Har länge gått omkring som en zombie, känslolös och kall men ändå så full av känslor som liksom varit instängda i ett annat rum. Har letat efter en vändpunkt, har sökt efter hjälp och inte riktigt fattat att hjälpen varit mycket närmre än jag trott!
Gripit efter halmstrån! Trott att det fanns en enkel lösning, att någon skulle kunna säga några förlösande ord så skulle allt vara över!
Det som är livsvikigt för mig har jag varit rädd att förlora.
Så,,, hände något. Jag läste något någonstans som fångade mitt sinne.
En parkurs på Brännö ! Skulle det kunna vara något?? Skulle min man vilja åka med? Skulle det betyda något för honom? Eller tycker han att alla problem är mina!?
Hälften var faktiskt nästan vunnet när jag märkte att han var glad att vi skulle åka!
Så vi åkte, i måndags och kom hem igår!
Vilka dagar, fulla av känslor, gråt och skratt! Saker som jag tidigare tyckt varit "trams" och inte trott på blev plötsligt verklighet och jag fattar nu att det faktiskt finns saker som man kan göra för att må bättre. Det handlar bara om att få rätt verktyg!
På Brännö fick vi dessa verktyg och vi har öppnat dörrar som vi inte visste fanns! Tillsammans med underbara människor delade vi mycket djupa känslor. Så djupa att jag fortfarande är tagen!
Tack alla underbara människor vi mött på Brännö!
Tack alla underbara människor vi mött på Brännö!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar