Utan att de har en aning!
Den andra sommaren ska enligt beskrivning vara den sommaren då allt som har med cellgifter att göra, typ som i ett trollslag försvinner ur kroppen! (min egen tolkning)
Det är då kroppen har lidit nog och sol och värme tinar en frusen sjuklig kropp, för andra gången efter behandlingar!
Det är då det liksom händer!
På nåt sätt ser jag fram emot denna sommaren, och med näsan halvt ovanför vattenytan kan jag inse att det kommer hända en hel del som kommer att vara betydande för min fortsatta överlevnad.
Vi börjar så smått nu om en vecka, då jag och min man, jaaa bara vi, åker iväg några dagar på nån sorts rehabilitering. Vi ska lära oss att förstå varandra och sånt,,,, Nåväl, vi får väl se hur det går med den saken. Det stora är nog att vi kommer iväg, och att syftet med resan faktiskt är att bearbeta det vi gått igenom. För det är ju jag som varit sjuk och det är jag som mår och mått dåligt. Men det finns människor jag älskar som också lidit!
Och det ångrar jag nu, att vi inte pratat mer med varandra under tiden. Varför stängde vi av då liksom??
Precis som om vi försökte låtsas som ingenting! Varför körde vi inte hela racet, tog det bit för bit under tiden?
Var det någon slags försvarsmekanism eller?
Okey, vi har lite att komma ifatt med här nu!
Jag vill lämna cancern bakom mig, jag vill komma upp med hela näsan ovanför ytan! Och jag vill se hela solen!
Jag vill känna lycka och gjädje och känna stor lust att göra roliga saker. Jag vill dansa, sjunga och älska vanvettigt!
Den andra sommaren forsätter sen med en vecka i
Den andra sommaren är på gång och jag ser fram emot den!
Egentligen vill jag inte titta tillbaka, men någon sjuk liten gen inom mig gör det ändå,,,
för två år sen, febr 2009 såg jag ut så här:
och för ett år sen, febr 2010 såg jag ut så här:
Det går onekligen framåt :-)
