En symbol för livet

Precis exakt för tre år sedan satt jag här och skrev ett inlägg. Då var jag mittemellan någonting känt och någonting okänt. Det var en märklig känsla att titta sig i spegeln. Jag minns att jag kände mig precis som vanligt men när jag såg mig i spegeln, såg jag en sjuk människa.
Det blev en kamp för att allt skulle vara som vanligt så länge som möjligt! Jag väntade på vad som skulle hända och på vad jag skulle tvingas uppleva!

Det här med väntan är olidligt. Nyligen så var jag ju på efterkontroll som av någon anledning ledde till en datortomografi. Först väntade jag tre veckor på att få göra den och sen väntade jag en vecka på svaret!
Under den tiden tror jag att jag hade minst fyra olika sorters cancer,,,,,,och tusen tankar i huvudet. Vad skulle jag göra om cancern gett sig på mig igen? Hur skulle jag tackla det? Jag som precis börjar komma tillbaka liksom!
Den 4 november ringde maken till sjukhuset och fick svaret på röntgen, ja jag vågade inte själv ringa dit!

Självklart var min mamma den första att få veta! Igår fick jag en gåva av henne som hon köpt samma dag, den 4 november. En sfär, ett smycke, en symbol för livet! Som ska påminna mig om att cancern är borta och att den inte kommer tillbaka!