Idag

Dagen började med att vi gratulerade min lille minste son!
14 fyller han och är alltså inte så liten längre! Kan inte riktigt förstå vart alla år tagit vägen!

Han blev uppvaktad på sängen med godisbricka och inte mindre än åtta paket !!

Ikväll ska vi fira med våfflor, sylt och vispgrädde! Det har Linus beställt istället för tårta!

Innan jobbet var jag på besök hos onkologen,,,
för att få besked på proverna som jag var och tog häromdagen.

Alla prover är bra och jag är alltså fortfarande cancerfri!

Så vi firar dubbelt idag:-)

Morgonmöte

Idag blev jag stucken i armen, för blodprov!
Aj aj helvete vad det gjorde ont när hon jagade runt med nålen för att hitta det stackars blodkärlet som sprang och gömde sig hela tiden!
Men till slut rann blodet snällt ner i de små rören, som sen skickas till analys!

Hängde på låset till lab på sjukhuset, tänkte att jag skulle vara först. Ha ha det var det fler som tänkte, där var lång kö. När jag kom och ställde mig i kön stod det en äldre herre framför mig.
Han tittade på mig och sa "vilken snygg hjälm du hade"  
Jag bara,,, ehh,, nä det var nog inte jag, har ingen hjälm!
Ahh sa mannen, hon hade likadan jacka som du,, och så ursäktade han sig lite. Men sa han, din jacka är jättesnygg, det förekommer alldeles för lite komplimanger nu för tiden :-)
Sen satte han sig bredvid mig när vi väntade, småpratade lite. På ett behagligt sätt inte alls  påfluget eller jobbigt!

Efter en stund erbjöd han sig att byta nummerlapp med mig, för han hade all tid i världen! Men jag skulle väl till jobbet!
Sen blev det min tur och vi önskade varandra trevlig dag!


På torsdag får jag svaret på blodproverna !
Om jag är orolig  ??
Nej,,,,,,
eller,,,,
jo,,,, det är jag nog på något sätt, men kan inte riktigt uttrycka vad jag är orolig för!

Vårshopping med mamma

Idag känns det lite vår, eller hur!?
Lite småpyssel hemma i lugn och ro och en liten shoppingrunda med mamma!

Har länge sneglat på en Didriksson jacka,,,,,,, en lila! Förra årets färg var mörkare lila och den var slutsåld i hela Sverige och helt omöjlig att få tag på!
I år snappade jag upp att färgskalan är lite mer åt pastellhållet,,, glassigt ,,,,
För en som älskar lila är det en särskild känsla att se jackan i verkligheten så att säga,,,, inte alls som på bild!
Det gick som en ilning i hela kroppen när jag såg den igår!

Idag hänger den i min hall :-) Imorgon hänger den på mig!
Tack snälla mamma!

Apropå kommentarer,,,,

Visserligen har det varit lite tunnsått med inlägg i min blogg den senaste tiden. Och jag har full förståelse för att läsare har försvunnit och glömt bort att den finns!

Men ändå kan jag  konstatera att femton läsare har varit här inne idag, men inte en endaste liten kommentar :-((

Men nu när jag tycker det är roligt att skriva igen, skulle det ju va riktigt kul om någon hade nåt att säga, nångång,,,,,

puss o kram

Ett avslut

Sen jag blev sjuk har jag mer eller mindre regelbundet träffat en kurator på onkologen.
För det mesta har det varit en bra kontakt, men stundtals har det känts obehövligt.

Idag hade jag bestämt mig för att det var sista gången! Av olika anledningar.

På något sätt så har kuratorn blivit som en god vän som lyssnar och ger goda råd. Och alltid står på min sida :-)

Hur ska jag klara mig utan henne?

Men det gör jag ju! Vi (jag och min älskade man) fick ju som sagt lite verktyg med oss från Brännö. Dem ska vi nu spinna vidare på och utveckla. Och vi ska använda oss av de kontakter vi fick där!
Det känns rätt och riktigt på alla sätt!

En annan fördel med att lämna kuratorn är att jag slipper gå till onkologiska avdelningen på sjukhuset! Jag tycker att jag sett nog av den nu. Det blir något besök då och då ändå ju men inte så täta.

Redan om ett par veckor ska jag dit faktiskt, för att förhopningsvis få reda på att jag är fortsatt frisk! Vilket jag sen kan leva på ett halvår ungefär!

Oron kommer väl alltid att finnas kvar, det har jag insett!

Nu gör vi ett avstamp här

Jump,,,,,,,

Fredagsgodis och fler tankar från Brännö

Fredagsgooooodis!

Jag är en riktig godisråtta för tillfället, äter utan hejd till jag nästan mår illa!

Både godis och annat gott, vilket inte gagnar min figur ett enda dugg. Jag har liksom noll karaktär någonstans!

Nåväl!

På Brännö gick vi en dag en runda, för att hitta något symboliskt, något vi kunde koppla samman med vår kärlek! 

Tanken var nog att vi skulle hitta något i naturen men allt är ganska grått och kallt just nu så vi gick till affären och köpte en godispåse!

Var är symboliken i detta då?

Jo, kärleken är både salt, söt, sur och seg,,,,,, vi tyckte det var perfekt, tills jag kom på att den även tar slut! Godispåsen alltså, inte kärleken!

Symboler

Symboler,,,

Olika saker betyder olika för olika människor. För mig fyller symboler en viktig uppgift. Det mesta jag har runt mig betyder eller symboliserar något alldeles speciellt! 

På Brännö vände vi ut och in på oss själva och innan vi skulle hem drog vi vissa slutsatser och fattade viktiga beslut. För att minnas detta fick vi välja vars en liten sak, jag valde två,,,,:-)

Detta är våra symboler, symboler för vårt fortsatta liv och för vår kärlek.

Häromdagen var vi på hem- och villamässan. En massa kranar och duschar, fläktar, element och swimmingpooler. Blommor, bröd och gud vet allt.

I en liten hörna fastande jag! Först var det då detta hjärta som fångade mitt intresse. Naturligtvis med en lila kula i mitten. När ljuset faller på det så blir det en fantastisk effekt. Och naturligtvis hittade jag en symbolik i detta! Hjärtat köptes, och jag var glad. Och så gick vi vidare, men vi kom inte längre än till bröden innan jag kom på att jag nog ville ha en annan också!

Och jag har en underbar man som går med på mina nycker. Men jag kände att jag inte kunde gå ifrån mässan utan att ha båda två med mig hem,,,,,,

,,,,,så det blev även den här! En annan lila färg på kulan och med en helt annan effekt som bara är såå häftig. Symboliken i denna är helt klart en uppåtgående spiral!

Sen fick maken bråttom ut, innan jag hittade mer som jag ville köpa. Och det kan jag säga att det fanns massor :-)

Brännö, del 1

Har länge gått omkring som en zombie, känslolös och kall men ändå så full av känslor som liksom varit instängda i ett annat rum. Har letat efter en vändpunkt, har sökt efter hjälp och inte riktigt fattat att hjälpen varit mycket närmre än jag trott!

Gripit efter halmstrån! Trott att det fanns en enkel lösning, att någon skulle kunna säga några förlösande ord så skulle allt vara över! 

Det som är livsvikigt för mig har jag varit rädd att förlora.

Så,,, hände något. Jag läste något någonstans som fångade mitt sinne. 

En parkurs på Brännö ! Skulle det kunna vara något?? Skulle min man vilja åka med? Skulle det betyda något för honom? Eller tycker han att alla problem är mina!?

Hälften var faktiskt nästan vunnet när jag märkte att han var glad att vi skulle åka!

Så vi åkte, i måndags och kom hem igår!

Vilka dagar, fulla av känslor, gråt och skratt! Saker som jag tidigare tyckt varit "trams" och inte trott på blev plötsligt verklighet och jag fattar nu att det faktiskt finns saker som man kan göra för att må bättre. Det handlar bara om att få rätt verktyg!

På Brännö fick vi dessa verktyg och vi har öppnat dörrar som vi inte visste fanns! Tillsammans med underbara människor delade vi mycket djupa känslor. Så djupa att jag fortfarande är tagen!

Tack alla underbara människor vi mött på Brännö!