Ett litet äventyr blev det allt. När vi i helgen for iväg för att låna makens brors husbil! Slutdestinationen var Oskarshamn eller rättare sagt Dragskär.
Vi fyra, jag min man och grabbarna! Husbilen finns i Karlskrona, så dit körde vi naturligtvis först!
Vi hade ju en hyfsat lång resa framför oss så pauser var befogat.
Den första pausen tog vi på Ekohallen utanför Kristianstad. Alltså, Ullared släng dig i väggen! Jag älskar detta stället! Ha haa, så där gick maken med tre köpgalna idioter som skulle titta på allt och precis allt!
Och i vanlig ordning så blev det något kompromissande, så vi tittade köpte inte så mycket utan kom ut därifrån ganska fort! Färden gick vidare mot Karlskrona!
Under hela färden så var jag förundrat lugn och tyckte nog att vi skulle stanna tiden ett tag där. För i baksätet satt mina grabbar, lugna och fina. De lyssnade på musik och sjöng! Ja, de sjöng :-) Och bredvid mig sitter min älskade man och kör så lugnt o fint! Ja, där skulle jag kunna sitta och njuta!
När vi kom fram till Karlskrona så flyttade vi vårt lass till husbilen och fortsatte färden i den! Alltså det här med packning. Vi skulle vara borta en natt och fyllde hela bagageluckan på den vanliga bilen. I husbilen fick vi ju bättre plats! Och grabbarna fortsatte att sjunga:-)
Vi tog oss fram till Kosta där vi tog en liten paus. Närmare bestämt en shoppingpaus. Och åter igen så drog vi runt på en make som helst ville ut! Efter lite mycket shopping bar det iväg mot Oskarshamn!
Med ett litet stopp i Älghult för pizza så var vi lagom framme vid slutdestinationen.
Det blev chill i husbilen för grabbarna och vi satt på altanen och snackade och myste.
Vi bestämde oss sen för att åka ner till vattnet för att fiska och fotografera lite. Och som fortskaffningsmedel fick vi äran att åka i makens sons "nya" jaktbil! En sån där som kan ta sig fram överallt! På vägar som inte är riktiga vägar, över stock och sten, backar och kullar och snår. Det gällde minsann att hålla sig i agebrädan!
Väl ute i snåren, intill vattenbrynet, kunde man se maken mysa med fiskespöt i handen! Så lugnt och fridfullt, ända till han kastade ut draget. Och förmodligen råkade slå gammelgäddan i huvudet, varpå gäddan bet i kroken och åkte in i ett huj mot strandkanten.
Det var en vild jäkel, sprattlade och slog, och skulle nog kunna tänka sig att bita oss i fingrarna. Men se det fick han inte en chans till. Det var bara en fotosession vi var ute efter. Och efter att ha förevigat det lilla livet både invärtes och utvärtes, släpptes den iväg mot nya krokar!
Men makens fisk må ha varit störst, men sonen fick faktiskt första nappet!
En söt liten aborre, även den fick simma vidare mot nya mål!
Medan grabbarna fiskade passade jag på att använda kameran!
Samtidigt som jag slogs med allehanda småkryp som envisades med att krypa på mina bara ben försökte jag utforska olika inställningar på kameran!
Med min stela kropp upptäckte jag att just naturfotografering kanske inte är den mest passande sysselsättningen. Då man väl kommit ner på marken för att nå sitt mål med kameran, ja då kan det vara väldigt svårt att komma upp igen, för att inte säga omöjligt!
Här är iallafall några av bilderna jag trots allt lyckades ta.
Natten tillbringades ju som ni säkert förstått I husbilen. Lille sonen paxade bästa platsen ovanför förarhytten. Det är ju den platsen i husbilen där det faktiskt är mest plats, men ditupp hade jag inte kunnat ta mig, och hade jag lyckats med det så hade jag aldrig kommit ner. Inte hel iallafall! Maken, ja han påstår att han är för gammal för att klättra dit upp, men jag tror mest att han säger det för att vara snäll. Nåväl, sonen sov däruppe, storsonen sov i "enkelbädden" där nere. Och kvar fanns,,,, en dubbelbädd! Ja herregud vilken plats det finns i en husbil! Dynor plockas bort, bord fälls ner, dynor läggs på, sidor dras ut och vips så har vi en dubbelsäng!
Dagen till ära hade vi inhandlat vars ett sovtäcke, dessa placerades ut av maken i vår "dubbelsäng". Och nångång mitt i natten så undrar jag varför jag inte har täcke runt fötterna, konstaterar att dragkedjan nog gått upp och sover vidare. Så gott det nu går att sova, men med hjälp av en imovane så gick det nog ganska hyfsat ändå, med fötterna delvis utanför bädden! När jag vek ihop sovtäcket dagen efter förstod jag varför jag inte haft täcke om fötterna, täcket var upp och ner!
En ny dag och nya händelser! Söndagen var ju en av anledningarna till att vi gjorde den här lilla utflykten. Det var nämligen dags för namngivningskalas för makens barnbarn, lille Gabriel! En söt o glad liten kille!
Vi hjälpes åt att göra fint, med dukar, girlander, ballonger o servetter. Hälften dukade vi på altanen, det var ju varmt och skönt dock utan sol.
Maken och sonen gjorde så fint och visst låg det lite jobb bakom. Så tråkigt att allt strax innan gästerna kom, blåste och regnade bort. Glasen trillade, girlanderna gick sönder och duken lyfte från bordet! Ja, det var sorgligt! Men finns det hjärterum så finns det stjärterum som dom säger! Vi tryckte ihop oss och det hela blev hur bra som helst!
Det är nu maken börjar bli lite stressad, har ju inte fått jobba på hela helgen, och fem timmars bilfärd ligger framför oss för att komma hem! Så det var bara att packa oss ut i ösregnet och in i husbilen! Ögonlocken låg som våta filtar över ögonen och det var nästan omöjligt att hålla sig vaken. Men precis lika snäll som maken är när han säger att han är för gammal för att klättra upp, så är jag så snäll att jag håller mig vaken! Fast jag tror att jag slumrade en liten stund trots allt!
