I vanlig ordning ägnar jag mycket tid åt att läsa bloggar.
Det är så roligt och läsa om andras upplevelser och på något sätt så lever man sig in i dessa liv som om man vore en del av det! Det blir som om man känner personerna i fråga och hela tiden kommer det nya bekantskaper in i vänskapskretsen:-) Alla har sitt eget sätt att skriva på, en personlighet. Hos någon skiner solen alltid! Hos någon finns alltid mat. En är alltid rolig och skämtsam! Och de flesta tar fantastiska foton!
Min egen blogg, ja den blir det liksom inget av! Nä, jag lyckas inte riktigt leva upp till mina egna önskemål! Och jag känner inte av att det är några läsare som återkommer om man säger så, ingen som liksom vill vara en del av mitt liv! Nä så är det inte riktigt, det blir mer som en dagbok!
Och det händer ibland att jag läser min egen blogg också! Och det är nu ni undrar om den här tanten är totalt felvaggad!!
Jo jag läser min egen blogg, ibland, precis som en dagbok! Och idag var en sån dag då jag fastnade.
I gamla sjukdomsminnen, i händelser och i sättet att skriva. Jag hade ju definitivt mina höjdpunkter! Jag skrattade i alla fall för mig själv så tårarna rann åt den här händelsen!
Sen kunde jag ju konstatera att de där fönsterna som jag skrapade färgen av för nån månad sen, jo det var faktiskt i september 2009 som jag påbörjade jobbet med det fönsterpartiet! Men herregud tänkte jag, inte kan det vara två och ett halvt år sedan som jag satt och skrev att det skulle fortsätta i samma takt tills det var färdigt! Oss emellan så har det inte hänt något alls mellan då och nu !
Ha ha,, jag dör! Gud va tiden springer iväg!
Eller den här kärleksförklaringen, jag hade planer på att fria till min man! Kan man det för resten? Planer på ett nytt bröllop, planer på att genomföra det jag inte gjorde på vårt bröllop med sång och dans. Jag skulle bara hitta en tidpunkt, en dag, en plats. Det är två och ett halvt år sedan!
Då hade vi varit gifta nästan två år. Nu har vi snart varit gifta i fem! Tanken var att förnya äktenskaplöftena just på vår bröllopsdag i år nämligen den 22 september. Men av en händelse så blev vi bjudna på bröllop just den dagen. Så dagen kommer ändå gå i kärlekens tecken! Så får vi väl se hur det blir med förnyandet av vårt äktenskap!
Blev lite nostalgisk på vissa punkter. Både ledsamma och glada! Men mest kunde jag konstatera att då, 2009, så trodde jag att jag skulle må bättre nu! Att tiden skulle läka alla sår! Att jag om två år skulle vara som vanligt igen! Men se, så blev det inte! Många av de situationerna som jag beskrev det året finns kvar ännu, mer eller mindre!
Det blev lite bisarrt när jag läste, för på något sätt så hade jag ju facit i handen nu vilket jag inte hade när jag skrev!
