De senaste dagarna har bjudit på en del flashbacks.
Såsom igår till exempel. Var med sonen på käkkirurgen.
Käkkirurgen råkar ligga dörr i dörr med onkologen,,,,,, behöver jag säga mer?!
När vi varit på käkkirurgen vill sonen alltid ha nåt att dricka och en kanelsnäcka från Pressbyrån!
Mums,,,,, noooooot!
Tänk att jag älskat dessa kanelsnäckor, det har funnits tider när man nästan kunnat ge vad som helst för att få sätta tänderna i en varm sådan!
Igår kunde jag knappt betala den!
Kunde liksom inte riktigt förstå hur jäääääävla dåligt jag mådde när jag låg där och fick mitt gift. Och att jag samtidigt liksom tuggade i mig såna här kanelsnäckor.
Den underbart goda kanelsnäckan lyckades jag därmed för all framtid ta död på!
Men det finns ju mycket annat gott!!
En annan sak,,, melodifestivalen. Herregud detta spektakel som man sitter och svär över vartenda år.
Och ändå sitter man där som en slav och tittar.
Förra året var vi till och med på Arenan och tittade live. De biljetterna hade jag bokat innan jag visste att jag var sjuk!! Och känslan blev väl inte riktigt vad vi eller jag hade tänkt.
Jag var trött, illamående och orkeslös. Dessutom hade jag peruk.
Detta känns idag som om det vore hundra år sen, men det är bara ett år sen.
Tänk så mycket som kan hända på ett år! Man har verkligen ingen aning om nånting!
4 kommentarer:
Stackars du! Kanelsnäckor kan man dock avvara även om det är trist att det är för alltid.
Är det något jag tvärvägrar att titta på så är det melodifestivalen.
Kram
Eva
Mmmm... nog en jäkla tur man inte vet vad som ska hända bakom nästa hörn så att säga.
Underbart gött att du är sååå pigg & alert som du verkar vara idá i alla fall.. med tanke på din renovering och energi som du verkar ha fullt av.
Hahaha,, ja detta med melodifestivalen... jag vet ärligt talat inte om jag ens ska se det ikväll... men förmodligen blir det dé.. finns ju inte såå mycké annat att se på så.. :o//
Ha en underbar lördag.. // Kram, Kram Annelie
Hej!
Längesen jag skrev nåt till dig nu... Har med all kraft och energi som finns försökt hitta tillbaka till livet. Har ansökt och beviljats gruppterapi där jag nu gått halvtid. En av de bättre besluten i mitt liv. Jag vet att "tillbaka till livet" inte finns. Man måste hitta en ny väg, ett litet nytt sätt att leva och förhålla sig till livet, för så mycket i en själv är förändrat. Små steg framåt hoppas jag kunna ta. Sköt om dig så länge!
Åh, det där med att återvända till ställen... känner igen det fast inte utifrån någon sjukdom utan från det drogliv jag levde .... för inte så mycket mer än ett år sedan.
Att åka till Stockholm iklädd nya kläder och med betalad biljett... och möta spegelbilden i minnena från gatan. Kanske lite likt det där med kanelbullen och illamåendet.
Men som du säger, man har verkligen inte en aning om någonting. Och tur är väl det. På sitt sätt.
Man måste ju alltid försöka leva där man är. Hur det än är.
Stor kram!
Skicka en kommentar