lördag 20 februari 2010
När man jobbar lite i hemmet,,,,
Sakta men säkert går det framåt med både det ena och det andra.
När det gäller pudlarna så har tre valpar flyttat, den fjärde flyttar på måndag.
Och,,,, så,,,, finns det tre små sötnosar kvar !!
Jag försöker så smått att föreställa mig hur livet kommer att se ut med fem hundar, varav två är hanar :-)
De som finns kvar tar allt större plats, både hos mamma och hos oss. De vill var där vi är, de vill vara nära och framförallt vill de vara hela tiden, dygnet runt!
Nåväl, somliga i hemmet hyser stora förhoppningar om att allt kommer att lösa sig till det bästa.
Tur att det finns såna människor,,,, eller hur!
När det gäller hemmet, har det under en period stått hyfsat stilla. Då med tanke på alla vovvarna som tagit tid.
Häromdagen köpte jag mig en slipmus,,,eller maken köpte mig en slipmus, fy fan va bra den var då.
Jag invigde den på en av våra dörrar! Dörrar som är jävligt fula, bruna, gamla och slitna.
Under flera år har vi funderat på vad vi ska göra med dessa hemska dörrar.
Lämna till sprutmålning,,,,,,, jävligt dyrt men överkomligt!!! MEN de innebar att vi skulle få vara utan dörrar i ett antal månader!
Maken är den typen som inte vill gå på toa utan att stänga dörren,,,,,,,så den lösningen var då genast utesluten!
Köpa nya dörrar, helt möjligt om det bara funnits några med de måtten vi behöver.
Då förstår kanske många hur gamla dörrarna är!!
Så slipmusen gjorde jobbet på en av dörrarna,,,,, och sen lite färg på det!
Slutresultatet kan jag säga blev fullständigt fantastiskt bra!!!
Bildbevis kommer!
En dörr är klar,,,, fyra återstår,,puh.....
Och eftersom jag är den typen som när jag väl kommit igång, går jag på flera olika saker samtidigt eller kanske ska man säga att jag börjar på ett ställe, fortsätter på ett annat, sen går jag tillbaka på det första igen,,, ha ha.
Idag har jag alltså fortsatt på väggarna som jag började på för längesedan! Och på bilden syns de fuuuuula dörrarna!
Dagen annars har bjudit på lärdom, för någon i familjen. Nämligen att man ska bära en sak i taget. Särskilt som man ska hoppa över staket som är uppsatt för hundarnas skull.
Resultet blev chips och dippa i hela vardagsrummet samt över halva nya fåtöljen!
Godkväll!
tisdag 16 februari 2010
Hög tid
Jamen då så, den där bilden i bannern, är det jag?? Herregud, va fult!
Den bilden vill jag inte stå för.
Och det är naturligtvis det positiva, att jag faktiskt ser bättre ut nu än på den bilden. Ha ha,,,,,
Den ska bytas så fort jag har en bättre, bara så att ni vet!
Den bilden vill jag inte stå för.
Och det är naturligtvis det positiva, att jag faktiskt ser bättre ut nu än på den bilden. Ha ha,,,,,
Den ska bytas så fort jag har en bättre, bara så att ni vet!
måndag 15 februari 2010
Valentin
torsdag 11 februari 2010
All tid,,,
De blev igår åtta veckor, och en liten flicka flyttade till sin husse och matte i går, idag flyttar en liten kille.
Då har jag bara fem stycken kvar! Kanske blir det lite lugnare,,, eller inte!
De vaknar kl fyra på morgonen och vill ha välling och sen leka och gosa i sådär en timme eller nåt. Snacka om att jag är trött, ha ha.
http://www.pudellycka.se/
fredag 5 februari 2010
Flashbacks
De senaste dagarna har bjudit på en del flashbacks.
Såsom igår till exempel. Var med sonen på käkkirurgen.
Käkkirurgen råkar ligga dörr i dörr med onkologen,,,,,, behöver jag säga mer?!
När vi varit på käkkirurgen vill sonen alltid ha nåt att dricka och en kanelsnäcka från Pressbyrån!
Mums,,,,, noooooot!
Tänk att jag älskat dessa kanelsnäckor, det har funnits tider när man nästan kunnat ge vad som helst för att få sätta tänderna i en varm sådan!
Igår kunde jag knappt betala den!
Kunde liksom inte riktigt förstå hur jäääääävla dåligt jag mådde när jag låg där och fick mitt gift. Och att jag samtidigt liksom tuggade i mig såna här kanelsnäckor.
Den underbart goda kanelsnäckan lyckades jag därmed för all framtid ta död på!
Men det finns ju mycket annat gott!!
En annan sak,,, melodifestivalen. Herregud detta spektakel som man sitter och svär över vartenda år.
Och ändå sitter man där som en slav och tittar.
Förra året var vi till och med på Arenan och tittade live. De biljetterna hade jag bokat innan jag visste att jag var sjuk!! Och känslan blev väl inte riktigt vad vi eller jag hade tänkt.
Jag var trött, illamående och orkeslös. Dessutom hade jag peruk.
Detta känns idag som om det vore hundra år sen, men det är bara ett år sen.
Tänk så mycket som kan hända på ett år! Man har verkligen ingen aning om nånting!
Såsom igår till exempel. Var med sonen på käkkirurgen.
Käkkirurgen råkar ligga dörr i dörr med onkologen,,,,,, behöver jag säga mer?!
När vi varit på käkkirurgen vill sonen alltid ha nåt att dricka och en kanelsnäcka från Pressbyrån!
Mums,,,,, noooooot!
Tänk att jag älskat dessa kanelsnäckor, det har funnits tider när man nästan kunnat ge vad som helst för att få sätta tänderna i en varm sådan!
Igår kunde jag knappt betala den!
Kunde liksom inte riktigt förstå hur jäääääävla dåligt jag mådde när jag låg där och fick mitt gift. Och att jag samtidigt liksom tuggade i mig såna här kanelsnäckor.
Den underbart goda kanelsnäckan lyckades jag därmed för all framtid ta död på!
Men det finns ju mycket annat gott!!
En annan sak,,, melodifestivalen. Herregud detta spektakel som man sitter och svär över vartenda år.
Och ändå sitter man där som en slav och tittar.
Förra året var vi till och med på Arenan och tittade live. De biljetterna hade jag bokat innan jag visste att jag var sjuk!! Och känslan blev väl inte riktigt vad vi eller jag hade tänkt.
Jag var trött, illamående och orkeslös. Dessutom hade jag peruk.
Detta känns idag som om det vore hundra år sen, men det är bara ett år sen.
Tänk så mycket som kan hända på ett år! Man har verkligen ingen aning om nånting!
onsdag 3 februari 2010
tisdag 2 februari 2010
Funderingar i början av februari
Jag ljuger inte om jag sägar att jag är på ett uselt humör just nu.
Funderar mycket på meningen med allt och livet.
Man är med om så mycket fantastiska och underbara saker. Saker som man strävat efter att uppnå och till slut har lyckats med.
Barn har jag fött, fyra stycken underbara små killar. Friska och fina på alla sätt.
Jag fick ett jobb och har jobbat och trivts som fisken i vattnet.
Jag har träffat den stora kärleken även om det tog 40 år så hittade även jag hem till slut.
Jag har förlovat mig.
Jag har gift mig.
Vi har fått bebisar två gånger,,,, ja ja,, hundbebisar. Men det är inte alla som är med om det!
Nu återstår kampen om att uppfostra och lära de här små underbara pojkarna hur man lever livet. Och ibland torka upp spillrorna av det som återstår. Det verkar vara ett jobb som aldrig tar slut, men hur var det nu nån som sa, små barn små bekymmer,, stora barn,,,,
Jobbet finns inte kvar längre! Så det blir en kamp om att hitta nåt som kan jämföras med det jag hade. Går det? Jag tvivlar!
Jag har fortfarande kvar den stora kärleken, även om jag ibland undrar vart fan maken rent praktiskt tog vägen. Så jag får väl kämpa där också för att få behålla den!
Vi är förlovade och vi är gifta. Vad kan vi mer göra?
Våra små valpisar har det bra, och snart är den sista kullen utflugen.
Då är allting som vanligt.
Ja just det ja, min 20-åring, flög ju också ut nyligen. Så hädanefter är vi bara fyra personer i hushållet.
Huuja så mycket mindre tvätt jag kommer att få!
Och här sitter jag, och undrar, vad jag har att se fram emot! Tyvärr så måste jag göra er alla besvikna, för jag tycker inte att det finns något att se fram emot.Nu är det bara kämpigt
Jag är bara trött och orkeslös och är glad om jag slipper gå utanför dörren.
Så jag tar mina kamper vidare på transportsträckan.
Funderar mycket på meningen med allt och livet.
Man är med om så mycket fantastiska och underbara saker. Saker som man strävat efter att uppnå och till slut har lyckats med.
Barn har jag fött, fyra stycken underbara små killar. Friska och fina på alla sätt.
Jag fick ett jobb och har jobbat och trivts som fisken i vattnet.
Jag har träffat den stora kärleken även om det tog 40 år så hittade även jag hem till slut.
Jag har förlovat mig.
Jag har gift mig.
Vi har fått bebisar två gånger,,,, ja ja,, hundbebisar. Men det är inte alla som är med om det!
Nu återstår kampen om att uppfostra och lära de här små underbara pojkarna hur man lever livet. Och ibland torka upp spillrorna av det som återstår. Det verkar vara ett jobb som aldrig tar slut, men hur var det nu nån som sa, små barn små bekymmer,, stora barn,,,,
Jobbet finns inte kvar längre! Så det blir en kamp om att hitta nåt som kan jämföras med det jag hade. Går det? Jag tvivlar!
Jag har fortfarande kvar den stora kärleken, även om jag ibland undrar vart fan maken rent praktiskt tog vägen. Så jag får väl kämpa där också för att få behålla den!
Vi är förlovade och vi är gifta. Vad kan vi mer göra?
Våra små valpisar har det bra, och snart är den sista kullen utflugen.
Då är allting som vanligt.
Ja just det ja, min 20-åring, flög ju också ut nyligen. Så hädanefter är vi bara fyra personer i hushållet.
Huuja så mycket mindre tvätt jag kommer att få!
Och här sitter jag, och undrar, vad jag har att se fram emot! Tyvärr så måste jag göra er alla besvikna, för jag tycker inte att det finns något att se fram emot.Nu är det bara kämpigt
Jag är bara trött och orkeslös och är glad om jag slipper gå utanför dörren.
Så jag tar mina kamper vidare på transportsträckan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)