Missförstånd!!??

I mitt förra inlägg blev jag tydligen missförstådd, iallafall av min man.
Och därför vill jag nu klargöra följande.

Jag älskar min man och är lycklig med honom. Han är en underbar människa.
Inget snack om saken. Jag kunde inte haft det bättre och vill inte byta ut det mot något!

Att jag sen är den jag är och mår som jag mår beror inte på något sätt på min man.
Jag är helt enkelt besviken på hur mitt liv har utvecklat sig, men det är
fortfarande inte hans fel.

Att han inte förstår mina känslor kan ju bero på att han är mitt uppe i karriären
och jobbar mycket, även i sitt huvud då alltså när han är hemma.

Helt klart står ju att vi har jävligt olika liv, och möjligen kan det vara svårt
för motparten att förstå hur det känns. Han har ett liv här hemma och ett på jobbet
där han får vara social och fylla en mening. Full rulle med andra ord! Och självklart
får han sina behov tillfredsställda i alla hänseenden.
Jag är här hemma, och visst, fyller jag nån mening, här är ofta väldigt välstädat
och familjemedlemmarna har rena kläder att ta på sig! Och några gånger om året kommer
jag härifrån. Då kan jag välja mellan de femtio fina klänningar som jag har, det gäller att välja rätt
för det dröjer till nästa gång. Och ja, min man har rätt, jag har varit utomlands flera gånger de sista åren, vilket aldrig har hänt tidigare. Men det kan tilläggas att maken inte är riktigt lika road som jag!

Så fick jag till lite bitterhet iallafall :-)