Det kommer för mig då och då, det här med vardagen! Vad är egentligen
vardagen? Är det då allting är som vanligt? Och vad är som vanligt då?
Minns att i början av mitt förhållande till min numera man, så sa vi saker
som "vi ska aldrig bli som vanligt"! Det måste vi se till, att det inte blir som "vanligt".
Då menade vi naturligtvis att vi inte skulle glömma bort vår kärlek, att den inte
skulle få beblandas med sånt som kallas vardag.
Kärleken skulle alltid stå över allt det där, och alltid finnas kvar!
Hur ser vardagen ut då?
Jo, maken går till jobbet, hyfsat tidigt, det vill säga allt mellan kl 6 och kl 8. Han kör då för det mesta till Kristianstad, även om han någon gång stannar kvar i Malmö. Han jobbar sen hela dagen. Numera kommer han oftast inte hem före kl 18.
När han kommer hem är han trött som en gnu, helt förståelig! Han vilar då en stund.
Han tillhör den kategorin människor som kan somna på två minuter, typ.
Själv behöver jag minst en timme för att somna om jag överhuvudtaget gör det!
Han sover inte så länge, det är också en gåva han har, det kan räcka med en kvart men
blir ibland längre.
Nåväl, sen är det ungar och mat och hela baletten. Sen går jag och lägger mig.
Så, totalt får vi väl i genomsnitt en timme om dagen tillsammans.
Är det den timmen som är vardagen, eller är det all den andra tiden som är det?
2 kommentarer:
Ja visst äré hemskt att ens "vardag" ska behöva vara såå kort som en enda ynklig timme..??
Men, den timmen tycker jag INTE är ER vardag,, det är resten.. för jag kan slå mig i backen på att den timme är ALLT för er,, njut av kärleken till varandra o ta hand om varandra.
Jag är exakt lika lyckligt gift som du är.. träffade verkligen mannen i mitt liv efter några stolpskott.. *fniss*
Jag kommer med all sannorlikhet att följa din blogg,, äré okej om jag länkar den på min sida..??
Ha det bäst tjejen.. skojjigt att du bor i Malmö oxå.. // Kramar Annelie
Vardag är för mig det liv jag lever var dag. Vardag är för mig inget negativt utan något tryggt och något lugnt. De är dagar som kanske är händelselösa men kärleksfulla i all sin vardaglighet. Rutiner är trygghet för mig. Att maken kommer hem på kvällen vid samma tid till exempel. Tänk om det kommer kvällar när han inte gör det.. Man ska inte förakta det vardagliga och de så till synes trista rutinerna - varenda liten del är en pusselbit i det som kallas "livet".
Kram på dig
Eva
Skicka en kommentar