Jag, en vekling!

Sitter uppkrupen i soffan bredvid brasan!

Bredvid mig ligger två snusande, underbara pudlar och tillsammans håller vi värmen uppe!

En dag till med bara funderingar om en massa olika saker!

Och det första jag funderar på är, att jag egentligen inte sitter uppkrupen i soffan! Inte i ordets rätta bemärkelse! Uppkrupen för mig är när man dragit in benen under sig och liksom gjort sig liten!

Det var längesen jag kunde dra upp benen under mig:-( Jag får vara glad att jag kan lägga upp dem på fotpallen i bästa fall! Rakt ut o rakt fram! Inga snabba rörelser och inga skarpa böjningar! Nej det går liksom inte längre! Och så denna smärtan, oavbrutet! Bultande, ilande, värkande och huggande allt om vartannat!

Som om inte det var nog så är det den här j-a förkylningen, som ju helt klart har klassat ner mig till vekling! En vekling som inte klarar av en förkylning längre! Jag som inte är förkyld särskilt ofta, tack och lov! Men när jag väl blir det så kommer det ordentligt! Och slår liksom ut andra redan svaga punkter i kroppen! Huvudet som ju ofta värker normalt, ja det blir ännu värre! Benen och höfterna som alltid gör ont, blir också ännu värre! För att inte prata om magen! De här förkylningsbacillerna har liksom slagit ut det mesta av min kropp!

Vekling! Vekling!

Det enda jag vet nu är att det åtminstone inte kan bli värre!? Eller, sånt kan man kanske bara hoppas!

En lunginflammation ligger ju nära till hands!

Så här sitter jag, icke ihopkrupen i soffan och funderar!

Bredvid brasan med två varma pudlar!

Längtar tills maken kommer hem imorgon <3 p="p">

Längtar efter att jobba!

Längtar till höstens grå stormar dragit förbi!

Längtar efter våren och sommaren!

Då jag kanske åter kan sitta ihopkrupen i soffan!

En låååång dag

Grått, regnigt och kallt!

Ja, någon bättre beskrivning av denna dagen har jag inte! 

Till råga på allt så har världens förkylning slagit ner i min kropp! En sån där rälig satan!

En dag med ont som satan i halsen, det var i tisdags. Det gick ju an, med lite Strepsils och lite Ipren så löste det sig ju!

Sen var det gårdagen, som kommer att gå till nysningarnas historia. Jag är övertygad om att jag skulle kunna hamna i Guinness rekordbok, som kvinnan som nyst flest gånger på en dag!

Ja jävlar i min lilla låda vad jag nös! När jag kom hem blev det inte bättre! Det killade i hela huvudet, utanpå och inuti och jag satt flämtande i soffan och bara väntade på nysningarna som liksom tvunget skulle retas och trilskas med mig innan de kom!

Ett tag blev jag lite rädd att jag skulle få ha det så där resten av mitt liv!

Nåväl, idag har nysningarna avtagit något! Hostan har däremot tagit över och det gör ont i lungorna när jag hostar! Inte kul alls det här!

Inte särskilt skönt att ligga heller för då får jag ont överallt!

Så det har blivit en lång dag, sittandes, funderandes, tänkandes!

Över allt och över inget, och över sårbarhet. Över hur sårbar man blir när man älskar någon!

Om det sen är ens barn eller man, husdjur eller kompisar eller materiella ting! Så fort man tycker om någon eller något så blir man fruktansvärt sårbar!

Ibland önskar jag att jag vore född utan känslor!

Så mycket lättare allt hade varit då!

Och så tråkigt!

Om att förlora fotfästet,,,,

Ja det är nog vad jag gjort! Förlorat fotfästet,,,,
Ett år har tagit slut och ett annat har tagit vid.
Och jag har inte riktigt hängt med i svängarna. Förra året avslutades med en resa som egentligen kunde varit hur bra som helst. Det var ju meningen!
Men det blev på något konstigt sätt bara dagar som passerade,,,,,,

Passerade gjorde också både jul och nyårshelg,,,, i mjukisbyxor,,,,,,

Inte mer att säga om det alltså!

Året inleddes med en, eller kanske två, "vänner" fattigare,,,,,,,,
och med nya arbetsuppgifter,,, ja det var den där utmaningen jag skrev om tidigare. Som jag var så säker på att jag skulle klara av.
Tro mig när jag säger att jag är sjukt besviken på mig själv,,, när jag tvivlar på att jag klarar det!!
Det har gått några veckor nu,,,,och ja,,,, jag är lost!
Jag har alltid i arbetssammanhang marknadsfört mig själv som lättlärd. Men något har hänt, jag känner inte igen mig själv!

Smärtan som är okänd och konstant, tilltar alltjämt! Och vissa dagar, som idag till exempel, är riktigt dåliga! Hela kroppen är ledsen och det krävs att jag biter ihop för att gå hel igenom den! Nätterna är jävligast,, skulle behöva en lyftkran för att vända mig i sängen!
Själv tycker jag att det kan få vara nog nu, jag fick cancer och blev botad!!!! Kan jag inte få må bra nu!

Och så skulle jag behöva mer tid. Min tidslinje är helt och hållet skev!
Hur skev, fick jag en aning om häromdagen. Min mobil gick åt helvete och jag nämnde för en kollega något om att den ju var helt ny, bara någon månad gammal.
Va, sa hon, vaddå helt ny?? Hon köpte sin i maj, jag hade min innan!!!
Behöver jag säga mer??

Så lite tid och så mycket att göra,,,

o så lite träningsvärk på det!
Har ju gått och blivit med träningskort, inte en dag för tidigt! Det visste jag ju. Lite träningsvärk här och där, men just nu ändå en konstig sorts lättnad i kroppen. Igår efter träningen hade jag så sjukt ont i mitt ben och var ungefär lika vig som ett kylskåp. Stel i kroppen som fan!
Men idag så känns det som sagt hyfsat bra ändå! Finns kanske en liten chans att jag når ner till fötterna som behöver ha lite pedikyr för att kunna exponeras nakna i solen. De långa mellan fötterna och röven behöver oxå en smärre omgång för att även de ska kunna visa sig i solen.
Normalt sett vid den här årstiden är det ju vanligt att man kanske gömmer dessa kroppsdelar håriga och jävliga under kläder!

Har ju nu lite problem med hur jag ska hinna allt, tvätta, städa, fixa till en hund (dvs kamma ut en miljon tovor ur hennes växande päls) sen kanske man skulle packa sig en liten resväska.

Eftersom vi ska ha släktingar boende i vårt hem när vi är borta så måste vi ju ändå lämna hemmet i ett visst skick, nämligen undanplockat och rent, särskilt i badrummen. Det måste ju dessutom finnas lite ätbart i skåpen och rentvättade kläder och handdukar till de som ska bo här.

Imorgon är jag dock ledig och ska ta mig an alla bestyr. Jaa just det, det är jul också, vilket innebär att julklappar ska handlas,,, men faktiskt så tror jag att vi skiter i det nu. Det får var som det är!
Måste lära mig koppla av, måste lära mig koppla av, måste lära mig koppla av,,,,,

sen blir det jobb på onsdag och det är även den dagen då allt måste göras som inte blivit gjort innan. Förhoppningsvis är det bara resväskan kvar!
Kommer nog sakna gymet lite, nu när man kommit igång. Men sen när vi kommer hem så kör vi igång igen. 24seven kommer nog att bli som ett andra hem! För här ska trimmas bort fläsk och lockas fram muskler som jag inte visste fanns, vissa av dom känner jag redan av faktiskt.

Det blir ingen ordning på detta inlägget, mest en massa löst prat om ingenting!
Så sammanfattningen blir.
Ledig dag.
Jobbedag.
Resedag.
Semeser.
Hemkomst.
Städa.
Jobba, på riktigt då alltså!

Just nu känns det ovanligt bra och det var längesen!
Möjligen är det den där sömntabletten som gör mig lite lugn,,,,,

111111

Rubriken avser dagens datum! Usch,,,
För ett år sedan befann vi oss på andra sidan jordklotet, nämligen i Kina.
Det var den bästa resan någonsin och jag har bara varma minnen därifrån!
Jag tror inte att jag tänkte så mycket på datumen just då, det här med 11/11 alltså!

Men för mig har svarta slöjor slingrat sig runt just den 11/11!
11/11-07 Gick mina små barns pappa bort.
11/11-08 Fick jag min cancerdiagnos.

Nu håller jag andan till det är den 12/11.

Livet före, och livet efter!

För tre år sedan så hade jag ingen aning om vad vi skulle drabbas av för elakheter,,,,,

För 47 år sedan var jag en gullig bebis.

För 24 år sedan väntade jag mitt första barn.

För 14 år sedan hade jag fyra barn.

För 10 år sedan var jag arbetslös.

För 7 år sedan hade jag jobb.

För 6 år sedan såg jag mannen som skulle bli min stora kärlek.

För snart 5 år sedan förlovade vi oss.

För 4 år sedan gifte vi oss.

För 4 år sedan åkte jag utomlands för första gången typ,,,

För 4 år sedan dog mina små barns pappa :-(

För 3 år sedan fick jag cancer!

För 2 år sedan blev jag färdigbehandlad för densamma.

Det tar tid att läka sår, och vissa går inte att läka!
Man ska på nåt sätt försöka lära sig leva normalt igen! Man ska försöka se saker på nya sätt,,men det är svårt att se det på något annat sätt än att jag faktiskt varit dödssjuk, på riktigt alltså!

Jag jobbar där jag vill jobba. Jag gör det jag vill göra. Jag är gift med den man jag vill vara gift med, den man jag älskar! Och även om jag inte är återställd och även om man kan tycka att jag är och beter mig annorlunda, så är jag fortfarande jag. Jag är fortfarande samma bebis. Fortfarande samma fru!
Det finns bara en del sår inombords som kanske går att läka!
Kan hända att min man faktiskt bättre förstår hur allvarligt sjuk jag var! Han är klok min man.
Han förstår säkert hur han ska möta mig nu, för att allt ska bli bra!
Men cancer kan han inte bota!

Hiss och diss

Jag vill absolut hissa min Wake up light ! Men jag måste dissa känslan när man vaknar till och ser att den börjat lysa så smått! Då man inser att det dags att sluta sova om mindre än en halvtimme!

Om att oroligt vänta!

Under en tid har jag nästan lyckats glömma att jag varit sjuk! Nästan ifrågasatt om det verkligen är sant att jag haft cancer! Har jobbat mycket och trivs med det.

Livet är på något sätt normalt men ändå så jävla onormalt!

Kan man bli sjuk av oro? Jag menar riktigt sjuk?

Hur bär man sig åt för att till hundra procent tro att man är så kallat frisk?

Var på halvårsbesök i förra veckan hos onkologen. Proverna var bra! De brukar bara ta blodprover!

Ok!?

När jag var riktigt sjuk så var blodproverna oxå bra!?

Ok!?

Nu var det en ny läkare, som inte träffat mig innan! Och hon ville för säkerhets skull skicka mig på röntgen!

Hur ska jag tolka det?

Nu har jag fått en tid den 28. Och därefter är det väntan på svaret!

Svaret som jag fasar för! Jag är så skitjävlanervös så kroppen skakar!

Så har jag sagt det!

Apropå kommentarer,,,,

Visserligen har det varit lite tunnsått med inlägg i min blogg den senaste tiden. Och jag har full förståelse för att läsare har försvunnit och glömt bort att den finns!

Men ändå kan jag  konstatera att femton läsare har varit här inne idag, men inte en endaste liten kommentar :-((

Men nu när jag tycker det är roligt att skriva igen, skulle det ju va riktigt kul om någon hade nåt att säga, nångång,,,,,

puss o kram

Fredagsgodis och fler tankar från Brännö

Fredagsgooooodis!

Jag är en riktig godisråtta för tillfället, äter utan hejd till jag nästan mår illa!

Både godis och annat gott, vilket inte gagnar min figur ett enda dugg. Jag har liksom noll karaktär någonstans!

Nåväl!

På Brännö gick vi en dag en runda, för att hitta något symboliskt, något vi kunde koppla samman med vår kärlek! 

Tanken var nog att vi skulle hitta något i naturen men allt är ganska grått och kallt just nu så vi gick till affären och köpte en godispåse!

Var är symboliken i detta då?

Jo, kärleken är både salt, söt, sur och seg,,,,,, vi tyckte det var perfekt, tills jag kom på att den även tar slut! Godispåsen alltså, inte kärleken!

På väg mot den andra sommaren!

Ja det är just det jag är nu, eller vi! Hela min underbara familj är tillsammans med mig på väg mot den andra sommaren!
Utan att de har en aning!

Den andra sommaren ska enligt beskrivning vara den sommaren då allt som har med cellgifter att göra, typ som i ett trollslag försvinner ur kroppen! (min egen tolkning)
Det är då kroppen har lidit nog och sol och värme tinar en frusen sjuklig kropp, för andra gången efter behandlingar!
Det är då det liksom händer!

På nåt sätt ser jag fram emot denna sommaren, och med näsan halvt ovanför vattenytan kan jag inse att det kommer hända en hel del som kommer att vara betydande för min fortsatta överlevnad.

Vi börjar så smått nu om en vecka, då jag och min man, jaaa bara vi, åker iväg några dagar på nån sorts rehabilitering. Vi ska lära oss att förstå varandra och sånt,,,, Nåväl, vi får väl se hur det går med den saken. Det stora är nog att vi kommer iväg, och att syftet med resan faktiskt är att bearbeta det vi gått igenom. För det är ju jag som varit sjuk och det är jag som mår och mått dåligt. Men det finns människor jag älskar som också lidit!

Och det ångrar jag nu, att vi inte pratat mer med varandra under tiden. Varför stängde vi av då liksom??
Precis som om vi försökte låtsas som ingenting! Varför körde vi inte hela racet, tog det bit för bit under tiden?
Var det någon slags försvarsmekanism eller?
Okey, vi har lite att komma ifatt med här nu!

Jag vill lämna cancern bakom mig, jag vill komma upp med hela näsan ovanför ytan! Och jag vill se hela solen!
Jag vill känna lycka och gjädje och känna stor lust att göra roliga saker. Jag vill dansa, sjunga och älska vanvettigt!

Den andra sommaren forsätter sen med en vecka i Egypten Gran Canaria. Med förhoppning om sol och värme som ska tina kroppen efter denna sjukt sanslösa vinter. När vi kommer hem är det vår här hemma!

Den andra sommaren är på gång och jag ser fram emot den!

Egentligen vill jag inte titta tillbaka, men någon sjuk liten gen inom mig gör det ändå,,,

för två år sen, febr 2009 såg jag ut så här:

och för ett år sen, febr 2010 såg jag ut så här:

Det går onekligen framåt :-)

Apropå julfrid,,,,

Ett helt år vet man att det blir jul den 24 december.
Varje år!
Ändå så blir det stress på slutet och man springer som en yr höna kvällen innan julafton. Till och med på julafton kör man till nåt ställe, som visar sig ha stängt!
Ingenting blir som man tänkt sig.

Julen blev trots allt bra och någon liten stund av frid infann sig,,,,
Annars undrar jag vem som kopplade samman orden jul och frid. Det är väl de dagarna på året som är minst fridfulla!?

Nåväl, nästa år ska julklappar vara inköpta och klara till midsommar!
Ja ja, man kan väl få önska iallafall!

Jag är inte med i tiden riktigt. Huvudet hänger inte med!
På nåt sätt går jag i en dimma, där det känns som om jag inte är delaktig i mitt eget liv!
I en bubbla!? Det känns på nåt sätt som om jag ser på mitt liv utifrån lite lätt frånvarande och önskar att jag kunde sparka mig själv i röven och säga ryck upp dig!
Mycket som jag gör kräver en enorm satsning och koncentration utöver det vanliga!
Så,, nu fick jag sagt det!

2009 och 2010 vill jag inte kalla för några bra år, inte alls! Även om det förekommit ljusglimtar!
Nu ser jag fram emot 2011 som jag hoppas blir mycket bättre!

Mossa och jetlag

Jag är så dålig på att uppdatera min blogg att det tydligen växer mossa här inne!
Jag vill, jag vill verkligen skriva nåt som fångar läsares blickar, och nog har jag material alltid!
Både härifrån och därifrån. Och kanske är det så att det som kommer därifrån är roligast!
Det som kommer härifrån skulle möjligen bli lite deppigt nu.

Det som kommer därifrån kommer närmare bestämt från Kina, Beijing. Jag har,, eller vi har haft vårt livs upplevelse i nio dagar på andra sidan jordklotet.
Det hela började med att min mamma gick i pension. I samband med det fick hon erbjudande om bla denna resa och frågade mig om vi ville åka!?

Om?

Det fanns bara ett svar! JA!
Vi har således varit på en Pro-resa:-) och både jag och min man är lyriska. Guuuuud så kul vi har haft och trevligt. Jättetrevliga människor och en superduperduktig guide. Men mer om detta senare.
Lovar att jag ska berätta om resan och visa bilder framöver!

Denna veckan har gått åt till att försöka få rätt på tiden. Har varit så trött hela veckan och sovit som en gris. Vilket ju faktiskt inte hänt på länge.

Men just nu vill jag bara säga till min goa mamma, tack, tusen miljoner tack. Du har verlkligen gjort en insättning på mitt upplevelsekonto. Detta glömmer jag aldrig!

Vaknade i dag,,,,,,, som alla andra dagar,,,,,, och tittar ut,,,,
say no more!

Vill inte ha snö! Allting blir bara så jobbigt,,,framför allt att ta ut pudlarna.

Nu ska jag snart väcka mina barn och skicka dem till skolan. Sen skulle jag nästan tro att det blir en stund till under täcket för än ser det inte ut att bli jobb idag!

Kanske skulle ta o,,,,,

skriva lite här då,,,, det är ju ett tag sen! Är det nån som saknat mig,,, va, va, va??
Kanske även skulle ändra lite i texten "Om mig", någon förändring har ju skett,,,,, men det får bli sen!

Anledningen till frånvaron är helt enkelt brist på tid! Och kansk även likte brist på ämnen, eller rättare sagt, det finns ingen brist på ämnen egentligen. Bara det att de är så många att jag inte riktigt kan sortera och få ihop skiten!
Men vi kanske ska ta en sak i taget här nu!

Anledningen till tidsbristen är den att jag börjat jobba! Wiiiieeee
I två och ett halvt år har jag längtat dit,, och efter sju veckor så,,,,, längtar jag faktiskt hem ibland :-)
Med andra ord, JAG ÄR TILLBAKA!!
Tillbaka där jag började för sju år sedan. Tillbaka där jag borde varit hela tiden. På "mitt jobb", bland "mina arbetskamrater"!!

Lite konstigt det där! Man tror att man glömmer. Man tror att man inte kan längre! Men hu vad det går. Fingrarna kan mer än hjärnan ibland. Och man sitter där och gapar och undrar, -hur gick det där till?? Kunde jag det?
Att åter lära sig "sitt jobb" känns ju naturligtvis en smula kluvet. Det är ju detta jag vill och kan, det är här jag vill vara. Men tänk om jag varit kvar hela tiden! Nu är det liksom tillbaka till ruta ett. Men kanske tar jag mig fram med en rasande hastighet så jag snabbt hamnar där jag borde vara!

Nåväl, det här med att jobba blir ju lite tankfullt. Efter att ha varit hemma så länge, (ja visst, jobbade ju lite förra sommaren och hösten) men ändå. Först sjukskriven och nu arbetslös hela detta året, så självklart är omställningen stor!
Nog för att man var lite handlingsförlamad när man bara gick hemma, men nu vet jag inte hur fan jag ska hinna med något! Men det är ju så ett helt normalt liv är, eller hur?

Idag är jag dock arbetslös, då jag faktist "bara" är timanställd. Men det till trots så har jag jobbat nästan varje dag sen jag började! Men idag,,,, ska jag hinna med mycket,,, eller inte :-)

Annars så allt som vanligt! Vad nu det innebär!
Vi håller på, fortfarande, att bygga badrum. Maken håller på att isolera taket på altanen. Vi köpte en ny ugn vilket i sin tur innebar att vi fick riva oss lite i köket. Vilket har fått till följd att vi lever i något som kan liknas vid en byggarbetsplats!

Med mig är det bra, alltså rent cancermässigt då. Var hos min onkolog i förra veckan och fick beskedet att jag fortarande är cancerfri! Så ett halvår till kan jag leva med mer eller mindre oro!
Psyket är väl nog lite ostabilt, förmodligen helt normalt om jag förstår det hela rätt!
Blodtrycket är nu under behandling, och jag har vägrat läsa Fass om vilka biverkningar som finns för tabletterna jag tar :-o Men nog fan känner jag mig lite lättare, migränen känns oxå lite längre borta, just nu iallafall!
Håret mitt,,,,, det är långt! Långt som fan! Har fuskat mig till ett rejält hårsvall som jag älskar. (Bilder kommer sen)
En resa till Peking ligger för fötterna. Jag och min man åker själva !!!!! till Peking om några veckor för en rejäl sightseeing och därtillhörande shopping! Ny resväska är inhandlad!
Även solen är bokad, och barnen ser tillsammans med oss fram emot ett vattenlandshotell i Egypten, närmare bestämt i april.

Nä,, om jag nu ska få nåt gjort idag så kanske det är bäst att jag hoppar in i duschen nu,,,,,,,

Är det nån som saknar mig??

Det finns massor jag skulle kunna skriva om här, vet bara inte riktigt när jag ska få tid!
Så det är inte ämnen som saknas, ba så ni vet!

Istället för att sova

Det har varit så ett tag nu, att jag inte sover så bra på nätterna!
Det är asjobbigt o tråkigt.

I natt har jag lyssnat på ett ösregn från hell med tillhörande åskväder, från samma ställe!
Trodde taket skulle trilla in i huset!

Vad gör man på natten egentligen?
Efter ett antal timmar, stirrandes i taket, så blir man något irriterad och går helt enkelt upp och äter frukost (04.30)! sen är ju datorn ett trevligt sällskap, närmare bestämt det enda!
Det kan ju passa rätt bra att försöka väcka den här bloggen till liv igen!

Den har ju uppenbarligen haft semester, eller nåt!
Jag har helt ärligt funderat på om jag ska lägga ner den helt och hållet eftersom jag tycker intresset har svalnat från alla håll och kanter. Dåligt med läsare och dåligt med kommentarer!

Ja det var en pik !!

Men eftersom jag nu ändå är här och uppenbarligen inte har något bättre för mig kan jag ju passa på att uppdatera er lite.

Sommaren har ju varit underbar. Jag älskar värme och skulle helt klart kunna leva med den året om! Det har blivit ovanligt många strandbesök (jämfört med föregående år)!

Sen kan man ju än en gång konstatera att tiden flyger iväg och man hinner inte ens hälften av vad man vill och tänkt sig!

Men trots att tiden flyger iväg så finns det ju stunder när man tycker att den går alldeles för sakta!
En av de stunderna rör naturligtvis mitt hår. Som ju självklart växer, som alla andras, men inte fort nog!!
Mitt tålamod räckte inte till i den frågan. Och trots att alla tycker att "jag är så fin i min korta frisyr" och trots att jag faktiskt stod ut med den, så bestämde jag mig för att göra något åt saken.

Extensions !! Det är så enkelt. Så genialiskt. Så naturligt och så jävla fantastiskt ha haaaa
Jag blev mig själv igen, på en timme ungefär!!

Så här såg jag ut för 4 år sen!

Sen blev det så här, huuuwa, fan va hemskt!

Med lite hjälp så såg jag ut så här, peruken var okey, men jag gillade aldrig att använda den.
Det var liksom lite jobbigt att en pälsmössa på huvudet alltid!

Och så här kan man ju oxå se ut, en annan variant av peruk!

Förstår inte alls hur fan jag kunde välja en sån, den är ju asful !!

Men sen blir det bättre tider och mitt eget hår växer ut.

Här har jag till och med varit och klippt mig. Jag är ju ingen älskare av kort hår

men det är helt klart bättre än peruk. Redan här diskuterade jag hårförlängningar!

Efter ett år så ser jag ut så här. Helt klart acceptabelt när man fått ner lite lugg i pannan och så!

Och, jag måste erkänna att det var ganska bekvämt på ett sätt.

Efter hårförlängningen, blev jag mig själv igen. Jag kände igen den jag såg i spegeln!

Osminkad ! Men håret är fint :-)

Vad har jag då lärt mig av detta?

Jag älskar hår och står fast vid min önskan om det.

Det korta var helt ok, inte det jätte korta-korta, men så som det var nu efter ett år!

Kort hår kräver mer styling, när man vaknar på morgonen!

Långt hår är lättare att fixa till!

Men man ska vänja sig vid allt, när jag haft mitt nya långa hår ett par dagar skulle vi på fest.

Och jag fick naturligtvis inte till håret alls, var skit irriterad och önskade att jag inte haft det, ha ha.

Nu efter någon månad har jag ändrat uppfattning helt. Jag älskar "mitt hår", för det känns verkligen som om det var mitt eget.

Jag påskyndade naturens lagar lite och blev mig själv!

Så det fanns ju två risker med detta!

Den ena var den att jag inte alls skulle tycka om det, att det skulle vara fult och att jag släng pengarna i sjön. Fått ta bort allt igen!

Den andra risken var den att jag skulle bli "beroende", hmmm vill alltid ha extensions!

(Ooppss,, den raden läste inte maken! Eller?)

Ja det var det om håret. Och nu kan det liksom inte bli fler rapporter här om hur mitt eget hår växer,,,,

för är det nån som kommer veta vilket som är mitt eget och inte?

Och på ett sätt så har jag ju kommit igång att skriva här igen, så vi får väl se om det blir nån fortsättning!

Det är faktiskt upp till er läsare!

Godmorgon!

Ingenting är sig likt

Det har varit lite tyst här ett tag,, eller hur?

Bloggade ju på med bilder som bara den första veckan i Egypten, hrm, vilket jag fick betala jävligt dyrt för!

Det är dock löst nu och jag är en lärdom rikare!

Tror att maken tar mobilen ifrån mig nästa gång vi åker utomlands!

Det har också tagit lite tid att landa i den dystra vardagen igen.

Mycket att ta igen, inte minst tvätthögarna blev jääävligt stora när vi kom hem!

Skulle nog kunna lära mig att leva semesterliv för alltid.

Även om somliga tycker att det är just det jag gör :-)

Ja ibland förstår jag inte själv hur jag ska ha tid att jobba.

Städa o tvätta tar ju tid. Sen är det något läkarbesök, någon ska till tandläkaren, någon ska ha skjuts någonstans och så vidare. Något möte här och något möte där! Somliga dagar är liksom fullbokade utan att man förstår varför och hur!? För att inte tala om när man ska gå o fixa naglarna eller håret. Och så naturligtvis alla shoppingrundor!

Kalendern är så fullmatad att det knappt går att få in ett möte med en god vän!

Man ställer oxå orimligt höga krav på sig själv och tillvaron istället för att bara vara.

Tänk att få gå ut och sätta sig i solen, när den nu faktiskt visar sig här. Eller sätta sig ner med ett korsord under parasollet! Det är bara tusen saker man vill bli klar med innan, för att kunna koppla av!

Nää egentligen känner jag mig inte så himla kulig alls just nu.

Det är lite saker som går runt i mina tankar, saker som kanske behöver redas ut.

En del saker som har inträffat som jag inte riktigt förstår och förmodligen aldrig kommer att förstå!

Men man vänjer sig väl. Och lär sig.

Det som inte syns finns inte! Det man inte minns har inte hänt!

Och så tvärtom, det som inte syns har inte hänt,,,,,det finns många varianter!

Det man trott var vackert, rent och äkta var i själva verket en hägring!

Ja ja jag vet att jag låter som en bitterfitta, men låt gå för det då!

Nya innetofflor hittade jag idag iallafall, kunde inte motstå dem:-)

Och eftersom jag inte varit inne här på så länge upptäckte jag idag en ny layoutfunktion,,,,

därför ser det inte ut som det brukar här, och känner jag mig själv rätt så kommer det typ inte att göra det heller,, på ett tag.

Efter regn kommer sol

Ja det sägs ju så i alla fall!

Denna veckan har präglats av migrän, varenda jävla dag!

Fick en ispåse av min mamma som redan är flitigt använd!

Trots detta så har jag försökt att förbereda lite saker inför resan,,,,

för på måndag blir det sol mina vänner, jääääävligt mycket sol,,,,,,

och varmt,,,,,,på måndag kväll landar vi i Egypten och där ska vi tillbringa

två veckor.

Tänk två veckor utan att tvätta, städa eller behöva tänka på tider.
Man går ut ur rummet på morgonen och när man kommer tillbaka på kvällen

är det nystädat och fint. Maten står serverad vid varenda måltid, och disken

ja den är det nån annan som tar hand om!

När man drabbas av en sjukdom som jag gjorde så är man ju naturligtvis
väldigt glad att det gick att bota. Tro inget annat! Men det man inte räknar med
är att det faktiskt kommer en efterreaktion, som säkert är olika för olika människor.
Just nu är jag inne i en fas som är skitjobbig. Det är som hela mitt inre har upplösts
i smådelar och skramlar runt inuti kroppen. Och det går liksom inte att få ordning
på delarna. Man undrar oxå varför vi gjorde si eller så. Varför gjorde vi inte så i stället.
Men vi vill inte skruva tiden tillbaka och göra om det,,,,, nej det vill vi inte!

Denna veckan har varit värre, då det inträffat saker som gjort mig upprörd och ledsen.
Saker som gör att man ifrågasätter tillvaron och meningen med det man sysslar med.
Jag har i min enfald alltid trott, trots allt, att livet kan vara härligt och skimrande rosenrött,
mitt jävla pucko! Så är det inte har jag fått berättat för mig!
Somliga har ett sent uppvaknande i livet! Gomorron!

Så kanske, kanske är det nu skönt att resa bort dessa två veckor och få tänka på något
helt annat. Nu ska det solas och badas! Jag tänker på er alla när jag ligger i solstolen!

Då,,,,, och nu

Då, För ett år sedan (den 13 maj) fick jag den sista giftinjektionen.
Just i det ögonblicket kunde jag bara hoppas och tro att det faktiskt var den sista!
Nu, vet vi att det var den sista!

Då, för exakt ett år sedan fick jag beskedet som gjorde att vi firade att behandlingarna var slut!
Nu, förväntas livet vara som vanligt ?!

Då, för ett år sedan var jag inte särskilt snygg, inte för att jag är det nu heller men skillnaden är enorm. Då hade jag knappt något hår, inga ögonfransar,,,,, det jag hade mycket av var däremot vikt ha ha!
Nu, finns det tio cm hår på huvudet, ögonfransarna är längre än nånsin :-) Och femton kilo av varierad materia har försvunnit från min kropp :-)

Då, för nästan precis ett år sen planerade vi för en resa till Turkiet. Väl där svullnade min kropp upp till oigenkännlighet!
Nu, sitter vi i startgroparna för Egypten! Hoppas verkligen att värmen har en positiv påverkan på min kropp i år!

Funderingar i början av februari

Jag ljuger inte om jag sägar att jag är på ett uselt humör just nu.
Funderar mycket på meningen med allt och livet.

Man är med om så mycket fantastiska och underbara saker. Saker som man strävat efter att uppnå och till slut har lyckats med.
Barn har jag fött, fyra stycken underbara små killar. Friska och fina på alla sätt.
Jag fick ett jobb och har jobbat och trivts som fisken i vattnet.
Jag har träffat den stora kärleken även om det tog 40 år så hittade även jag hem till slut.
Jag har förlovat mig.
Jag har gift mig.
Vi har fått bebisar två gånger,,,, ja ja,, hundbebisar. Men det är inte alla som är med om det!

Nu återstår kampen om att uppfostra och lära de här små underbara pojkarna hur man lever livet. Och ibland torka upp spillrorna av det som återstår. Det verkar vara ett jobb som aldrig tar slut, men hur var det nu nån som sa, små barn små bekymmer,, stora barn,,,,
Jobbet finns inte kvar längre! Så det blir en kamp om att hitta nåt som kan jämföras med det jag hade. Går det? Jag tvivlar!
Jag har fortfarande kvar den stora kärleken, även om jag ibland undrar vart fan maken rent praktiskt tog vägen. Så jag får väl kämpa där också för att få behålla den!
Vi är förlovade och vi är gifta. Vad kan vi mer göra?
Våra små valpisar har det bra, och snart är den sista kullen utflugen.

Då är allting som vanligt.
Ja just det ja, min 20-åring, flög ju också ut nyligen. Så hädanefter är vi bara fyra personer i hushållet.
Huuja så mycket mindre tvätt jag kommer att få!

Och här sitter jag, och undrar, vad jag har att se fram emot! Tyvärr så måste jag göra er alla besvikna, för jag tycker inte att det finns något att se fram emot.Nu är det bara kämpigt
Jag är bara trött och orkeslös och är glad om jag slipper gå utanför dörren.
Så jag tar mina kamper vidare på transportsträckan.