Så lite tid och så mycket att göra,,,

o så lite träningsvärk på det!
Har ju gått och blivit med träningskort, inte en dag för tidigt! Det visste jag ju. Lite träningsvärk här och där, men just nu ändå en konstig sorts lättnad i kroppen. Igår efter träningen hade jag så sjukt ont i mitt ben och var ungefär lika vig som ett kylskåp. Stel i kroppen som fan!
Men idag så känns det som sagt hyfsat bra ändå! Finns kanske en liten chans att jag når ner till fötterna som behöver ha lite pedikyr för att kunna exponeras nakna i solen. De långa mellan fötterna och röven behöver oxå en smärre omgång för att även de ska kunna visa sig i solen.
Normalt sett vid den här årstiden är det ju vanligt att man kanske gömmer dessa kroppsdelar håriga och jävliga under kläder!

Har ju nu lite problem med hur jag ska hinna allt, tvätta, städa, fixa till en hund (dvs kamma ut en miljon tovor ur hennes växande päls) sen kanske man skulle packa sig en liten resväska.

Eftersom vi ska ha släktingar boende i vårt hem när vi är borta så måste vi ju ändå lämna hemmet i ett visst skick, nämligen undanplockat och rent, särskilt i badrummen. Det måste ju dessutom finnas lite ätbart i skåpen och rentvättade kläder och handdukar till de som ska bo här.

Imorgon är jag dock ledig och ska ta mig an alla bestyr. Jaa just det, det är jul också, vilket innebär att julklappar ska handlas,,, men faktiskt så tror jag att vi skiter i det nu. Det får var som det är!
Måste lära mig koppla av, måste lära mig koppla av, måste lära mig koppla av,,,,,

sen blir det jobb på onsdag och det är även den dagen då allt måste göras som inte blivit gjort innan. Förhoppningsvis är det bara resväskan kvar!
Kommer nog sakna gymet lite, nu när man kommit igång. Men sen när vi kommer hem så kör vi igång igen. 24seven kommer nog att bli som ett andra hem! För här ska trimmas bort fläsk och lockas fram muskler som jag inte visste fanns, vissa av dom känner jag redan av faktiskt.

Det blir ingen ordning på detta inlägget, mest en massa löst prat om ingenting!
Så sammanfattningen blir.
Ledig dag.
Jobbedag.
Resedag.
Semeser.
Hemkomst.
Städa.
Jobba, på riktigt då alltså!

Just nu känns det ovanligt bra och det var längesen!
Möjligen är det den där sömntabletten som gör mig lite lugn,,,,,

Min tid nu,,,

Kanske är det så, att trägen vinner. Att om man väntar på nåt gott väntar man inte för länge.
Kanske är det så att det är min tid nu, min tur!
Jag ska iallafall anta en stor utmaning, ja för mig är det så! Jag älskar mitt jobb och var gång jag går det så vet jag att jag är bra på det jag gör! Faktiskt så kan jag stå för vad jag säger.

Nu får jag möjligheten att lära mig något nytt, något mer, och jag är skitnervös. Men vet att jag klarar det. Och förhoppningsvis så kan jag om några veckor fortfarande gå till jobbet med samma känsla, att jag är bra på det jag gör.
För nu kommer det en semester här, och sen så ska jag läras upp och få in en massa nytt i huvudet. Förmodligen nya sifferkombinationer som snart sitter som en smäck i minnet.
Ja jag råkar nämligen ha fruktansvärt bra sifferminne och kan idag samtliga artikelnummer i Skånemejeriers sortiment i huvudet,,,,,, sjukt eller hur!
Det är så illa att när man går i affären och ska handla så tänker man i artikelnummer,, ja just det och så ska jag ha en 50181:a och så måste vi ju ha en 52473:a också,,,my god nu blir det fler och nya siffror.
Men det ska bli så riktigt kul!

Gud är inte god alltid

Fick idag ett tråkigt besked angående en vän,,,,egentligen så känner vi inte varandra så väl, men vi ses ofta! Och det berörde mig så djupt när jag fick veta att hon drabbats av sjukdom! 

Alla tankar går till dig min vän, vill du så finns jag här, du vet!

En symbol för livet

Precis exakt för tre år sedan satt jag här och skrev ett inlägg. Då var jag mittemellan någonting känt och någonting okänt. Det var en märklig känsla att titta sig i spegeln. Jag minns att jag kände mig precis som vanligt men när jag såg mig i spegeln, såg jag en sjuk människa.
Det blev en kamp för att allt skulle vara som vanligt så länge som möjligt! Jag väntade på vad som skulle hända och på vad jag skulle tvingas uppleva!

Det här med väntan är olidligt. Nyligen så var jag ju på efterkontroll som av någon anledning ledde till en datortomografi. Först väntade jag tre veckor på att få göra den och sen väntade jag en vecka på svaret!
Under den tiden tror jag att jag hade minst fyra olika sorters cancer,,,,,,och tusen tankar i huvudet. Vad skulle jag göra om cancern gett sig på mig igen? Hur skulle jag tackla det? Jag som precis börjar komma tillbaka liksom!
Den 4 november ringde maken till sjukhuset och fick svaret på röntgen, ja jag vågade inte själv ringa dit!

Självklart var min mamma den första att få veta! Igår fick jag en gåva av henne som hon köpt samma dag, den 4 november. En sfär, ett smycke, en symbol för livet! Som ska påminna mig om att cancern är borta och att den inte kommer tillbaka!

111111

Rubriken avser dagens datum! Usch,,,
För ett år sedan befann vi oss på andra sidan jordklotet, nämligen i Kina.
Det var den bästa resan någonsin och jag har bara varma minnen därifrån!
Jag tror inte att jag tänkte så mycket på datumen just då, det här med 11/11 alltså!

Men för mig har svarta slöjor slingrat sig runt just den 11/11!
11/11-07 Gick mina små barns pappa bort.
11/11-08 Fick jag min cancerdiagnos.

Nu håller jag andan till det är den 12/11.

Dagens outfit!

Det här med att leva på stor fot,,,,

Att ha stora fötter är inte lätt. Eller, det har inte varit lätt! Numera är marknaden hyfsat upplyst om att kvinnor faktiskt kan ha större fötter än 41 och det finns ett antal fåtal butiker att köpa stora damskor i. Med mer eller mindre bra kvalitet och sortiment. Det man ska veta är, att är det både snyggt, med bra passform och bra kvalitet så får man också räkna med ett bra pris!

Med ett bra pris menar jag ett sådant som får maken att häpna!

När jag var yngre så levde jag med villfarelsen om att jag hade strl 41 i skostorlek, ja det fanns ju inget annat att köpa, så vad gör man. I alla år lurade jag min hjärna och mina fötter att få plats i för små skor!

Dessutom har jag alltid tyckt och tycker fortfarande att det är hjälplöst pinsamt och tala om vad man har för skostorlek. Det är ungefär som att tala om att man har en könsjukdom eller nåt!

För några år sedan började somliga postorderföretag sälja damskor i större storlekar. Tyvärr oftast i konstmaterial och de flesta med hyfsat dålig passform, åtminstone för mina fötter! Det bästa jag kunde få tag på då var strl 42. Helt klart bättre än 41 men fortfarande inte bra.

Nu är det väl många som börjar undra - men för fan, vilken skostorlek har hon egentligen?? Ha ha

Mitt i allt detta så finns det en skoaffär med större storlekar, alltså, de har inte mindre och med superduperkvalitet.

Och superduperpriser, let me tell you!

Hit går jag ett par gånger om året, men just med tanke på priserna så blir inte alla önskemål uppfyllda! För trots allt så kan man numera faktiskt hitta billigare alternativ som är kan vara godtagbara!

Men när man har gått på ett par nitar så gör man gärna ett besök i den här skoaffären! Vilket jag gjorde förra lördagen! Hade sett på deras hemsida ett par skitsnygga stövlar som jag ville prova!

Jag släppte bomben framför mannen som sa,, jaja, det är ok!

Han följde till och med, med till affären!
I stort sett så visste jag ju vad jag skulle ha, men det räckte att jag klev innanför dörren så blev jag hjälplöst förälskad i något långt, svart som hängde längs väggen. Ohhhhh såna som jag alltid önskat mig. Lårhöga stövlar utan klack. I äkta skinn! Sagt och gjort, stövlarna satt som en smäck!

Då var det dags att prova de som jag kommit dit för att prova. Även dessa satt som en smäck!
Beslutsångest förekom aldrig,, då jag visste att jag inte, överhuvudtaget inte alls hade en endaste tanke på att lämna affären utan någon av dessa två par!

Och så blev det. Söt maka, snäll make <3

Och det finns inget att ångra, dessa stövlar har allt, passform, kvalitet och pris.
Mina fötter mår såååå jäkla bra!

Om när man tror att man är snygg,,,,,

Kommer till jobbet, tar av mig koftan, går till toa!

Tittar mig i spegeln, som om man skulle kunna missa den liksom!

Och upptäcker då, hm, att antingen har jag fått fyra boppar, eller är kanske behån för liten.

My god,,, så fult det är, på riktigt alltså.

Måste verkligen ha missat nåt där, eller så var jag inte riktigt vaken!

Varken när jag köpte behån eller när jag tog den på mig.

Måste på allvar gå på shoppingrunda!

Kopparhatten

Jag minns,,,inte riktigt när, men att!

Här har jag varit förr! Med min farmor o farfar.

Många gånger!

Idag var vi här, jag och min familj!

Platsen är Kopparhatten i Söderåsens nationalpark.

Livet före, och livet efter!

För tre år sedan så hade jag ingen aning om vad vi skulle drabbas av för elakheter,,,,,

För 47 år sedan var jag en gullig bebis.

För 24 år sedan väntade jag mitt första barn.

För 14 år sedan hade jag fyra barn.

För 10 år sedan var jag arbetslös.

För 7 år sedan hade jag jobb.

För 6 år sedan såg jag mannen som skulle bli min stora kärlek.

För snart 5 år sedan förlovade vi oss.

För 4 år sedan gifte vi oss.

För 4 år sedan åkte jag utomlands för första gången typ,,,

För 4 år sedan dog mina små barns pappa :-(

För 3 år sedan fick jag cancer!

För 2 år sedan blev jag färdigbehandlad för densamma.

Det tar tid att läka sår, och vissa går inte att läka!
Man ska på nåt sätt försöka lära sig leva normalt igen! Man ska försöka se saker på nya sätt,,men det är svårt att se det på något annat sätt än att jag faktiskt varit dödssjuk, på riktigt alltså!

Jag jobbar där jag vill jobba. Jag gör det jag vill göra. Jag är gift med den man jag vill vara gift med, den man jag älskar! Och även om jag inte är återställd och även om man kan tycka att jag är och beter mig annorlunda, så är jag fortfarande jag. Jag är fortfarande samma bebis. Fortfarande samma fru!
Det finns bara en del sår inombords som kanske går att läka!
Kan hända att min man faktiskt bättre förstår hur allvarligt sjuk jag var! Han är klok min man.
Han förstår säkert hur han ska möta mig nu, för att allt ska bli bra!
Men cancer kan han inte bota!

Hiss och diss

Jag vill absolut hissa min Wake up light ! Men jag måste dissa känslan när man vaknar till och ser att den börjat lysa så smått! Då man inser att det dags att sluta sova om mindre än en halvtimme!

Om att oroligt vänta!

Under en tid har jag nästan lyckats glömma att jag varit sjuk! Nästan ifrågasatt om det verkligen är sant att jag haft cancer! Har jobbat mycket och trivs med det.

Livet är på något sätt normalt men ändå så jävla onormalt!

Kan man bli sjuk av oro? Jag menar riktigt sjuk?

Hur bär man sig åt för att till hundra procent tro att man är så kallat frisk?

Var på halvårsbesök i förra veckan hos onkologen. Proverna var bra! De brukar bara ta blodprover!

Ok!?

När jag var riktigt sjuk så var blodproverna oxå bra!?

Ok!?

Nu var det en ny läkare, som inte träffat mig innan! Och hon ville för säkerhets skull skicka mig på röntgen!

Hur ska jag tolka det?

Nu har jag fått en tid den 28. Och därefter är det väntan på svaret!

Svaret som jag fasar för! Jag är så skitjävlanervös så kroppen skakar!

Så har jag sagt det!

Snart tillbaka, snart

Blir mer och mer sugen på att dra igång bloggen igen. Fick lite blodad tand i och med resebloggen.
Så jag är snart tillbaka,,

Morgonresa !

Normalitet

Varje vardag i två veckor har klockan ringt sex! Inget konstigt med det tycker många, men för mig har det inte varit så de sista åren!

Men så smått börjar ju allt att återgå till det som kallas normalt!

Att få stiga upp på morgonen och få gå till sitt jobb är härligt! Jag älskar mitt jobb!

Även om jag nu börjar tycka att det skulle vara skönt att få ligga kvar i sängen en stund till :-)

Nu blir det iallafall en veckas ledighet, som ska tillbringas där det är lite varmare! Känns lite konstigt att man om mindre än två dygn ska gå omkring i sandaler och kort kjol. Härligt ska det blir!

Det som inte är så härligt är att vi måste lämna pudlarna, ja jag vet att de kommer ha det hur bra som helst, men vi kommer att sakna varandra! De är de mest underbara varelser som finns, Kazey o Kayla.

I tisdags så blev de klippta hos Maria och de blev sååå fina.

Den 5 april fyller lilla vovven tre år och den 10 april fyller mammavovve sex år. 

 Kayla o Kazey

 Kayla

Kazey

Idag

Dagen började med att vi gratulerade min lille minste son!
14 fyller han och är alltså inte så liten längre! Kan inte riktigt förstå vart alla år tagit vägen!

Han blev uppvaktad på sängen med godisbricka och inte mindre än åtta paket !!

Ikväll ska vi fira med våfflor, sylt och vispgrädde! Det har Linus beställt istället för tårta!

Innan jobbet var jag på besök hos onkologen,,,
för att få besked på proverna som jag var och tog häromdagen.

Alla prover är bra och jag är alltså fortfarande cancerfri!

Så vi firar dubbelt idag:-)

Morgonmöte

Idag blev jag stucken i armen, för blodprov!
Aj aj helvete vad det gjorde ont när hon jagade runt med nålen för att hitta det stackars blodkärlet som sprang och gömde sig hela tiden!
Men till slut rann blodet snällt ner i de små rören, som sen skickas till analys!

Hängde på låset till lab på sjukhuset, tänkte att jag skulle vara först. Ha ha det var det fler som tänkte, där var lång kö. När jag kom och ställde mig i kön stod det en äldre herre framför mig.
Han tittade på mig och sa "vilken snygg hjälm du hade"  
Jag bara,,, ehh,, nä det var nog inte jag, har ingen hjälm!
Ahh sa mannen, hon hade likadan jacka som du,, och så ursäktade han sig lite. Men sa han, din jacka är jättesnygg, det förekommer alldeles för lite komplimanger nu för tiden :-)
Sen satte han sig bredvid mig när vi väntade, småpratade lite. På ett behagligt sätt inte alls  påfluget eller jobbigt!

Efter en stund erbjöd han sig att byta nummerlapp med mig, för han hade all tid i världen! Men jag skulle väl till jobbet!
Sen blev det min tur och vi önskade varandra trevlig dag!


På torsdag får jag svaret på blodproverna !
Om jag är orolig  ??
Nej,,,,,,
eller,,,,
jo,,,, det är jag nog på något sätt, men kan inte riktigt uttrycka vad jag är orolig för!

Vårshopping med mamma

Idag känns det lite vår, eller hur!?
Lite småpyssel hemma i lugn och ro och en liten shoppingrunda med mamma!

Har länge sneglat på en Didriksson jacka,,,,,,, en lila! Förra årets färg var mörkare lila och den var slutsåld i hela Sverige och helt omöjlig att få tag på!
I år snappade jag upp att färgskalan är lite mer åt pastellhållet,,, glassigt ,,,,
För en som älskar lila är det en särskild känsla att se jackan i verkligheten så att säga,,,, inte alls som på bild!
Det gick som en ilning i hela kroppen när jag såg den igår!

Idag hänger den i min hall :-) Imorgon hänger den på mig!
Tack snälla mamma!

Apropå kommentarer,,,,

Visserligen har det varit lite tunnsått med inlägg i min blogg den senaste tiden. Och jag har full förståelse för att läsare har försvunnit och glömt bort att den finns!

Men ändå kan jag  konstatera att femton läsare har varit här inne idag, men inte en endaste liten kommentar :-((

Men nu när jag tycker det är roligt att skriva igen, skulle det ju va riktigt kul om någon hade nåt att säga, nångång,,,,,

puss o kram

Ett avslut

Sen jag blev sjuk har jag mer eller mindre regelbundet träffat en kurator på onkologen.
För det mesta har det varit en bra kontakt, men stundtals har det känts obehövligt.

Idag hade jag bestämt mig för att det var sista gången! Av olika anledningar.

På något sätt så har kuratorn blivit som en god vän som lyssnar och ger goda råd. Och alltid står på min sida :-)

Hur ska jag klara mig utan henne?

Men det gör jag ju! Vi (jag och min älskade man) fick ju som sagt lite verktyg med oss från Brännö. Dem ska vi nu spinna vidare på och utveckla. Och vi ska använda oss av de kontakter vi fick där!
Det känns rätt och riktigt på alla sätt!

En annan fördel med att lämna kuratorn är att jag slipper gå till onkologiska avdelningen på sjukhuset! Jag tycker att jag sett nog av den nu. Det blir något besök då och då ändå ju men inte så täta.

Redan om ett par veckor ska jag dit faktiskt, för att förhopningsvis få reda på att jag är fortsatt frisk! Vilket jag sen kan leva på ett halvår ungefär!

Oron kommer väl alltid att finnas kvar, det har jag insett!

Nu gör vi ett avstamp här

Jump,,,,,,,

Fredagsgodis och fler tankar från Brännö

Fredagsgooooodis!

Jag är en riktig godisråtta för tillfället, äter utan hejd till jag nästan mår illa!

Både godis och annat gott, vilket inte gagnar min figur ett enda dugg. Jag har liksom noll karaktär någonstans!

Nåväl!

På Brännö gick vi en dag en runda, för att hitta något symboliskt, något vi kunde koppla samman med vår kärlek! 

Tanken var nog att vi skulle hitta något i naturen men allt är ganska grått och kallt just nu så vi gick till affären och köpte en godispåse!

Var är symboliken i detta då?

Jo, kärleken är både salt, söt, sur och seg,,,,,, vi tyckte det var perfekt, tills jag kom på att den även tar slut! Godispåsen alltså, inte kärleken!

Symboler

Symboler,,,

Olika saker betyder olika för olika människor. För mig fyller symboler en viktig uppgift. Det mesta jag har runt mig betyder eller symboliserar något alldeles speciellt! 

På Brännö vände vi ut och in på oss själva och innan vi skulle hem drog vi vissa slutsatser och fattade viktiga beslut. För att minnas detta fick vi välja vars en liten sak, jag valde två,,,,:-)

Detta är våra symboler, symboler för vårt fortsatta liv och för vår kärlek.

Häromdagen var vi på hem- och villamässan. En massa kranar och duschar, fläktar, element och swimmingpooler. Blommor, bröd och gud vet allt.

I en liten hörna fastande jag! Först var det då detta hjärta som fångade mitt intresse. Naturligtvis med en lila kula i mitten. När ljuset faller på det så blir det en fantastisk effekt. Och naturligtvis hittade jag en symbolik i detta! Hjärtat köptes, och jag var glad. Och så gick vi vidare, men vi kom inte längre än till bröden innan jag kom på att jag nog ville ha en annan också!

Och jag har en underbar man som går med på mina nycker. Men jag kände att jag inte kunde gå ifrån mässan utan att ha båda två med mig hem,,,,,,

,,,,,så det blev även den här! En annan lila färg på kulan och med en helt annan effekt som bara är såå häftig. Symboliken i denna är helt klart en uppåtgående spiral!

Sen fick maken bråttom ut, innan jag hittade mer som jag ville köpa. Och det kan jag säga att det fanns massor :-)

Brännö, del 1

Har länge gått omkring som en zombie, känslolös och kall men ändå så full av känslor som liksom varit instängda i ett annat rum. Har letat efter en vändpunkt, har sökt efter hjälp och inte riktigt fattat att hjälpen varit mycket närmre än jag trott!

Gripit efter halmstrån! Trott att det fanns en enkel lösning, att någon skulle kunna säga några förlösande ord så skulle allt vara över! 

Det som är livsvikigt för mig har jag varit rädd att förlora.

Så,,, hände något. Jag läste något någonstans som fångade mitt sinne. 

En parkurs på Brännö ! Skulle det kunna vara något?? Skulle min man vilja åka med? Skulle det betyda något för honom? Eller tycker han att alla problem är mina!?

Hälften var faktiskt nästan vunnet när jag märkte att han var glad att vi skulle åka!

Så vi åkte, i måndags och kom hem igår!

Vilka dagar, fulla av känslor, gråt och skratt! Saker som jag tidigare tyckt varit "trams" och inte trott på blev plötsligt verklighet och jag fattar nu att det faktiskt finns saker som man kan göra för att må bättre. Det handlar bara om att få rätt verktyg!

På Brännö fick vi dessa verktyg och vi har öppnat dörrar som vi inte visste fanns! Tillsammans med underbara människor delade vi mycket djupa känslor. Så djupa att jag fortfarande är tagen!

Tack alla underbara människor vi mött på Brännö!