Finn fem fel

Januari är inte slut, och redan kan man notera för många fel.
1. Vinterdäcken har inte kommit på bilen!!
och varför inte det då? Brukar det vara snö här?

2. Snöskottaren är insnöad.
någonstans i trädgården. Vi har aldrig behövt äga en snöskyffel förut, nu när den behövs och vi har en, då är den bortsnöad. Det som göms i snö,,,,,,

3. Nya mattan är nerkissad!
Varför köper man en ny matta när man för flera år sen bestämt att mattor är överflödiga.
Jo, man får en ide om att det kanske skulle vara snyggt med en matta under soffbordet.
Denna upptäckt gör man just när man har en hund som fått valpar och diar. Under den perioden dricker mamma hund ofantliga mängder vatten. Och ibland på natten brukar hon ibland kissa på golvet, lätt att torka upp!!
Ibland släpper hon lite kiss på dörrmattan, lätt att tvätta!
Men nu kom det ju en HELT NY matta, mjuk och fin, ej tvättbar! Mysigt att kissa på den, eller hur!?

Mattan har nu legat två dygn i snön, varpå den oxå blev bortsnöad/nersnöad/insnöad. Idag var jag ute och grävde upp mattan samt skrubbade densamma med borste och snö. Nu hänger den, eller rättare sagt står, på altanen (där är kallt). Vi får väl se framåt vårkanten om den tinar upp och blir en matta igen!

Om man nu ska se det så här, att upptäcka tre fel på en månad är lite mycket. På ett år har vi upptäckt 36 fel.
På tio år har vi 360 fel. Om jag blir 80 år så har jag 2880 fel. Oj,,,,,,
Gör om, gör rätt.
Sätt på vinterdäcken i tid!
Gräv fram snöskyffeln, se till att den står uppåt väggen utanför dörren!
Skit i mattan!

Blondes have more fun

När man golfar sig lite

Vi har pratat om det en tid nu!

Att vi kanske skulle spela lite golf! Jag och älsklingen tillsammans!

Och för att det liksom inte skulle stanna vid prat gjorde vi

idag ett litet impulsköp, på rea, så att vi faktiskt kan börja!

Till saken hör att att vi båda faktiskt spelat golf för länge sen!

Jag har till och med grönt kort, men jag har ingen aning om var det är!

Kan väl inte vara så svårt, sitter säkert i ryggraden,, ha ha!

Så, nu ska det beställas tid för lektioner och annat sen kan

ni se oss med klubban i högsta hugg, FORE !!

Total room makeover

Maken har ju varit bortrest nästan två veckor.

Under de två veckorna har jag hållit mig mer än fullt sysselsatt, för att skingra tankarna.

Behöver jag säga att jag saknat honom så det gör ont!?

Jag har gjort om ett helt rum. Det har förvandlats från ett möbellager och byggarbetsplats

till ett sovrum!

Jag har jävlar i det inte suttit på rumpan och tagit det lugnt nån enda kväll här, och det känns i kroppen nu vill jag säga.

Jag har målat väggar, målat, målat och målat, skrapat gammal färg av och målat ett hörnskåp, slipat och målat dörrar till en inbyggd garderob, köpt möbler, monterat möbler, flyttat möbler, varit o köpt en stor jävla "bräda" som jag gjort en egen sänggavel av, städat och åter städat.

Det man tycker är en enkels sak tar i själva verket så mycket längre tid än man tror.

Idag la jag sista handen vid mitt verk genom att bädda rent i sängen. Städade hela huset inkl badrummet, tvättstugan, städat till valparna, städat, städat och städat. Så imorgon när maken kommer hem är här jättefint.

Hoppas han oxå tycker det!

Nu, äntligen har jag satt mig ner, för första gången på nästan två veckor, nyduschad med ett glas vin framför lets dance. Det känns som om jag beöver två veckors semester efter detta.

Imorgon kommer han hem, min älskade, underbare, efterlängtade man!

Varför är det så?

Hmm kom att tänka på en sak idag. Jag satt i tvättstugan och rakade benen.
Ja det låter kanske märkligt, varför jag satt just där. Men där har vi dusch bl a.
Då kommer sonen och säger att han ska duscha!
Och jag är då liksom på väg att flytta på mig!!!!

Men jag hejdade mig, varför skulle jag flytta på mig. Han får väl vänta tills jag är klar!
Eller hur!?

Alltid är det så, åtminstone här. Att det jag gör och där jag gör det är mindre viktigt än vad någon annan
behöver göra precis där, där jag är.

Står jag i badrummet och torkar håret, nog fan är det nån som ska in o bajsa, just då liksom!
Och då tycker dom ju att det jag gör kan jag ju ändå göra någon annanstans!!

När man liksom inte kan själv

Vi råkar ha malmös största julbelysning! Jag är ingen älskare av julen så då kan man undra varför den hänger kvar? Av den enkla anledningen att jag inte kan ta ner den själv ! Maken for iväg o lämnade mig med julbelysningen med stort J !

Tillfälligt blogguppehåll

Om det är någon som saknar mig så har jag inte sålt bloggen!
Det är bara lite mycket nu, har ju sju små bebisar här som
ska ha mat och kelas med.
Mitt i alltihop så håller jag på att måla om både här och där.
Maken har åkt till andra sidan jordklotet och lämnat mig kvar
här i kylan. Humöret är inte på topp!

Återkommer snart igen!

En fredagkväll

Jag delar en flaska vin med mig själv !
Så får det bli när maken valt att vara på andra sidan jordklotet!

Aino blev en Satio

Jag fick ju en fin julklapp, som jag med mycket möda och stort besvär valde ut. Och ibland blir det ju så, att man gör felaktiga val.
Och så lär man sig, att man kan inte få allt i ett paket:-) Man måste väga för- och nackdelar.

Jag ville ha touchscreen men gillade inte att vara helt utan vanliga knappar. Aino verkade ha allt det därför valde jag den.
Direkt när jag satte igång den så förstod jag att jag gjort ett dåligt val, då det ju inte alls var touch i själva telefonen, utan bara på frontskärmen. Och efter någon dag insåg jag dessutom att touchen inte fungerade som den borde. Till saken hör att jag har hört fler som haft samma problem.

Så en tanke började gro,,,,, om jag helt enkelt skulle byta telefonen. Vilket kan vara lättare sagt än gjort. Vi vet väl alla hur sånt fungerar. Men värt ett försök iallafall.
Jag gick in i affären och påtalade felet på telefonen, och att jag helt enkelt ville ha en ny!

Hrm,  jaaa,,,,,,det är ju inte så vi gör! Säger tjejen i kassan. Normalt lämnar vi ju in för service!

Ja men herregud, tyckte jag, jag har haft den i tre veckor, ska jag nu vara utan telefon i ett antal veckor för att den ska in på service. Nej, jag vill att ni byter den till mig!

Ok, men då måste du prata med vår chef,,,,,, o han är inte här nu!

Nähä,,,, när kommer han då?

Ja,, han gick till tandläkaren i morse, och skulle komma tillbaka efter lunch,,, (klockan var 13.00, det var ett långt tandläkarbesök)

Nåväl, jag ger inte upp så lätt, ja men va bra, då går jag en runda och kommer tillbaka om en halvtimme.

ehhh,, javisst!

Och när jag kom tillbaka så var det inga problem och ett byte gjordes från Aino till Satio.
Och frun här är nöjd.

Tappade visserligen hela min kalender samt lite annat smått och gott. Fantastiskt vad man hinner stoppa in i en mobil på några veckor va.

Och Sation har faktiskt en hel del fördelar måste jag säga, och jag tror att jag kan klara mig utan vanliga knappar nu. Alltså, va fan, man måste ju hänga med!

2009

Året 2009 var väl inte det bästa av år, skulle man väl ganska lätt kunna säga!

Men nu så här i efterhand, så har det gått så jävla fort, och även om minnen finns kvar, så är det på nåt sätt som om året bara försvunnit i en dimma. Tjoff, så var året slut.

Konstigt är ju det eftersom året innebar ändlöst lidande. Och sviterna sitter fortfarande i.

Men så här var det iallafall.

Januari, precis ett år sedan. Man visste vad som pågick, det hade precis börjat och man hade inte en aning om hur det skulle bli. Tur var väl det. Jag och maken köpte ny kamera i slutet av 2008 och med den runt halsen gav vi oss ut i det vackra vinterlandskapet. Bilden är tagen i Bjärred.

Ofantligt vackert och trots kylan ville man stanna kvar. Med mössa på huvudet passade man ganska bra in i miljön, trots allt. Januari var av allt att döma en jävlig månad som bjöd på allt från blodbad till nytt schampoo. Så förutom turen till Bjärred orkades det nog inte med så mycket annat. Det är ett helt år sen nu.

Februari, medförde flera aktiviteter utanför hemmet. En idrottgsgala i Kristianstad och ett besök på Arenan och melodifestivalen. Storaa tillställningar som jag i normala fall hade älskat att gästa. Nu var det mest jobbigt. Tröttheten hade nog börjat ta ut sin rätt, ja jag skriver nog, för jag minns faktiskt inte riktigt hur det var. Peruken satt på huvudet, och Guuuud vad jag kände mig tillgjord och märklig. Dessutom förändrade peruken mitt normala rörelsemönster, då man liksom är rädd att den ska flytta på sig. Så istället för att se normal ut, såg man väl ut som nån med rejäl nackspärr. Redan nu var cancern utsläckt och det tyckte jag var så jäkla skönt. Månaden tillhörde de mer jävliga i livet och innehöll massor av tankar både ut och in. Jag tog oxå en stor risk genom att döda en hamburgare. Men jag lyckades inte riktigt  ha ha.

Mars, nu har håret få ge efter för medicinernas makter! Nån gång i februari bestämde jag mig för att raka av det som fanns kvar. Hellre det än att ha lösa hårstrån överallt. Det var jobbigt, en del av min identitet försvann liksom. (och här vill jag inte ha nån kommentar om att jag är söt ändå) En vecka i slutet av mars bjöds jag på ett isoleringsrum på infektionskliniken med intravenös antibiotika var sjätte timme. Det ni,,,,rekomenderar jag inte! Mars var månaden då jag insåg att det var så jag skulle må, som en ständig bakfylla liksom. Bara att gilla läget!

Mars var också månaden då jag insåg vikten av bra försäkringar, precis som om det är det man tänker på ha ha.

April, som jag minns det så blev det nästan sommar med en gång. Det var fint och varmt länge. Det var en jättefin sommar som började tidigt. ?? Minns jag fel? Vårt projekt altan gick från tanke till klar altan på ett par dagar! Och jag hjälpte faktiskt till att bygga den. Tänk vad jag orkade ändå! I april fick jag min nya bil, stor och helt underbar. Och så fick jag ett brev, som talade om att jag skulle göra den avgörande röntgenundersökningen, den som skulle ligga till grund för hur många behandlingar jag skulle ha.

Maj, sommaren håller i sig! Och här ligger jag med en mössa:-o Sista behandlingen blev det. Men det visste jag inte säkert när jag låg där. Det fick jag reda på en vecka senare och lyckan var fullständig,,,,, trodde man! Det visade sig sen att det jobbiga inte hade börjat,,,,,,uhhhhh fy fan. Mår illa bara jag ser bilden. Och än idag mår jag illa när jag ser dörren till avdelningen på sjukhuset. Tyvärr måsta jag gå in igenom den ganska ofta, dels för egen del men också för att min son går till tandställnings-tandläkaren i samma hus. Vilket sammanträffande va. Nu när allt var klart, så vet jag inte vad man hade förväntat sig,, jag trodde nog,,, kanske inte,,,, att allt skulle bli som vanligt, men ack,, nej. DET BLEV DET INTE. Jag såg ju fortfarande ut som ett ufo. Och det hade bara gått någon vecka,, ha ha. Det kommer att ta ÅR,,,, hjälp!

Juni, en vecka i Side, Turkiet. Resan var planerad innan jag fått min diagnos. Trodde först inte att vi skulle kunna åka, men jag sa att VI SKA åka oavsett vad. Nu blev det ju bra, jag blev precis klar veckan innan vi åkte. MEN säg den lycka som varar förevigt, i värmen svullnade händer och fötter upp så jag mest liknade Professor Clump. Trots allt så var det på något sätt ett avslut för perioden med cancer.

När vi kom hem bröt jag min sjukskrivning och började jobba heltid på studs. Vilket var jätteroligt, MEN, det finns många sådana, men alltså. Det var kanske inte så bra att köra igång så hårt. Vet jag nu med facit i handen. Under den här tiden började det dock hända saker. Både positiva och negativa,,, uhhh

Juli, jag är trött på peruken, och använder schalar under sommaren. Hela månaden tillbringades i en kohagar runt om i Skåne. Och många upplevelser kan man få där,, ha ha!  Löshår kändes rent ut sagt för jävligt. Speciellt som jag befann mig utomhus hela sommaren. Det var totalt meningslöst med konstgjort hår som fladdrade för vinden i den miljön. Schal var bra och helt ok, tyckte jag då! Det tycker jag inte nu när jag ser mig själv på bild, iklädd schal!

Maken var ute och fiskade och fick upp så mycket fisk att han kunnat stå och sälja på torget:-) Förövrigt så var det som att åka karusell, upp och ner.

Augusti, vi blev bjudna till Ystad Saltsjöbad på spa. Jag och min man. Bara vi! Fantastiskt underbart väder med bad både utomhus och inomhus trots att det var sent i augusti. Det är en helg att minnas.

I augusti gick jag oxå för första gången till frisören, och hon höll på i en hel timme att klippa i vad jag tyckte var ingenting. Hrm,, det blev väl ok, såg iallafall ut som om jag själv valt att vara korthårig och inte som om jag haft cancer.

Jag skaffade oxå något jag alltid velat ha!

September, altanen som vi byggde i april fick en liten utbyggnad ha ha. September innehöll oxå min 45 födelsedag. Den som jag i december inte trodde jag skulle uppleva. Det var väl ungefär i september som jag upptäckte att allt inte var som vanligt

I september var det oxå två år sedan vårt fina bröllop. Jag minns det som om det var igår, allt var så fint och vackert. Och jag var snygg. Ett minne blott! Men det var oxå en månad då jag kom närmare sanningen.

Kom även igång med projektet att måla om vårt hem!

Oktober, vi passar lille Loffe och plötsligt hade vi tre hundar att gå ut med ha ha. Under denna tiden passade båda mina tikar på att löpa, bara för att dom kan eller??  Vi fick lämna iväg hanhunden kan tilläggas. Kazey skulle paras, men icke med sin son:-o

En vecka i slutet av oktober var jag på Lydiagården, det var en bra vecka även om det var med blandade känslor jag körde dit. Där satte vi ett hjärta i brand och så blev jag klassad som klimakteriekärring.

November, ännu ett frisörbesök är avklarat. Denna gången blev det slingor och klippning. Och jag tycker fortfarande att jag ser för jävlig ut. Och alla säger typ,,att jag passar mycket bättre i detta korta. Men till alla de som tänker säga nåt nu, så säger jag tyst! Jag tycker jag ser ut som en tant och jag tycker att det är fult. Klart slut! Det kommer aldrig hända i hela min livstid att jag kommer ha kort hår frivilligt.

Månaden innehöll en del aha-upplevelser. En ny bil. Samt förberedelser för julen, som jag alldrig gillat.

December, valparna kom. Kazey fick sju valpar. Små, mjuka och underbara varelser.

December har oxå bjudit på djupa funderingar om vardagen.

Jättefina julkappar har jag fått. Jag har börjat sticka och fortsatt målningsarbetet här hemma.

Ja, så var det. Det som känns konstigt är att jag upplever det som om året egentligen inte funnits på nåt sätt. Jag minns inte så mycket. Det känns egentligen inte som om det varit ett jobbigt år. Men det har det ju varit, helt klart. ETT JÄVLA PISSEÅR!!

Men det har gått fort! Och på nåt sätt har jag nog levt som vanligt så långt jag har orkat, den enda skillnaden är att jag till största delen varit hemma. Under en lång period ville jag inte gå nånstans, konstigt va!

Och sommaren var ju som jag minns det varm och fin och hyfsat lång,, eller?

Kroppen blir ju sliten och medtagen efter en sån kur som jag fick, men HUR sliten förstår man inte förrän man ser bilder av sig själv. Att jag var skallig och utan ögonbryn o fransar, det visste jag, men herregud vad jag blev chockad när jag för ett tag sen fick syn på en bild av mig själv tagen i somras. Hu ja.

Då förstod jag att nåt måste göras, helt klart! Man blir verkligen "hemmablind". Man tror att man ser ut som man brukar. Dock inte,, när jag såg bilden förstod jag att jag måste göra något åt vikten. Jag såg ju för fan ut som ett hus. Och vågen pekar nu tio kilo mindre, och på den vägen är det!

Ett annat foto, visade klart och tydligt att jag ser dåligt, och därmed sminkat mig som en dragshowartist,, ha ha, det måste åtgärdas, varpå några besök hos en optiker är inbokade.

Så visst, det går framåt, med två steg bakåt mellan varven. Berg och dalbanan finns kvar och jag åker gladelgen upp och ner fortfarnade.

Men 2009 vill jag inte ha tillbaka.

Valparna

När man elfar sig lite,,

Så jävlar blir det juldisco,,,, så nattens bästa! Den här bjuder jag på, om maken gör det
vet jag ej,,,,

Send your own ElfYourself eCards

Nattvak

En natt går ganska fort egentligen!
Suttit och fixat med min hundsida!

Trött,, nej faktiskt inte!

Varför??

Det är lite rörigt just nu, med valpar och så.
Men de klarar sig ju egentligen utan min inblandning.
Men lillhunden vill ju ha en tass med i spelet och vill inte
att vi stänger in henne med oss i sovrummet när vi ska sova.

Så, då har vi sovrumsdörren på glänt. Då tripper storhunden
in och ut mellan matpassen. In och ut, upp och ner i sängen.
Och så ska lillhunden ut till valparna. OK!
Men när då storhunden ska mata valparna så kommer hon
först och säger till mig, så jag kan ta bort lillhunden som vägrar
flytta på sig. Så att storhunden kan mata sina valpar.

Till råga på allt så har jag en tjugoåring som har en totalt
skruvad dygnsrytm. Det vill säga han sover mesta delen av dagen
och är därefter uppe på natten.
Det är inte ofta han är hemma, när han är uppe! Och då har han
inte riktigt begripit att det är jobbigt för oss när han kommer hem
senare än, typ midnatt. Och är han hemma, så ska det ju ätas, drickas,
gås på toaletten, tittas på tv osv osv.
Överhuvudtaget är det jobbigt med någon som
inte följer en "normal" dygnsrytm !!

Sonen är ju i och för sig väldigt tyst och försynt, och på det viset
hänsynstagande. Så honom hade vi egentligen inte blivit störda av.
MEN både storhund och lillhund skäller satan när han kommer.
Och både jag och min man står upp i sängen. Sen är ju den nattens
sömn förstörd.

Därför sitter jag här just nu. Maken sover förhoppningsvis, efter att
ha varit jävligt irriterad på min son. Maken ska snart gå upp och köra
till jobbet. Då ska jag gå och sova.

Sonen har inte kommit hem ännu, och förmodligen, förhoppningsvis
sover han hos en kompis. Men han kunde ju för fan sagt något, för
hade jag vetat kunde jag sovit för flera timmar sedan.

Så här har vi det alltså. Och det blir ett problem som kommer och går.
Maken retar sig, jag känner mig skyldig, vi ordar om det, vi tycks inte komma
överens, maken förklarar, jag känner mig lugn.
Sen börjar vi om från början igen,,,,,,,
hur länge kan man hålla på så?

Bra fråga, men den löser vi en annan dag.

Godmorgon!

Gott Nytt År

Ja då var den här jävligt överskattade aftonen äntligen över!

För något år sedan skulle man gjort vad som helst för en stor fest fin nånstans!

Nu satt man och gäspade när klockan var 22.30.

Men jag höll ut! Nykter och fin med,,, kanske tre glas vin!

Mår som en prinsessa idag. Not!

Somnade nämligen inte förrän kl 6 och har således sovit till kl 14!

Men aftonen förlöpte enligt planerna. Goda vänner kom hit, vi fixade mat och åt.

Sen spelade vi lite spel och pratade. När klockan var tolv skålade vi och

barnen och männen sköt raketer. Nää just det, vi glömde skåla

för det var så jävla kallt, så fingrarna hade liksom frusit fast i glaset!

Nåväl, dagens projekt blev att plocka upp djupfrysta hundskitar på gräsmattan,

det blir mindre kladdigt så, det gäller att passa på :-) !

Ett gott nytt år önskar jag er alla!