Uppe med tuppen idag! Sover ju inte så där himla bra nu för tiden!
En bidragande orsak är min lilla hund som ska ha valpar vilken dag som helst!
Har legat med handen på hennes mage jättelänge och känt de små liven
sprattla runt därinne! DET är ett fantastiskt ögonblick.
Tycker jag! Maken delar inte min uppfattning! Men det är kanske manligt!
Men visst är det lite tråkigt att inte kunna dela glädjeämnen!
När man ligger där i mörkret och inte har något annat att hitta på, så är det huvudet
som jobbar! För jag tror inte att någon i familjen hade blivit så glada om jag börjat möblera om
och måla, eller kanske dammsuga och städa, klocka fyra på morgonen!!
Nä, då jobbar huvudet istället och man försöker hitta lösningar och svar på både det ena och det andra.
Varför tycker jag till exempel inte att det är kul att maken ska åka två veckor till Chile i januari??
Är jag avundsjuk? Nej det är jag inte, verkligen inte! Men, och nu kommer det stora resonemanget:
att vara singel innebär ju att man gör det mesta själv! Jag har varit singel i tio år så tro mig, jag vet. Alltså har jag gjort det mesta själv! Klart där!
När man då träffar någon, gifter sig och skapar ett liv tillsammamns! Så blir det ett hyfsat
bryskt uppvaknande när man märker att det mer och mer övergår till att vi gör saker på
vars ett håll!! Men det är kanske en vanlig företeelse i förhållanden som varat mer än ett år!
För att vara mer korrekt så gör maken allt med jobbet. Middagar, julbord, bowling, dagsresor,
övernattningar och så tvåveckorsresor till mycket varma breddgrader.
Allt med orden "ja men det ingår ju i jobbet" tillsammans med ett litet konstigt leende som jag inte riktigt
blir klok på! Och så det där, liksom, han "får ju vad han behöver" genom jobbet, och gratis dessutom.
Så, där for mitt glammiga liv sin kos!
Klart att han tycker det är roligt! Fattar väl jag det, ha ha! Medans han är iväg med sina "jobbgrejor"
är jag hemma och städar, tvättar och försöker hålla mina "dampungar" i schack.
Dessutom förväntas jag nu söka nytt jobb, som om dom växte på träd!?
Med en kropp som känns som om den faller sönder, ont som fan! Tar någon timme innan
man har ledat till sig så att man kan gå normalt. En mage som förvandlas till en cementklump
på mindre än två timmar. Och uppenbarligen ett huvud som inte är som det ska!
Hade jag varit gift med mig så hade jag nog oxå åkt till Chile i två veckor med ett
leende på läpparna, ha ha.
Nåväl, efter som jag nu är här liksom, så kan vi lika gärna löpa linan ut, därför
tänker jag ta min läkare på ett läkarintyg. För jag har faktiskt inte energi, ork, lust
eller glädje nog att sälja mig själv på arbetsmarknaden just nu!
4 kommentarer:
Jag förstår din frustation när det gäller din mans och ditt "roliga" liv ihop,, jag hade oxå tyckt det var gôrtråkigt om min man hade gjort allt det där roliga med enbart sitt jobb o INTE mig.
Visst,, nåt måste de ju få göra med sina jobb,, få den sociala, privata biten med sina kollegor.. men inte ALLT.
Nåt måste han ju kunna hoppa över och göra med dig istället.. ??!! :o//
En sån resa han ska iväg på.. fanns det ingen chans för dig att kunna följa med o betala den största biten själv..??
För vem vill INTE åka utomlands i två veckor i vår träliga Januari..??!!
Usch ja,, jag sitter och funderar på om han egentligen skulle ha vart lika glá om steken hade varit vänd.. å det hade varit DU som hade gjort allt detta roliga utan honom..
Men DUUU,, försöka att ha det bäst ändå.. gräm dig inte för myycké.
Hitta på nåt riktigt roligt med dina vänninor..
Sköt om dig tjejen.. // Kram Annelie
Usch inte kul att du känner dig ,dumpad,
Värken och vovve ansvar gör ju inte saken bättre !
Oj du står inför mycket förändringar med jobb,etc.
Kan din man inte packa ner dig i väskan ?
Det vore väl toppen !
Då kan du sola och gotta dig medans han JOBBAR :))
Kram Jenny
Ja det kan vara så att min söta fru känner så. Men vi åker två veckor till Egypten i Juni, vi var en vecka i Turkiet för ett halvår sedan före det var vi på Cypern, och Egypten. Sedan en mellanresa till London. Julbord? var var vi i fredags. Så klar vi har kuliga saker ihop. Lite orättvist känns det nog.
Mannen
Okey, ska vi börja en diskussion här nu då? Vad jag känner och hur de är, är ju faktiskt två olika saker! Måhända att vi rest, och ska resa. Året har 52 veckor, med sju dagar i varje. För tillfället ses vi inte så mycket och även om vi gör det så är du full av jobb, jag är inte så jävla full varken av det ena eller andra:-o Och om vi åker två veckor så finns det fortfarande 50 kvar. Nåväl, vad jag menar är att du, min käre maker har ett liv, det har inte jag! Det blir lite av askungen på bal.
Skicka en kommentar