Om att oroligt vänta!

Under en tid har jag nästan lyckats glömma att jag varit sjuk! Nästan ifrågasatt om det verkligen är sant att jag haft cancer! Har jobbat mycket och trivs med det.

Livet är på något sätt normalt men ändå så jävla onormalt!

Kan man bli sjuk av oro? Jag menar riktigt sjuk?

Hur bär man sig åt för att till hundra procent tro att man är så kallat frisk?

Var på halvårsbesök i förra veckan hos onkologen. Proverna var bra! De brukar bara ta blodprover!

Ok!?

När jag var riktigt sjuk så var blodproverna oxå bra!?

Ok!?

Nu var det en ny läkare, som inte träffat mig innan! Och hon ville för säkerhets skull skicka mig på röntgen!

Hur ska jag tolka det?

Nu har jag fått en tid den 28. Och därefter är det väntan på svaret!

Svaret som jag fasar för! Jag är så skitjävlanervös så kroppen skakar!

Så har jag sagt det!