Bakfull i åtta månader

Bakfylla kan delas in i fyra kategorier: vanliga, mindre vanliga, ovanliga och mycket ovanliga. Precis som biverkningarna av mediciner!
Efter att ha provat vissa mediciner vet jag vilka jag plockar med mig biverkningar av, ibland tar man bara precis de vanliga och knappt det. Ibland tar man med sig ett par från varje grupp! Då är det inte roligt, framförallt inte om man inte förstår och proppar i sig medicinen flera gånger per dag och flera dagar irad. Men saken är ju den, att man inte vet om man inte provat:-o

Bakfylla är också väldigt individuellt. Somliga kan dricka som satan och ändå stå upp ur sängen kl åtta och se helt normala ut, och må precis som vanligt. Åtminstone säger de att de mår som vanligt! Och eftersom jag är så godtrogen, så tror jag ju på vad de säger!
Mina bakfyllor är inte att leka med. Jag vill inte påstå att jag vet min gräns alltid, tyvärr så finns det tillfällen då det helt enkelt går åt helvete. Men det förstår jag inte förrän jag slår upp ögonen nånstans runt åtta halv nio. Förhopphoppningsvis är jag hemma när jag vaknar:-o
Just vid uppvaknandet känns det inte såå farligt, men det har jag kommit på beror på att jag inte riktigt hunnit bli bakis, jag är fortfarande full :-)
Att lägga sig igen är ingen ide, då jag ändå bara ligger ca fem cm ovanför sängen och stirrar i taket. Alltså går jag runt, mycket sakta annars rinner det över! Eller sitter helt stilla framför teven! Huvudvärk och senare migrän är ett faktum! Det gäller att hålla sig så stilla som möjligt annars kan det gå riktigt illa. Efter många timmars lidande känner jag att jag nått kulmen. Det kan inte bli värre, nu går det på andra hållet! Ibland kommer den känslan inte förrän framåt åtta halv nio och då går jag och lägger mig. Och börjar fundera ut vad jag inte kommer ihåg! Men det visar sig också att det är lättare att tänka på det jag kommer ihåg, för det brukar inte vara så mycket! Minnet får sig alltså en rejäl smäll! Och ibland har det hänt osmickrande saker för min egen del, som jag oftast brukar bli påmind om någon vecka senare!
I andra fall spyr jag "lite" framåt sex-tiden, efter det kan jag oxå sova. Att äta är inte aktuellt, så när jag vaknar morgonen därpå är jag fullständigt uttorkad och framför allt BAKIS! Med andra ord så tar det nästan två dagar för att komma i form.

Nu låter det naturligtvis som om jag häller i mig litervis med sprit, och, visst tyvärr händer det ibland att man misslyckas. Men jag kan bli bakis av "normalt" drickande oxå. Detta har lett till att jag numera helst undviker alkohol! Klokt eller hur! Men ibland är det ju så kul o festa och dricka! Kanske ska gå en kurs "när är gränsen nådd? När ska man sluta dricka med praktiska övningar!"

Varför kom jag nu in på detta ämne? Jo, för jag hittade äntligen en liknelse vid mitt ovälbefinnande nu under cellgiftsbehandlingen. Det är som en sämre bakfylla, HELA TIDEN, I ÅTTA MÅNADER! Fy fan!
Idag har jag dessutom fått prova ny illamåendemedicin "brrrr" som möjligen ska vara snällare mot min plåtmage, som ju kan vara död nu i en och en halv vecka! Frågan är ju om de är bättre än den gamla medicinen eller om de ska ge mig biverkningar av varenda kategori. Det kan jag lova er att jag inte vill ha! Efter att ha läst "biverkningslistan" vill jag nog hellre ha en död mage!
Pest eller kolera?
Nu kan jag ju iallafall glädja mig med att jag varit "bakfull" halva tiden, och har alltså bara andra halvan kvar! Närmare bestämt, just idag 111 dagar! Skål för den!