Lördag idag, en riktig slappedag! Mår inte särskilt bra, och maken är förkyld. Så här sitter vi med våra krämpor! Har nyss slitit tovor ur vår lilla hunds päls, det var precis vad jag klarade av. Är helt matt och kallsvettig nu!
Fick lite kritik igår, från maken! Han tyckte att jag "hackade" på honom offentligt! Men det var ju absolut inte det jag gjorde! Det var mig själv jag hackade på egentligen. Jag har ju inget annat att erbjuda än gnäll, gnäll och åter gnäll. Har liksom inget annat att dela med mig av eftersom det inte händer något i mitt liv just nu, mer än sjukdomen och olika mediciner då! Känner mig usel och totalt orkeslös. Skulle ju vilja vara så mycket mer!
Däremot så är min man världens finaste och underbaraste man som finns. Det finns inget han inte gör och inget han inte ställer upp på! Och självklart så jobbar han för att vi ska ha det bra! Jag är ju bara rädd om honom och hans hälsa! Jag kan lova att han är den ende i sitt slag. Och jag ÄLSKAR HONOM så jävla mycket att det inte går att beskriva! Och självklart saknar jag honom när han inte är hemma! Vill ju ha honom här hela tiden!
Fick ju nya mediciner mot illamåendet i onsdags, och precis som jag skrev om biverkningar så var det inga bra mediciner. I onsdags kväll fick jag riktiga "flushs" en hetta som spred sig obehagligt i kroppen. Och av tabletterna blev jag riktigt deppig, så igår var jag bara ledsen och allt var svart! Nu ska jag inte ta fler av de tabletterna. Nästa gång håller vi oss till det vinnande konceptet för allt utom magen! Men den får jag väl försöka behandla på något annat sätt!
Önskar alla en skön lördagskväll! Här blir det tacos och melodifestival!
2 kommentarer:
Jag förstår precis att det inte var "kritik " mot din make utan en konflikt i dig..
Alla har vi det så och speciellt under svåra omständigheter som sjukdom..
Jag tycker det är bra att vi kan skriva av oss och stötta varandra i motgång som med gång..
Förhållande mellan människor är så svårt och komplicerat med massa känslor inblandade...
Jag gillar inte vissa saker hos min man som att han jobbar för hårt när jag som känner att livet är sååå värdefullt! vill ha mera tid ihop,..Han känner sig otillräcklig när han inte kan hjälpa mig och det är min fajt ikroppen.Han blir väldigt orolig.Han lider själv av smärtor i rygg och leder därför hackar jag på honom att han jobbar förmycket.Men han vill ge oss allt och lite till så vi har råd med att ha våran vardag med semestrarna,,han är MITT ALLT...
Jag är livrädd att förlora honom pga olycka eller sjukdom ..Känns fruktans värd tanke !
Döds ångest tror jag det heter ..
Nej man får vara glad för varje dag och att vi lever så bra som vi gör ..Kunde varit värre/sjukare !!!
Jätte kram till DIG Kamilla ..
Trevlig helg.
Jag kan bara säga att jag tänker på dig/er.
Ni har det naturligtvis svårt just nu båda två. Försöka att vara rädda om varandra, ett förfluget orda kan ställa till med stor skada. En smekning över kinden räcker ibland som en kärleksbetygelse... Din make har naturligtvis en tung börda att bära, men din börda är trots allt tyngst så om din make är klok (och det är han säkert) så får han visa stort överseende med ditt beteende just nu. Om du beter dig på ett för honom oacceptabelt sätt, eller säger något som han inte gillar är han en klok man om han ger dig den där smekningen över kinden i stället för att gå i svaromål. Det kan ta udden av olusten - hos er båda.
Kram
Eva
Skicka en kommentar