Dags igen!

Tror knappt det är sant, men jag är förkyld, igen!!
Det var väl i mitten av februari som den slog ner sist, förkylningen! Och då trodde jag att det skulle dröja sådär, typ, sex år till nästa gång!
Men nähä nä, det var visst redan dags! Helvetes snorbaciller!

Nu ska jag snart ta mitt bultande huvud och krypa ner under täcket och hoppas att jag vaknar med lite mindre förkylning imorgon! En halv dags jobb väntar och sen ett mindre kalas här hemma på eftermiddagen! Så man kan ju säga att den hör förkylningen kunde valt ett bättre tillfälle att slå ner.
Även om jag har lite svårt för att hitta ett, tillfälle alltså!

För övrigt noterar jag att jag måste göra något åt min bloggdesign! Måste! Det ser lite halvfärdigt ut och något är inte riktigt uppdaterat! Får ta tag i det en dag,,

Humle o Dumle

Mina besök i min egen blogg blir numera inte så många. Ibland funderar jag faktiskt på att lägga ner skiten, det verkar inte vara så många som läser ändå!
Och då kan man ju fråga sig för vem man skriver? I första hand så startade jag ju bloggen för att skriva av mig helt enkelt, som en dagbok, för att minnas saker, men det har ju visat sig inte fungera så bra! Av många olika anledningar! Men det finns ju många sätt att se på det, jag kanske ska skita i att ta hänsyn till  andra och bara skriva vad jag känner rakt av? Det blir liksom ingen äkthet i om sitter och sållar orden här.
Nästa steg var ju den att det faktiskt var folk som läste och kommenterade, vilket ju faktiskt kändes härligt! Jag försökte då ändra mitt skrivsätt, med viss inspiration från andra bloggar, men det känns inte som om det slagit väl ut. Så summan av kardemumman är väl den att jag egentligen inte har något att bidra med, mer än just för eget minnes skull!

Så då kör jag, historien om Humle o Dumle.
Den började redan när jag var tonåring. Men jag överlevde helt klart utan Humle o Dumle. Men i slutet av 2000 befann de sig i mitt liv, till och med i min kropp, innanför huden, innanför bröstmuskeln.
Där har de sedan med viss korrektion suttit i tio år!

Jag skulle inte kunnat tänka mig ett liv utan dem, jag var såååå glad. Jag kan ännu känna känslan när jag första gången såg mig själv i spegeln tillsammans med Humle o Dumle.
En obeskrivlig känsla som bara toppades med ett "ohhhhhhhhh men herregud"!
Ha ha,,,

Ja vi har levt i tio år väldigt nära varandra. Men efter mycket hissande och dissande, lite för mycket hissande o dissande så bestämde jag mig för att låta Humle o Dumle gå i pension.
Till förmån för något lite modernare, så kallade gelehallon.
Arbetsnamnet är för närvarande Knatte o Fnatte!
Ingreppet skedde i går fm, och jag vaknade utan att må dåligt nånstans, utan att ha ont nånstans!  Vilken känsla. Dock har jag inte vågat titta på Knatte o Fnatte ännu!

Trodde jag skulle sova som en gris inatt, men nej då. Det är asjävlasvårt att bara ligga på rygg, särskilt som man lätt får ont i kroppen liggandes just på rygg! Så här sitter jag och tycker faktiskt att Knatte o Fnatte orsakar lite mer smärta än förväntat.

Som grädde på moset blev jag störtförkyld just innan jag skulle lägga mig igår. Och det är fan inte mysigt att varken nysa eller hosta i mitt nuvarande tillstånd. Känns som om "knattarna" ska hoppa från sin plats. Nåväl, det får vi väl hoppas att de nu inte gör.

På bilden syns Humle o Dumle. Mina gamla trotjänare.

På tal om något helt annat! Fåfänga jag älskar mitt hår som ju bara är mitt till hälften, plast här och plast där ni vet,, ha ha.

Så här fint var det lördags när jag var ute med jobbet!

En kväll som var hur trevlig som helst, men som slutade med att jag mådde ännu sämre än vanligt!

Därmed kan man ju lätt konstatera att alkohol INTE ska intagas i större doser. Bättre att dricka lite nångång än att inta hela årskonsumtionen på en gång.

Håret har suttit snart tre månader och det börjar bli dags att ta bort det, som min man sa! Eller som jag sa: byta ut det! Vi får väl se hur det går med den saken! Det kanske är dags att ge upp!?

Förövrigt så kan jag ju plåga någon eventuell läsare med hur jag mår. Hur jag mår egentligen! Inte så bra! Cancern är borta, vill bara säga det så ingen tror att jag är så sjuk igen. Nej det är väl snarare så att en depression slagit till. Serotoninnivån är inte tillräckligt hög! Tänker inte utveckla det mera. De som vet , vet! Och de som tror, tror! Tyvärr existerar inte uttrycket "ryck upp dig"! Det går inte, man styr inte själv nånting! Men det är klart att omgivingen  mannen och barnen börjar tycka att det är lite jobbigt nu!
Så man får väl försöka klistra på en fasad!
Nä fan, kanske skulle man gå o försöka sova en timme nu innan klockan ringer. Känns inte som någon bra ide, men här är fan inte kul att sitta vid denna tiden.

Ser dåligt ut . . .

Mina beställda kontakt linser är försenade!

P g a askmolnet !

Får alltså treva mig fram några dagar :-o