra dag, känner mig svimfärdig och matt hela tiden, stopp i näsan och hjärtat bultar på fortare än vanligt! Ute skiner solen, mer än vanligt! Men jag orkar helt enkelt inte gå ut!

Orka

Dagarna sen i torsdags har varit sådär! Halvdant illamående, trött, hängig, dålig smak i munnen. Dessutom är det ingen mat som smakar något. Blähää
Händerna är svullna, och ,,,, ja skulle kunna nämna hur många saker som helst som inte är bra!
Det är lite som en dålig bakfylla. Och det värsta är att jag nu vet att om två veckor mår jag likadant igen! Nu vet jag ju, nästan iallafall, att jag kommer att må lite bättre om några dagar! Men man hinner fan inte hämta sig förrän det sen är dags igen!
Undrar lite om hur jag ska orka detta. Skulle vilja sova bort hela skiten!

Det finns så mycket jag vill göra, men jag orkar inte! Frustrerande!

Alla hjärtans dag!

Idag är det alla hjärtans dag och det firar vi med rosor, champagne och vaniljhjärtan!

Min present skulle hämtas hos guldsmeden, men guldsmeden hade stängt på lördagar, snopet! Men jag vet vad som väntar, ett underbart litet rödlila hjärta till mitt pandora armband! Så det hämtar vi på måndag:-)

Efter det snopna besöket hos guldsmeden tvingade jag min man att köpa nya skor! Ja, det låter väl lite fjantigt men så är det. Han är jätte löjlig med vissa saker och skor är ett sådant ämne! Han är snygg och stilig, luktar gott och är mån om hur han ser ut, överallt, utom på fötterna! Helt sanslöst! Nu står det iallafall ett par splirrans nya skor i hallen, fy fan va snygg han kommer att bli! Min älskade man! Som alltid finns i mitt hjärta och i min själ!

Samma sak gäller när han ska klippas! Han envisas med att göra det själv! Alltså, det handlar om att köra trimmern på tre millimeter över huvudet! Och jag har sett resultatet när han gör det själv och förbjuder honom med det bestämdaste!! Då ser han ut som om det var han som hade cancer! Men det har jag ensamrätt på här nu! När jag då klipper honom, gnäller han som ett barn hela tiden, är du inte klar snart, färdig nu? Och så håller vi på, medans jag försöker förklara att det går mycket snabbare om han är tyst och sitter stilla medans jag får göra jobbet i lugn och ro! Och han blir ju såå snygg när jag är klar!

Nåväl, det brukar ordna sig! Nu sitter vi här med vår champagne, som vi dricker ur glas som vi fick när vi gifte oss! Middagen är uppäten och snart är det dags att sätta tänderna i ett underbart vaniljhjärta!

Sen väntar melodifestivalen, tänk som man tittade på detta spektakel förr! Nu är det mest piss alltihop faktiskt. Dessutom tycker jag inte om årets programledare, så det bär mig emot att se på eländet. Men jag kommer förmodligen att sitta här o glo på det iallafall :-o

Dessutom har vi ju biljetter till Malmö uttagningen, så jag får väl försöka att lära mig stå ut med programledaren!!

Önskar alla en trevlig alla hjärtans dags kväll!

Blommor till mig och tankar till Kenneth

Fredagen den 13 idag, har aldrig tänkt så mycket på det, jag har ju min egen dödsdömda dag 11/11. Men nu undrar jag om jag inte ska lägga till fredagen den 13 till listan! För den här dagen började tråkigt. Maken skulle just gå till jobbet när hans telefon ringde! Och det var inget roligt samtal, hans bror har fått en stroke och ligger på sjukhus! Kan det bara aldrig ta slut, allt elände, kan det inte bara få vara bra allting!?

När jag gick här med tårar i ögonen, ja inte för min egen skull då utan för min mans brors skull. Då ringde telefonen, ett blomsterbud var på väg! Och det är ju inte utan att man då undrar, från vem?

Efter en stund kom blommorna, en underbar bukett med ett kort från alla barn och föräldrar i min lille minste sons klass! Värmen spred sig i kroppen! Tänk så gulliga människor är som tar sig tid att tänka på mig så! Tack alla!

Nu går tankarna vidare till min mans bror! Och det är inte utan att en liten tanke går till Gud, käre Gud låt allting gå bra, låt honom bli samma gamla Kenneth igen, en underbar, go, snäll och rolig människa! Som jag absolut vill ha i mitt liv!

Ljuset längst in

Dagens giftinjektion är avklarad! Och även om jag inte mår direkt illa eller dåligt, så är det nån slags känsla av obehag som infunnit sig! Det jag kan glädja mig åt är att det idag var behandling nr 6 av 16, alltså återstår "bara" tio behandlingar! Brrrr

Det som nu inträffar är det, att vi skjuter tillbaka behandlingen en dag. Till att börja med!
Detta gör vi för att få lite mer distans till avresan till Turkiet som sker den 6 juni! Istället för torsdagar kommer jag att få behandling på onsdagar nu några gånger. Efter det kommer vi att flytta till tisdagar osv, för att slutligen hamna på måndagar! På det viset blir det lättara att resa den 6 juni som är en lördag!

Och med detta kommer ju även det slutliga resultatet: att jag blir klar tidigare!!!! Alltså, då blir det den 29 juni som blir sista behandlingen! Den dagen skall det jublas och festas och allt man kan tänka sig! Man kan liksom skymta ljuset, längst in, precis som på den lila näckrosen!

Snöbollar

Då kom vintern! Och jag vill inte påstå att det är nåt jag gillar. utan snö och kyla kan gärna få hålla sig borta för min del!

Men det finns några som älskar snön! Våra pudlar! De blev som små barn när de kom ut i snön! Lika vackra och välborstade som de brukar vara här inne, lika ovårdade såg de ut när de kom in!

De liknade snarare vindruvsklasar än hundar! Snöbollarna som fastnar i pälsen är omöjliga att få bort om man inte använder duschen! Så idag har det varit våt hund hela dagen!

Ikväll ska jag på skrattyoga! Mycket skratt utlovas!

Råtta eller mus?

Det är frågan, vart går gränsen? Maken har nu varit på loftet och, mycket riktigt, plockat en vad vi trodde var råtta! Han konstaterade, dubbelvikt däruppe, att det bara var en mus!

Så fick jag ner det lilla eländet i en påse, tittade i påsen, och kunde snabbt konstatera att det inte var en mus det handlade om! Jag anser att det var en råtta, eller åtminstone nästan!

Jag tillhör inte kategorin människor som är rädd för dessa småkryp. Snarare för vad de kan ställa till med. Vet folk vars hus har brunnit ner till grunden pga att ett snarlikt djur har bitit av en elsladd!

Nej, jag tycker faktiskt de är riktigt söta, och att det faktiskt är lite synd att ta livet av de små liven. Men ack, vad gör man?

Bodde en gång i mitt liv i en marklägenhet, där fanns det gott om möss! Men då pratar vi faktiskt om möss! De var sååå små o söta. De höll till under vasken och bland soporna där. Och ibland sprang de över fötterna när man satt och åt frukost! Det bekom mig inte, men det som blev jobbigt var ju att de tuggade sönder tapeter och liknande. Varpå jag satte en fälla under vasken. På en timme tog jag en fyra eller fem möss. Sen höll dom sig borta, förstår inte varför :-o

Nåväl, innan jag satte fällan försökte jag med andra knep! Jag råkade en gång se en liten, liten mus hoppa ner i soppåsen. Så jag tog fram en ny påse och började plocka skräp ner i den, och längst ner i den gamla påsen satt, i en tom kaffe kartong, en liiiiten mus och skakade. Tog den lille stackaren och släppte ut den i trädgården. Förmodligen var det den som ändå till slut hamnade i fällan!

På tal om något helt annat, så tvättar jag håret nu! Ganska praktiskt att kunna sitta här o skriva i sin blogg samtidigt. Snacka om simultankapacitet! Okej, det ligger i en hink med vatten och shampoo i badrummet. Snart ska det få lite balsam! Sen ska det hänga och torka innan det åter kan användas. Helt klart i rätt frisyr utan arbete! Enkelt och lätt!

Möss och hundar!

Vaknade till ett ihärdigt skällande av våra små söta vovvar!! Och då frågar man sig ju va det är som pågår! Jo det ska jag berätta, på vårt lilla loft ovanför hallen, hade nog äntligen en mus fastnat i en fälla!
Men det lät faktiskt som en större råtta! Den höll på där uppe, med vad det verkar som, att slita sig ur fällan. Det tog en stund, nu tror jag att den är död! Stackars råtta! Om den inte har slitit sig med livet i behåll!?

Vi har en längre tid hört att det sprungit omkring en del av de här små objudna gästerna! Dels i garaget, och dels på loftet. Fällor är utsatta, men någon fångst har vi inte fått förrän idag! Det är iallafall det vi hoppas på. Ikväll när maken kommer hem ska han klättra upp på loftet för att förhoppningsvis ta bort liket!

Hundarna då, speciellt den stora vackra damen, har en längre tid suttit utanför dörren till garaget, och just bara stirrat och vaktat. I dag satt hon i köket och bara stirrade upp mot taket och skällde! Jag skulle vilja se henne få tag i råttan, hon hade slitit den i stycken ha ha! Ikväll ska jag be råttorna att fastna i fällorna lite senare på dagen "fniss"

Idag är faktiskt en dag, helt utan planer! Inga tider att passa. Inget som måste göras,,,, eller hur var det nu! Jag har nog en son som behöver assistans med att lämna några papper på ett par ställen på fm. Jag har kanske tom två söner som behöver samma assistans! Nåväl, förutom det så finns inget alls på schemat! Ska försöka städa lite tror jag! Kanske tvätta något! Eller så blev det som igår, när kvällen kom, var inget särskilt gjort!

Äldre,,,,

Den positiva känslan sitter i än!!

Lördagen var helt underbar och jätterolig! Håret satt där det skulle, alltså på huvudet! Och där satt det jävligt bra, lite oväntat. Det kan vara vinets förtjänst, va vet jag!

Nu går vi mot mörkare tider igen, på torsdag är det åter dags för nya cellgifter, och även om jag inte mått så himla illa de sista gångerna så är det nån otäck känsla jag får bara jag tänker på det! Brrrrgrrrr äckligt är vad det är!

Idag har jag äntligen tagit itu med att sortera foton. Har en fruktansvärd massa pappersbilder sen barnen var små! Nu ska de bli ordning och reda även bland dom! Samtidigt var det riktigt roligt att titta på bilderna. Kunde ju lätt konstatera att man såg himla ung ut på de flesta. Konstigt det där, man känner sig precis likadan, men man ser äldre ut. Fan!

Upp till bevis!

Ja, då blir det upp till bevis ikväll. Ska iväg på en idrottsgala med middag och massor av folk! Jag är skitnervös, skulle helst stannat hemma! Vad ska jag ha på mig?? Och hur ska jag ha håret? På huvudet eller i garderoben??

Igår var jag med min mamma, nybliven pensionär, och köpte en dator. Hon har alltid sagt att hon aldrig skulle ha en dator!! Men nu har hon en, och bredband! Efter mycket snackande fram och tillbaka var hon till slut eld och lågor! Kan tillägga att jag verkligen har förklarat för henne att man inte kan leva utan en dator och att hon kommer att få sååå mycket glädje av den! Och det är jag fortfarande övertygad av att hon kommer att få!

Nu ska jag försöka bygga ihop mig till en hel människa och ge mig ut bland folk, ska börja i duschen, sen blir det ett besök i garderoben, tar väl en stund att hitta något lämpligt att ta på sig, en sopsäck skulle kännas bäst! Men då tror jag inte min man vill ha mig med! Så vi får väl se hur detta slutar!

En ensam kväll i hemmet! Kanske borde det vara skönt!!?? Nej, inte alls, det är bara tomt och kallt. Jag känner mig halv!
Maken är på Årets Kock i Göteborg, snart kanske jag kan se honom på Tv "fniss"!

Idag har varit en trött dag, har knappt kunnat hålla ögonen öppna! Ett besök hos min kära syster har jag ändå gjort. Blev bjuden på fantastiskt god lunch och trevligt sällskap!

Nu är det Årets Kock!

SÅ JÄVLA FÖRBANNAT HIMLA BRA !!

Läkarbesöket är avklarat! Alla frågor är ställda och besvarade!

Ny "sovmedicin" är utskriven! Så kanske blir nätterna framöver lite bättre!

Efter läkaren följde ett besök hos tandläkaren, lika bra att göra allt på en o samma dag, så är det liksom avklarat sen! Så nu sitter jag här med en envis bedövning i käften, som inte tycks vilja ge med sig på ett tag till! Tandläkaren är för övrigt riktigt roligt att gå till. Råkar nämligen ha världens roligaste tandläkare och tandsköterska! De är ett riktigt radarpar som verkligen är underhållande! Ibland skrattar jag så tårarna rinner och tandläkaren kan inte göra ett dugg, för munnen e ju så glad så han kommer inte in i den!

Okey,, är ni nyfikna på vad provsvaren hos läkaren sa då?? Så här är det, att i stort sett så är mina cancerceller utsläckta nu! Hur det känns? JO DET KÄNNS SÅ JÄVLA FÖRBANNAT HIMLA BRA! Livet känns plötsligt mycket lättare och mycket mer positivt, självklart!

MEN, nu är det fortfarande en lång väg kvar! Behandlingarna kommer att fortsätta i samma takt och i samma längd som det tidigare är bestämt! En tuff tid kvar med andra ord, med mycket lidande. Och allting kommer säkert inte vara så självklart hela tiden! Vi är på rätt väg, och det känns som om det finns anledning att planera för framtiden igen! Idag är det mycket lättare att vara utan hår än igår!

Svar

Svar,, får vi om tre och en halv timme!
Blir det de som vi förväntar oss och önskar??
Har jag plågats i onödan, ska jag plågas mer, eller blir det bra så här?
Har jag kämpat förägves eller har det gett godtagbart resultat?
Fortsättning följer,,,,

Som ni aldrig sett mig ,,,,

får ni nu en glimt idag! Enbart på grund av att jag idag har haft en bra dag och mått hyfsat bra!

Jag var idag tvungen att gå ut, till försäkringskassan. Det var ganska fort avklarat! Och ska förhoppningsvis inte vara några problem framöver!

Jag tog på mig peruken, och visst, den är fin! Men fan va jobbigt! Hår överallt "fniss" och så känns det som den flyttar sig hela tiden! Men, så klart, jag måste väl vänja mig och lära mig att ha den på, på ett bra sätt! Får prova lite uppsättningar och så här hemma nån dag!

Nåväl, efter försäkringskassan mötte jag min mamma på mobilia! Jag hade aldrig gjort detta själv och idag har hon varit min livlina! Hela tiden blev stackarn påmind om att hon måste säga till mig om något såg konstigt ut på mitt huvud!! Vilket det dock aldrig gjorde!

Jag inhandlade iallafall en ny mössa, en schal och ett par benvärmare,,, dom ska jag inte ha på huvudet, jag lovar :-0

Efter mobilia gick vi en runda på stan, OJ, tänk er själv,, har suttit inomhus i månader och så plötsligt komma ut på stan! Kroppen måste ha fått en chock. Eller rättare sagt, det fick den! Vi stod i en affär, i kassan, jag med en lila potatisskalare i handen! Det var vad jag skulle köpa, vad annars! Men plöstsligt fick jag ge den till min mamma med orden,,,,,"ta den här för jag svimmar snart" och så sprang jag ut!

Lite frisk luft och ett toalettbesök gjorde susen! Jag smet in på den där toaletten som är för handikappade! När jag kom ut berättade min mamma att hon blivit utskälld av någon en gång för att hon använt en sådan! Du,, sa jag till henne, om någon hade skällt ut mig, då hade jag slitit av mig peruken och bett dom dra åt helvete!

Väl hemma, med den lila potatisskalaren, åt vi semlor och vaniljhjärtan för att fira att det faktiskt är min mammas födelsedag idag!

Så, det blev en lång dag och nu är jag öm i hela kroppen och i knoppen! Det var så skönt att komma hem och nu tror jag att jag blir här några veckor innan det blir någon tur på stan nästa gång!

Frågetecken över huvudet!

Då var helgen slut och vardagen tog vid! Vilken vardag kan man ju undra, alla dagar är ju likadana! Kände mig hyfsat bra när jag klev ur sängen idag, och det var liksom med ett stort frågetecken över huvudet som jag gick runt här hemma! Tvättade lite och tog hand om tvätt som hängt en vecka eller så! Välmåendet varade inte många minuter, sen tog mattheten över igen!

Försökte tänka ut vilka tabletter jag skulle ta och vid vilken tid. Det är nämligen så nu att allt är på utprovning. Försöker hitta nåt som fungerar på ett bra sätt! Och vissa delar börjar falla på plats trots allt! Medicinskåpet är ju som jag tidigare beskrivit väldigt stort, och skulle jag ta allt på en gång skulle det nog bli en salig röra i magen!

Efter att ha funderat både länge och väl tog jag klivet in i duschen, och, ja, huvudet, visst ja, där finns inte mycket hår numera!! Hur gör man då, tvättar man huvudet med shampoo, eller skiter man helt enkelt i att tvätta det med nåt!!?? Jag struntade faktiskt i det! Inte så att jag är helt kal, jag måste ha kraftig hårväxt för det sitter faktiskt hår överallt även om det är glest! Och frisyren,,, ja den är en klassisk stubbad cancer frisyr! Imorgon ska jag försöka mig på ett besök på mobilia, tillsammans med min mamma. Ska leta efter mössor och schalar och annat att täcka huvudet med.

Att gå ut är jobbigt, att gå ut ensam är en omöjlighet!

Annorlunda

Med en semla i magen klarade jag även denna dagen!
Håret är nu ett minne blott men till slut kanske det blir riktigt flott, ändå!
Men jag hade önskat, att allt var annorlunda!

Tankar

Just nu går tiden åt till att fundera på vad jag kan tycka är gott att äta. Det mesta smakar blää och ingenting. Det enda som finns inombords är en stor, allmän olustkänsla! Åt precis mackor med leverpastej o ättiksgurka, det var hyfsat gott! Men det tog oxå ca två timmar att komma till den slutsatsenm, att det var just det som skulle ätas! Pudlarna gillade oxå leverpastejen:-)
Igår var min mamma här, och maken lagade rostbiff och en fantastisk sås, det smakade mycket bra!
Natten har varit kass, känns inte som jag sovit nåt alls!
Idag, rättare sagt om en timme, kommer min pappa och hans fru hit, de har med sig fastlagsbullar! Barnen älskar! Jag är halvförtjust, men någon enskaka gång är det faktiskt gott! Vi får väl se hur smaksinnet är idag!?

Håret, ja det vill jag ju ha av! Maken vill inte hjälpa mig, mamma ville inte hjälpa mig! Det som sitter där nu är fullständigt meningslöst att ha kvar! Det är bara ett hån mot mitt forna hårsvall! Så idag ska det av om jag så ska göra det själv! Det gör bara ont både fysiskt och psykiskt att se sig i spegeln!

Förövrigt går de mesta tankarna till provsvaret som kommer hos läkaren på onsdag!! Vad säger det!? Tanken slår mig ju naturligtvis emellanåt,,,,, att jag kanske aldrig blir frisk! Att detta kommer att vara mitt tillstånd i resten av livet, hur långt eller kort det nu än blir! På nåt sätt känns det som om livet redan är slut! Åtminstone meninglöst! Man kunde ju fått ligga i koma eller nåt annat vacuum tillstånd under en sån här behandling! Vaknat upp frisk och kry och pigg! Med krafter att ta tillbaka sitt liv!