Idag var det som jag tänkte tvätta upp lite och städa här hemma, innan resan! Men inte,, har suttit på sjukhuset hela dagen!
Började på lab och tog blodprover kl halv tio, sen satt jag på onkologen till halv tre! Träffade en läkare som klämde på min numera så ömma hals och den där knutan som jag så väl känner igen, dock inte smärtan i den!
Hon ordnade så jag fick gå upp till cytologen, där satt jag en timme och väntade på att dom skulle sticka mig i halsen,, AJ!
När jag kom ut därifrån hade jag såååå jäääävla ont att jag knappt kunde vrida på huvudet eller prata eller svälja!
Fick såna flashbacks så det heter duga! Ska det börja nu igen?? Tankarna virvlar i huvudet, men det behöver jag väl knappast förklara för någon! Intalar mig själv att det måste vara något som beror på det där ödesdigra tandläkarbesöket? Det kan ju inte vara cancern som kommit tillbaka? Gick ju tre veckor då när jag var inlagd utan cellgifter och inte ploppade det upp några knutor då! Dessutom har jag ju fyllt på förrådet med gifter mer än väl, så de måste ju finnas kvar i kroppen!? Frågorna är många! Svar kommer imorgon då läkaren ringer mig på förmiddagen angående provsvaret!
Kan påpeka att alla blodproverna var bra och de var en hel del till antalet. Men sen å andra sidan så var alla blodprover perfekta även dagarna innan jag fick diagnosen!!?? Och då kan man ju undra hur man kan ha perfekta blodprover när man har cancer. Kunde jag ha det då, så kan jag ju ha det nu oxå!
Men det är inte lönt att spekulera! Det går inte att sticka huvudet i sanden! Det går inte att smita från eländet! Det är bara att snällt följa med i svängarna här! Själv är jag inställd på det värsta, liksom lika bra så blir det inte så chockartat om det är illa!
5 kommentarer:
Ja, du - vad ska man säga. Det kan ju vara vad som helst antar jag och det är ju, som du säger inte lönt att spekulera. Jag känner med dig och förstår din oro, men säkerligen är det något bagatellartat som du får någon förklaring till i morgon. Berätta när du vet är du snäll.
Kram
Eva
GAH igen, vet att det är svårt att inte ha detta i huvudet hela hela tiden. Jag tänker på dig. Nästan hela tiden. Och jag håller tummarna samtidigt som jag ber om nåt ofarligt. Så klart att det är så! Styrka och kraft till dig - allt jag har!
Ja, att ställa in sig på det värsta är som att kolla in nödutgångarna när man kliver på ett flygplan brukar jag jämföra det med. Även om människor brukar säga till en att inte ta ut något i förskott, det är nog så att det är sunt att förbereda sig mentalt om det skulle vara ett jobbigt besked. Glada besked klarar man ju av ändå. Jag är också med dig i tanken i morgon och önskar att det är en ofarlig svullnad.
Varm kram till dig
från mig.
Fy vad jobbigt hjärtat!! Ska hålla dig i mina tankar... Snälla, skicka ett mail när du får provsvaret!!! Stora kramar från mig
Hamnade på din blogg när jag surfade omkring. Du ska veta att jag håller alla tummar för dig. All styrka.. my
Skicka en kommentar