Jag, en vekling!

Sitter uppkrupen i soffan bredvid brasan!

Bredvid mig ligger två snusande, underbara pudlar och tillsammans håller vi värmen uppe!

En dag till med bara funderingar om en massa olika saker!

Och det första jag funderar på är, att jag egentligen inte sitter uppkrupen i soffan! Inte i ordets rätta bemärkelse! Uppkrupen för mig är när man dragit in benen under sig och liksom gjort sig liten!

Det var längesen jag kunde dra upp benen under mig:-( Jag får vara glad att jag kan lägga upp dem på fotpallen i bästa fall! Rakt ut o rakt fram! Inga snabba rörelser och inga skarpa böjningar! Nej det går liksom inte längre! Och så denna smärtan, oavbrutet! Bultande, ilande, värkande och huggande allt om vartannat!

Som om inte det var nog så är det den här j-a förkylningen, som ju helt klart har klassat ner mig till vekling! En vekling som inte klarar av en förkylning längre! Jag som inte är förkyld särskilt ofta, tack och lov! Men när jag väl blir det så kommer det ordentligt! Och slår liksom ut andra redan svaga punkter i kroppen! Huvudet som ju ofta värker normalt, ja det blir ännu värre! Benen och höfterna som alltid gör ont, blir också ännu värre! För att inte prata om magen! De här förkylningsbacillerna har liksom slagit ut det mesta av min kropp!

Vekling! Vekling!

Det enda jag vet nu är att det åtminstone inte kan bli värre!? Eller, sånt kan man kanske bara hoppas!

En lunginflammation ligger ju nära till hands!

Så här sitter jag, icke ihopkrupen i soffan och funderar!

Bredvid brasan med två varma pudlar!

Längtar tills maken kommer hem imorgon <3 p="p">

Längtar efter att jobba!

Längtar till höstens grå stormar dragit förbi!

Längtar efter våren och sommaren!

Då jag kanske åter kan sitta ihopkrupen i soffan!