Inga bilder finns till detta inlägg och det ska vi vara tacksamma för!
Och är det någon som är känslig för bajs, så kom tillbaka imorgon!
Idag har jag varit och gjort en coloskopi! Alltså en undersökning av tjocktarmen!
Det kan man ju tycka är läskigt!
Men jag vill nog säga med facit i handen att själva förberedelserna är mer otäcka!
Alltså hela dagen igår gick åt till att dricka en citronsmakande vätska i två omgångar. En och en halv liter varje gång!
Jag vet inte hur folk fungerar men jag har jävligt svårt för att dricka vatten, även om det har en svag smak av citron. Först tyckte jag att "det är väl ok" men efter två glas var det allt annat än ok!
När man har druckit en och en halv liter känns det som om man ska spy lite, eller som om magen ska sprängas! Och inte hjälper det att man är hungrig, eftersom man inte ätit något på hela dagen!
Mellan varje dos skulle man dricka flera liter vatten, vi kan säga så här, att jag kände mig ganska vätskefylld!
Hungern blev värre och värre och inte blev det bättre när maken stod och lagade fin, god söndagsmiddag! Som jag endast fick titta på!
Vid åtta tiden i går kväll tog jag sista dosen, och sen hade jag ju endast några timmar på mig att fylla på med vatten, vatten och åter vatten!
Jag hatar vatten!
Hela eftermiddagen och kvällen sprang jag på toa, ingen beskrivning av detta!
Men min stora fråga var ju om det skulle fungera det här!! Jag menar, är man som jag och bara går på toa o gör nr 2 typ var sjunde vecka, ja då finns det ju en del att tömma liksom!
Men allt verkade gå bra och vid elva tiden gick jag och la mig! Var ju kissnödig som fan, kanske inte så konstigt efter så många liter vatten, och var uppe några gånger!
Och när jag satt där, på toa, vid tre tiden, fick jag så sjukt ont i magen, blev helt plaskvåt av kallsvett och likblek i ansiktet och kunde liksom inte sitta kvar. Utan fick liksom "rinna" ner på golvet och bli liggande! Kravlade sen runt på golvet en stund och var stundtals helt övertygad om att jag skulle dö! På riktigt alltså!
Efter en runda inne i sängen ovanpå man och hundar hamnade jag till slut på köksgolvet. Där drog det kallt och efter en stunds djupa andetag och koncentration på att överleva, så kunde jag återvända till sängen!
När klockan ringde kände jag mig som om jag var överkörd av ett tåg eller något annat tungt fordon!
Kl tio skulle jag vara på plats, och jag var så in i helvete nervös att jag skulle kunnat rymma till en annan världsdel. Men nu så här efteråt så vet jag, att det är ok.
Jag var rädd för nålen, narkosen och överhuvudtaget hela situationen som ju inte är så överdrivet rolig!
Och med mina minnen av att bli stucken för ett vanligt blodprov, när jag kommer hem med tolv plåster på armar och händer för att dom inte kunnat sticka mig! Ja inte konstigt man är rädd!
Men nån stans på denna planeten så finns det folk som kan, som vet och som är så snälla!
Den här sköterskan fick min historia, och hon stack mig EN GÅNG! Alltså en gång, och när hon gav mig narkosmedlet så kändes det inte ett dugg! Tvärtom, det är faktiskt lite roligt att bli sövd, men det varar ju inte så länge, för man somnar ju snabbt!
Ja, och så vaknade jag en halv timme senare, och mådde inte så värst dåligt. Åkte dock hem och sov tre timmar efter en fantastisk frukost! Jag åt så att magen fortfarande värker! Den har väl fått en total chock!
Ja och förresten så var det inget fel på min tarm:-)
Så jag får fortsätta att tampas med den!
Ja det var min dag, nu ska jag äta middag!
Och hoppas på en bättre natt!
