fredag 16 november 2012

Dinosaurier och muffinsfigurer


Det har varit en bra vecka, på jobbet! Fick ett av mina välkända organisationsryck och började städa och organisera i förrådet! Det visade sig vara ett större projekt än vad vi trodde! Efter att ha lusläst lagen om vilka papper som behöver sparas och inte, så visade sig att vi kunde kasta otroligt mycket! Vi fyllde fyra stora tunnor med papper! Och då kan vi nog fylla dubbelt så många till!
Men det får vi vänta med då tunnorna bara töms var fjortonde dag! Ja, så är det! Så det är bara att hoppas att den här känslan håller i sig!
Sen blev det lite allmänt "fix" också. Vi har målat blomkrukor (som jag hittade i förrådet) och köpt blommor till dessa och satt i "vårt" fönster! 
Och utanför vårt "rum" sattes det upp en skylt som talar om vilka som jobbar där!
Ja, sånt har vi sysslat med emellan varven!

Apropå mina halvlyckade muffins häromdagen, så fick jag ett tips! Det finns ju såna här "muffinsplåtar", nu minns jag inte vad de heter på riktigt, men hur som helst så har jag ju sett dessa! Och tänkt att det kanske skulle vara bra! Men, jag är nog inte så bevandrad i köket och dess utrustning, för jag trodde att dessa plåtar ersatte pappersformarna!
Ha ha, nu vet jag att man sätter formarna i den, så får muffinsarna en klassisk muffinsfigur!
Men ni kan liksom se mig stå och hälla smeten direkt i den här "muffinsplåten" va!?
Jag skrattade åt mig själv när jag förstod hur galet jag tänkt!
Och kanske ska jag köpa en sån där plåt, för vi gillar muffins i den här familjen!


lördag 10 november 2012

Ja, nån konditor är jag ju då inte

Snygga formar - check!
Bra köksmaskin - check!
Finfina råvaror - check!
Men hur var det då med känslan, hrm,, 
inte så bra!
Lite för mycket kaksmet i de där fina, lila formarna!
Lite överhäng här och där!
Men den där sista chokladvarianten, den blev ju alldeles lagom och fin!
Ja någon konditor är jag inte, men goda blev de ändå!







fredag 9 november 2012

En busunge, en kompis och en kärlek!

Ja, då blev det en liten baby! En liten pudelbaby!
En ny familjemedlem!
I nästan tre år har jag vetat att hon skulle komma en dag! Försökte motstå men inte ens maken klarade det konststycket!
Nu är hon här, lilla Kandy!
En liten busunge, en kompis, en kärlek!
Kazey o Kayla börjar så smått vänja sig vid att det springer en tredje liten minipudel här! Men fortfarande så sätter de nosen i vädret och ser ut att undra "vad det är vi släpat hit för nåt"!







En pitpudel ?

onsdag 7 november 2012

Bara pudlar, och pudlar så långt ögat kan nå!

Ja, jag har haft lite fuffens för mig ett tag här!
Och det har varit lite tyst på bloggen!
Det föll sig som så, att vi nog nu får ytterligare en familjemedlem!
En liten chokladbrun prinsessa vid namnet Be My Baby!
Fast vi kommer kalla henne Kandy!
Kandy är åtta veckor nu, och det kom lite plötsligt att vi ska ha henne hos oss!
Men det är så mycket som passar ihop så jag tror att det är precis som det ska
<3 p="p">
Idag har hon varit här en stund, för lite inskolning!
Här finns ju våra andra små underbaringar och de måste få en rimlig chans att lära känna lilla Kandy!
Idag visade de dock inte något större intresse utan nobbade mest mig faktiskt!

Det här är lilla Kayla, vår lilla, lilla pudelälskling med den vackra champagnefärgen!

 Här är lilla Kandy, som gick runt mina fötter hela tiden och ville kela!




 Så här kan det se ut när man har många valpar, och det var sammanlagt 14 vovvar där jag var igår!
De lägger sig gärna runt våra fötter, det tycker de är mysigt :-)
'

 Här är Kandys mamma, jag blev förtjust i henne redan när hon var valp!
Och skulle till och med kunna smussla med henne hem, men så kan man ju inte göra, så jag deklarerade klart och tydligt att jag helt säkert skulle ha en valp från henne!

 Men, jag kanske inte hade tänkt just nu!
Så vi har ju med lite taktiska skäl inte varit o tittat på valparna, förrän nu. För som jag sa, så måste ju alla vara tingade och sålda vid detta laget!
'
Men, tänk så fel man kan ha!


 Hur kan man motstå en sån här liten "brunbjörn"

 Här är hela högen igen, nja, inte hela, men en del av den iallafall!

Ja, så kan det gå! Men vi försökte iallafall, försökte att vara kloka och förståndiga!
Det gick, sådär! :-)

lördag 3 november 2012

Dessa nattliga äventyr

Jaha, då har man varit på ytterligare en märklig tillställning!
I natt har vi varit på ett hejdundrandes kalas i Fru Sederblads hönsgård!
Ja men nu hör ju själv hur det låter! 
Hon hade ett mycket stort hönshus i flera våningar och en massa byggnader runt omkring! Och där minglade vi runt, i halmen med ett glas i handen, och blev av med varandra till höger och vänster!

När vi skulle gå hem, ja då hittade jag inte mina skor, för jag hade lånat ett par trätofflor av Fru Sederblad! Mina egna, som verkade vara ett par ceriserosa Minnetonkas, huhhh, ja de var liksom borta! Och det var väl tur det he he!
Och vi letade överallt, under ägg och under halm, under tuppar och hönor!
Minns faktiskt inte riktigt om jag gick hem med trätofflorna, som borde varit sju nummer för små, eller om jag hittade de där rosa! Skit samma!
Min handväska hittade jag i alla fall, och när jag öppnade den så hade Fru Sederblads make stoppat ner en halv tårta i den, som han tyckte att jag skulle ha med mig hem!

Tyvärr så glömde jag kameran hemma, så några bilder från denna fantastiska tillställning kan jag inte bjuda på! 
Tack herr och fru Sederblad för en fantastisk fest :-)

(Bilden är lånad från internet.)


fredag 2 november 2012

Jag, en vekling!

Sitter uppkrupen i soffan bredvid brasan!
Bredvid mig ligger två snusande, underbara pudlar och tillsammans håller vi värmen uppe!
En dag till med bara funderingar om en massa olika saker!
Och det första jag funderar på är, att jag egentligen inte sitter uppkrupen i soffan! Inte i ordets rätta bemärkelse! Uppkrupen för mig är när man dragit in benen under sig och liksom gjort sig liten!
Det var längesen jag kunde dra upp benen under mig:-( Jag får vara glad att jag kan lägga upp dem på fotpallen i bästa fall! Rakt ut o rakt fram! Inga snabba rörelser och inga skarpa böjningar! Nej det går liksom inte längre! Och så denna smärtan, oavbrutet! Bultande, ilande, värkande och huggande allt om vartannat!

Som om inte det var nog så är det den här j-a förkylningen, som ju helt klart har klassat ner mig till vekling! En vekling som inte klarar av en förkylning längre! Jag som inte är förkyld särskilt ofta, tack och lov! Men när jag väl blir det så kommer det ordentligt! Och slår liksom ut andra redan svaga punkter i kroppen! Huvudet som ju ofta värker normalt, ja det blir ännu värre! Benen och höfterna som alltid gör ont, blir också ännu värre! För att inte prata om magen! De här förkylningsbacillerna har liksom slagit ut det mesta av min kropp!
Vekling! Vekling!

Det enda jag vet nu är att det åtminstone inte kan bli värre!? Eller, sånt kan man kanske bara hoppas!
En lunginflammation ligger ju nära till hands!

Så här sitter jag, icke ihopkrupen i soffan och funderar!
Bredvid brasan med två varma pudlar!
Längtar tills maken kommer hem imorgon <3 p="p">
Längtar efter att jobba!
Längtar till höstens grå stormar dragit förbi!
Längtar efter våren och sommaren!
Då jag kanske åter kan sitta ihopkrupen i soffan!

torsdag 1 november 2012

En låååång dag

Grått, regnigt och kallt!
Ja, någon bättre beskrivning av denna dagen har jag inte! 
Till råga på allt så har världens förkylning slagit ner i min kropp! En sån där rälig satan!
En dag med ont som satan i halsen, det var i tisdags. Det gick ju an, med lite Strepsils och lite Ipren så löste det sig ju!
Sen var det gårdagen, som kommer att gå till nysningarnas historia. Jag är övertygad om att jag skulle kunna hamna i Guinness rekordbok, som kvinnan som nyst flest gånger på en dag!
Ja jävlar i min lilla låda vad jag nös! När jag kom hem blev det inte bättre! Det killade i hela huvudet, utanpå och inuti och jag satt flämtande i soffan och bara väntade på nysningarna som liksom tvunget skulle retas och trilskas med mig innan de kom!
Ett tag blev jag lite rädd att jag skulle få ha det så där resten av mitt liv!

Nåväl, idag har nysningarna avtagit något! Hostan har däremot tagit över och det gör ont i lungorna när jag hostar! Inte kul alls det här!
Inte särskilt skönt att ligga heller för då får jag ont överallt!

Så det har blivit en lång dag, sittandes, funderandes, tänkandes!

Över allt och över inget, och över sårbarhet. Över hur sårbar man blir när man älskar någon!
Om det sen är ens barn eller man, husdjur eller kompisar eller materiella ting! Så fort man tycker om någon eller något så blir man fruktansvärt sårbar!
Ibland önskar jag att jag vore född utan känslor!
Så mycket lättare allt hade varit då!
Och så tråkigt!