Kan man gå en kurs?

Märkliga upptäckter

Att cellgifter medför vissa och långvariga biverkningar vet väl alla
som blivit behandlade med sådana om!

Den 13 november var det ett halvt år sedan jag fick min senaste behandling.
Och det är inte alltid så lätt att nu veta vad som är vad, och vad som egentligen
beror på cellgifterna och vad som beror på normalt åldrande av kroppen!

Jag har iallafall den senaste tiden gjort vissa upptäckter, som jag är säker på
har med cellgifterna att göra. Strax innan jag var klar med mina behandlingar
så var det två naglar på fingrarna som hade blivit lite skadade. Men inte mer
än att det liksom växte bort på en månad.

Ett finger på var hand, blir nu alldeles vita och känslolösa när jag går ut och
blir kall om händerna. Första gången jag såg det blev jag rädd!
Men nu börjar det gå upp ett ljus här, det är nämligen samma fingrar som
hade skadade naglar! Vilket sammanträffande!

Tillfälligt avbrott!

Så får man väl se det!
Har mycket jag skulle vilja skriva av mig,
men med hänsyn till min omgivning så gör jag det
någon annanstans!

Min lilla lila bil

Hrm

Onekligen är det ju så, att när man ser sig själv på bild
blir det väldigt tydligt att man behöver se över sitt
sätt att sminka sig, ha haaaaa
eller kanske kan man skylla på ljuset i badrummet samt
synen som blir sämre och sämre,,,,,,

Ta i trä!

Idag är den där dagen, när vi skulle sitta ihopkurade i soffan
allihopa och inte röra oss ur fläcken.

Varför det då? Undrar ni säkert!

Jo, för att jag själv har nominerat denna dagen till otursdagen med stort O!

För exakt två år sedan gick mina små barns pappa bort!
För exakt ett år sedan fick jag diagnosen cancer!

Nu är det inte så att vi sitter här omslingrade, var ju tvungen att
släppa iväg maken till jobbet imorse! Så där är han, och här sitter jag och arbetar!

Och än så länge är det lugnt,, ta i trä!

Visst ja, håret!

Glömde ju faktiskt att visa mitt nya hår, ha ha.

Var faktiskt hos frisören förra veckan, och det var andra gången.

Denna gången fick hon snällt göra slingor, och det måste jag medge,

att lite mindre "hjälm" blev det ju.

Alla säger verkligen att det är snyggt, att jag klär i det och till och med att jag

ser mycket yngre ut idet!!

Då kan man ju genast undra,,,,, hur tyckte ni egentligen att jag såg ut tidigare,, ha ha!?

Ok, jag kan hålla med, jag tycker också att alla i den här situationen verkligen är fina i sitt

hår, och jag tycker verkligen att de klär mycket bra i den nya frisyren,

Så jag tror på vad ni säger. Absolut, ja jag menar, vad ska man säga!

Min personliga önskan är naturligtvis, självklart, lite mer hår tack. Även om ni tycker jag blir ful sen!

Måndagsmys

Aha

Det är ju en hel del som far genom mitt hvud nu för tiden.
Sover dåligt, drömmer konstigt, funderar mycket!
Och hela tiden försöker jag komma på vad det är som gör att
jag mår som jag gör. Varför jag tänker som jag gör.

Just nu var det nåt som slog mig, AHA !!

Förut levde jag och var lycklig och glad. Jag såg fram emot saker
och kunde glädja mig åt en hel massa liksom.

Nu är jag rädd för allt, för att, det som inte fick hända och det som
jag inte i min vildaste fantasi kunde föreställa mig skulle hända,
det har hänt!! Det har faktiskt hänt!

Men det är ju inte det värsta som kunde hända! Jag är ganska nöjd
faktiskt, trots allt! Men nu när jag plötsligt vet, att saker som inte
händer faktiskt händer ändå!
Då plötsligt förstår jag att allt jag inte vill ska hända, sånt som jag är rädd för, det kan hända!

Plötsligt blev jag så fruktansvärt sårbar, och upplever att jag inte lever i nuet längre,
utan befinner mig mycket längre fram, och det mesta jag upplever är oro.
För jag vågar inte vara glad, vågar inte glädja mig åt något, vågar liksom inte
ta ut gläde i förskott.

Jag vet, det är inte riktigt normalt. I andra fall hör man folk som varit allvarligt
sjuka och blivit friska, de ser plötsligt livet med andra ögon. Tar vara på tillfällena,
tar vara på lyckan och glädjer sig åt vartenda ögonblick och varenda dag av livet.
Men så är det inte för mig. Varför?

Förra veckan,,,,

Förra veckan, var mannen ute på "jakt"

hem kom han med,,,,, lamkött !! :-)

Ryck upp mig

Har fått mycket gensvar på mitt förra inlägg! Tack alla!

Och äntligen har ni satt ord på det som jag inte själv kunnat beskriva eller förklara!

Nämligen: "DEN STORA TRÖTTHETEN" och HANDLINGSFÖRLAMNING

Helt klart ord som beskriver precis hur jag känner det nu!

Förstår också att det är vanligt att det blir just så här efter det jag gått igenom!

Men kul är det fan inte! Och man önskar verkligen att man bara kunde "rycka upp sig"!

Om man kunde gå i ide

Hm, nu har jag funderat i flera dagar på vad jag ska skriva här. Eller rättare sagt hur jag ska skriva det!
Vill inte vara nån gnällkärring som bara har elände att skriva om, vill ju vara rolig och läsvärd och skriva en blogg som nån tycker är kul och intressant att läsa.

Men så fort jag satt mig vid datorn blir det liksom kortslutning i den som kallas hjärnan. Precis som med allting annat så blir det en katastrofal röra inom mig och jag har ingen aning om hur jag ska bena upp saker och ting. Spelar ingen roll om det är att städa en toalett, stoppa in en maskin tvätt eller om det handlar om att gå och duscha och göra sig iordning. Allt, precis allt, är bara så jävla motigt och det är knappt att det går att genomföra. Känns som om en orkan har slängt iväg allting på flera mils avstånd och så är det jag som ska samla ihop allt.

Tänk då att det finns massor av små "projekt", som man vill eller kanske rentav måste genomföra. Det blir bara överjävlamycket! En jäkla massa orkaner blir det!

Och så det här med tröttheten, egentligen så upplever jag mig inte som trött, inte rent fysiskt iallafall. Men det är jag nog. Sov dåligt under en period, vilket nu har lett till att jag tar en liten vit pilla varje kväll. Detta har resulterat i att jag somnar som ett litet barn och sover nästan gott varje natt!

Men, jag undrar, sätter den där lilla vita pillan sina spår även dagtid? För jag skulle kunna ligga under duntäcket hela dagarna utan att röra mig ur fläcken. Orkar inte, har ingen lust.
Hur skulle det varit utan den lilla vita pillan då? Jo, då hade jag inte sovit bra på natten och naturligtvis varit astrött på dagarna. Så det är väl bara att välja, pillertrillad eller inte.

Tänk om man kunde gjort som vissa andra smarta varelser här på jorden, tänk om man kunde gått i ide! Då hade jag gjort det nu!

Måste bara