Normal

Ja, det är ungefär så jag känner mig idag, normal! Förut skulle jag fnysa åt det uttrycket! Normal, vill man väl inte vara, eller? I åtta månader har jag kännt mig allt annat än normal, och jag visste faktiskt inte riktigt hur jag skulle komma över den känslan!

Nu med facit i handen så vet jag!

I Augusti var vi på Cypern, jag visste inte då att jag var sjuk. Jag kände mig förvisso inte bra, men jag hade ingen aning om vad som väntade mig då, och tur är väl det! Nu är det Juni och vi har varit i Turkiet! Mellan dessa två resor har ett helvete utspelat sig, lindrigt sagt!

När vi först kom till Turkiet var det jobbigt, men efter ett tag så kändes det bättre (bortsett från svullna händer och fötter och en djävulsk smärta i hela kroppen). Det kändes nästan som förra resan! Sjukdomen var lämnad hemma! Plötsligt befann jag mig i en ny frisk miljö! Inte konstigt att jag inte ville åka hem! Men väl hemma så tog en vanlig, normal vardag vid. En sån som innebär att man har ett jobb att sköta, en mening att fylla. En anledning att stiga upp och snygga till sig på morgonen!

Har nu jobbat två dagar, och idag har jag kört 27 mil. När jag kom hem på em var jag så trött att jag höll på att svimma. Somnade på två minuter när jag lagt huvudet på kudden, det har inte hänt på ett år, minst!

Imorgon väntar nya äventyr och nya kossor!