Jag träffade dig alldeles för sent i livet.
Jag hade klarat mig utan dig ända till jag var 26 år.
Då fick jag av någon anledning upp ögonen för dig och sen var jag fast!
Vårt förhållande har byggt på ensidigt beroende men du har alltid funnits där och gett
mig styrka när jag behövt. Du har alltid funnits som en tröstare!
Den sista tiden har det funnits många bra anledningar för att bryta
förhållandet med dig. Men du har ihärdigt hållt dig kvar vid min sida.
Nu är det dags för ett liv utan dig! Jag kommer att sakna dig, åtminstone
den första tiden. Men jag hoppas ändå att jag slipper att se dig igen!
1 kommentar:
Hmmm....
Allt ok tjejen?!
Skicka en kommentar