Att cellgifter medför vissa och långvariga biverkningar vet väl alla
som blivit behandlade med sådana om!
Den 13 november var det ett halvt år sedan jag fick min senaste behandling.
Och det är inte alltid så lätt att nu veta vad som är vad, och vad som egentligen
beror på cellgifterna och vad som beror på normalt åldrande av kroppen!
Jag har iallafall den senaste tiden gjort vissa upptäckter, som jag är säker på
har med cellgifterna att göra. Strax innan jag var klar med mina behandlingar
så var det två naglar på fingrarna som hade blivit lite skadade. Men inte mer
än att det liksom växte bort på en månad.
Ett finger på var hand, blir nu alldeles vita och känslolösa när jag går ut och
blir kall om händerna. Första gången jag såg det blev jag rädd!
Men nu börjar det gå upp ett ljus här, det är nämligen samma fingrar som
hade skadade naglar! Vilket sammanträffande!
2 kommentarer:
Inte för att jag vet något om cancerbehandling, men jag antar att det är ett litet eller större helvete att gå igenom det och att livet efteråt inte bara är en dans på rosor. Att få tillbaka sitt liv är väl inte samma sak som att sedan tindra med ögonen och tycka att allt liv är fantastiskt.
Stor kram till dig som orkar fortsätta blogga och leva och dela med dig av ditt liv!
/Ebba
Visst e det kaos ibland....
Det är som att det till slut nästan kväver en. JAg tänkte att jag någongång skulle, verkligen, lära mig att sluta "samla".
Idag är en lite bättre dag, men det är långt kvar känner jag.
Kramar
Skicka en kommentar