Rock & Republic

Då har två dagar gått så himla fort. Vi har ju varit i London! Det har varit precis som jag anade, full rulle hela tiden. Tror vi har gått fem mil. Har träningsvärk i benen och blåsor under fötterna. Men det kan det ju faktiskt vara värt.

Vädret har varit fantastiskt, sol och vindstilla. Vi har gått på stan, vi har åkt sightseeing buss. Bussen hade inget tak och vi satt där uppe, så lite kallt om öronen blev det.

Man kan ju då konstatera att i London är det vänstertrafik, vilket kan bli något förvirrande ibland! Stan är full av folk hela tiden, och då menar jag FULLT MED FOLK, HELA TIDEN. Som vi har här när det är avslutning på malmöfestivalen, fast hela tiden. Ibland stod man bara stilla.

Vi har shoppat, inget första dagen så då kändes det lite tråkigt,,, men jag hann ju ändå.

På kvällen skulle vi ju äta middag och fira vår förlovningsdag! Min man undrade om man fortfarande firar den när man gift sig? Klart att man gör. I väskan låg fin klänning och allt sånt, men vi var ju så trötta båda två så vi däckade så fort vi kommit in i hotellrummet. Vaknade ju naturligtvis efter ett tag och tittade frågande på varandra,,, måste vì? Vi var ju lite hungriga, så det blev en kompromiss. Vi gick ut och åt, men vi brydde oss inte om att byta till några finkläder. Det gick bra ändå. Vi hittade en liten restaurang nära hotellet. Den var riktigt mysig och god mat fick vi oxå, så allt blev ju hur bra som helst.

Andra dagen i London stod ju shoppingen högst upp på listan. Och jag lyckades!! Skor, stövlar,, tre par, ja varför inte:-) Vi kom slutligen in på Harrods, guuud vilket varuhus, bara för det skulle behövas en vecka! Jag köpte jeans, Rock & Republic, två par för säkerhets skull, vet ju inte när man kommer dit nästa gång!

Efter att ha gått hela första dagen, tog vi istället tunnelbana och buss, denna andra dag. Det blev ju långa sträckor att gå iallafall, men inte riktigt lika långa! Synd att åka hem nu när man börjar lära sig tunnelbanesystemet. Men så är det ju alltid!

I denna totala folkmassa är det ju då vissa saker man lägger märke till, en av dom sakerna var att alla små, små barn som satt i sina vagnar. Dom var "inplastade" trots att solen sken och ingen nederbörd. Det såg väldigt makabert ut, tycker jag iallafall, till jag kom på att det förmodligen är mot avgaserna! Då blev det ju en bra tanke.

En annan sak som slog mig, var att somliga har ju som jag, alldeles för mycket kläder på för att gå o shoppa. Men somliga gick omkring i barfota i sina skor, sandaletter eller ballerinaskor. Jag hade frusit ihjäl om fötterna.

Vi kom hem kl 00.00 helt utmattade men fullkomligt nöjda!

Shoppinglust?

Ikväll blir det tidigt i säng, ska upp halv fyra! Vi ska köra kl fem, till Kastrup. Planet går halv åtta. Vi ska till London! Herregud, vad var det som hände?? Jo min kära lilla mamma bjöd oss på en lite tripp som ska bestå av sevärdheter och shopping, och så lite shopping!
Det här hade naturligtvis varit mycket roligare om jag varit frisk!! Men då hade vi ju inte åkt! Känner ju ingen större shoppinglust direkt, men ändå känner jag att den finns där, långt in nånstans, shoppinglusten alltså!! Så helt väck är jag ju inte ändå!

Nu gäller det att hålla sig på benen i två hela dagar, som kommer att bli super intensiva. Iallafall för mig som knappt orkar gå in på apoteket i nästa kvarter!! Orken är ju en sak som bekymrar mig, men även håret. Det sitter ju förvisso kvar, ungefär hälften, och det är nog bara jag själv som kan se att det är annorlunda. Jag känner ju att det som finns kvar är helt dött, det går liksom inte att göra något bra av det alls. Detta faktum gör ju att jag känner mig ful som fan, det är skit tråkigt att känna sig så!

På tal om att barra,,,,

Så, nu känns det lugnt och skönt. Julen är över, åtminstone för min del. Julgranen har förpassats ut på altanen. Men visst var den vacker! Men trots att vi själv varit och huggit granen började den redan barra! Och det är ju skönt om den barrar klart på altanen då, där är det bara att sopa ner barren mellan golvplankorna!

Idag har vi varit hos min pappa och hans fru och ätit jätte god middag! INTE julmat, utan vanlig middag, jättegott. Vi hade med oss våra hundar, plus vår lille låne vovve. Och det gick hur bra som helst! Lille Loffe blev så förtjust i deras Dixi så han hade inte ögon för något annat. Hon ville inte riktigt att han skulle klänga på henne så hon sa ifrån. Sen höll Loffe sig på ett behörigt avstånd om än ganska litet, där satt och ibland låg han och bara tittade på henne. Vaktade riktigt noga. Sen började han jucka, men inte för nära, utan fortfarande på behörigt avstånd,, i luften!!Vi skrattade gott åt den lille killen som förälskat sig i en äldre dam och börjat bli könsmogen. Lille söte goe Loffe! Du skänker mycket lycka och glädje.

Julklapparna är nu till stor belåtenhet både bland barn och vuxna. Själv har jag fått spelat både golf och bowling i vårt nya lilla tv-rum. Nästan så jag har träningsvärk!

På tal om att barra, så är det ju då inte bara granen som gör det. Även jag har ju börjat barra. Och det känns inte särskilt fräsht! Hår överallt har jag, det bara dröser av och hamnar längs armar o ben, ner i maten, ja överallt. Varje gång jag kammar det så halveras frisyren. Frågan är om jag klarar Londonresan med eget barr, eller om jag själv ska skala av skiten och använda peruken. Det är ett svårt beslut att ta, jag lovar! Men, visst, det ger sig en dag förr eller senare.

Annars mår jag hyfsat bra emellanåt, och allting är som vanligt,,,,emellanåt! Och hade det inte varit för hårets skull så hade jag nog kunnat lura mig själv att tro att allt är som vanligt! Illamåendet är ju som en lindrigare baksmälla, såå varför inte! Men min ork och kraft är som bortblåst men det är inget som syns utåt! Men det känns inåt! Men säger jag inget om det så är det ingen som vet, därför försker jag att inte gnälla!

Hår, och nu!

Idag kände jag mig verkligen sjuk! Tog mig in i duschen ganska tidigt på dagen faktiskt. Sedan iväg till apoteket, där var kö naturligtvis. Och alla gamla tanter med rullatorer satt i stolarna. Jag fick stå! Och så stod jag där, till slut halvlåg jag över en av hyllorna med kallsvetten rinnande innanför jackan och kände hur blodet försvann från huvudet! Det var då jag hade lust att be en av tanterna att dra åt helvete!!
Men sånt gör man ju inte, eller?

Till slut kom jag äntligen ut därifrån. Femton steg så var jag inne på ica för att köpa bullar o mjölk så vi kunde äta frukost hemma. Betalade och gick till bilen! Äntligen på väg hem!
Halvvägs till bilen kom jag på att jag glömt att köpa en sak, så jag gick tillbaka till ica. Hela tiden intalade jag mig själv, att jag är snart hemma, snart, bara en liten stund till. Fy fan vilken plåga!!
Innan jag gick tillbaka till ica slängde jag in påsarna i bilen.
Tog vad jag skulle på ica och kom till kassan,, upptäckte där att jag ju lagt plånboken i en av påsarna som ju nu låg i bilen. Varpå jag fick gå tillbaka till bilen för att hämta den, tillbaka till ica och äntligen betala o gå. Fortfarande fanns en liten röst i mitt huvud som sa, snart hemma, snart!

Det här som skulle blivit ett litet, mycket litet, uppdrag, blev en hel dagsutflykt. Iallafall för mig, för jag kände mig verkligen sjuk. Jag fick gå hem o lägga mig efter äventyret! Och när jag låg där lovade jag mig själv att aldrig mer gå ut! Iallafall inte ensam!

Men det här är ju det lilla problemet. Som jag skrev så var jag o duschade innan jag gick ut. Och tvättade håret!! Behöver jag säga mer? Om jag tappat mycket hår innan när jag var frisk så tappade jag ofattbara mängder idag. Märkligt att det faktiskt fortfarande ser ut som om jag har hår kvar på huvudet! Nu räcker det att jag kammar mig så har jag handen full med hår! Frågan är om det klarar sig över nyår, eller blir det ny hår??

Gnistan?

Alltså, nu är det morgon, igen!! Jag ville inte alls stiga ur sängen. Inte för att det är särskilt skönt att ligga där, men det är ju absolut bättre än att vara uppe!
Fy fan vad allting är motigt just nu. Inget är kul, fast det är jul! Finns så mycket jag vill göra, och så har jag så många krav på mig själv. Städa o göra fint här hemma, hålla högarna nere i tvättkorgarna. Hundarna ska vara badade och fina! Och så jag själv, jag ska också vara snygg o fin! Känner mig allt annat just nu!
Julklapparna skall slås in, har några kvar! Har några kvar att köpa oxå, men det än finns det ju tid. Men jag tror inte min gnista hinner återvända innan julafton!
Är det nån som vet var man kan hämta en gnista?

Hundarna eller vi?

Lördag idag, har varit ute o köpt lite julklappar och nu är det mesta ordnat!
Igår mådde jag konstigt nog jättebra! Inte ens huvudvärk hade jag på hela dagen. Så är det så här det ska vara fortsättningsvis kan jag nog vara glad. Men det återstår ju att se!
Trött är jag ju emellanåt, och det är inte så gott att äta. Jag äter lite och ofta, det känns bäst så!

Idag kom lille Loffe vovven till oss, han ska vara här en vecka. Han är nästan dubbelt så stor som Kayla. Och så skäller han "fniss" han är en stor hund! Undrar just nu vem som kommer att ligga i vår säng inatt. Blir det hundarna eller vi? Jag börjar också förstå varför han är så stor, han har redan ätit lika mycket som båda våra vovvar äter på en hel vecka! Nåväl, det blir säkert bra!

Veckotidningar

Här sitter jag nu, efter dagens giftinjektion. Känner mig som ett gående apotek, eller iallafall sittande. Känner mig ganska matt och illamående just nu!
Först får man fyra olika sorters gift insprutad direkt i blodet, plus kortison och illamåendemedicin. Sen får man ta piller mot illamående, piller mot huvudvärk, piller mot migrän. Olika mediciner för att få magen att fungera. Sen när man ska gå o lägga sig en pilla för att kunna sova. Lägg till detta att jag dessutom tar mina vanliga astma mediciner.
Guuud ja, snacka om att man har fått ett STORT medicinskåp!
Känner mig totalt förgiftad!

Nåväl, häromdagen frågade min man mig om jag vill ha någon tidning när han skulle handla. Och jag brukar älska veckotidningar, och har någon gång själv tänkt köpa en. Men det blev som ett hån när jag skulle välja vilken!! "Må bra", "Hälsa", "Mode och skönhet", "Stort hårspecial" hrmm, det fanns ingen som direkt stämde in på mig längre!
Det blev ingen tidning!

Carpe Diem

Onsdag idag, vilket innebär blodprov. Alltid, varannan onsdag. Så kommer mitt liv se ut åtta månader framöver.
Vad rör sig i mitt huvud, ja jag vet faktiskt inte riktigt! För plötsligt är jag mitt inne i något jag aldrig kunnat föreställa mig. Plötsligt så lever jag med en sjukdom som faktiskt kan ta livet ifrån mig! Gäller det att leva nu??Förmodligen så är det så! Carpe Diem!

En kuslig detalj i det hela är denna, jag blev sjukskriven den 11/11 i år, på dagen exakt ett år efter att mina barns pappa gick bort! Så från och med nu är den 11/11 min otursdag!

Plötsligt när jag sitter här och skriver detta så blir det strömavbrott, halva stan verkar ha slocknat. Och så tänds det igen,, slocknar,,, och tänds! Man blir väldigt handikappad utan el, men det var väl ingen nyhet för någon! Man hinner tända tusen stearinljus,,, himla mysigt!

Är nog lite nervös nu, därav pladdrandet utan egentligt innehåll! Imorgon är det dags för nya cellgifter. Samma dos som förra gången. Men frågan är ju kvarstående, hur kommer jag att må efter denna gången?? Det är det man är nervös för. Blir det som förra gången är det ju hyfsat lugnt, men blir det värre,, ja , då blir det ju värre. För som jag skrev innan så är detta något jag är inne i nu, det finns liksom inget annat liv. Detta är något jag måste gå igenom, kan inte ta semester.
Men på tal om semester, så tänkte jag ändå ta en sådan!! Vi åker till London två dagar mellan jul och nyår. Och jag ska må bra då. Ska hinna se så mycket som möjligt och shoppa så mycket som möjligt. Dessa två dagarna ska utnyttjas till max, för sen vet man inte när man orkar något nästa gång!!
Carpe Diem!

En magisk kväll,,

,, och en mindre magisk dag! Cellgifter tål jag, men litta sprit i kroppen gör mig helt utslagen, en hel dag har gått till spillo "fniss"

Men det var det värt, kvällen igår var helt underbar! Magisk, spännande jag helt enkelt är den obeskrivbar. Jag hade en fantastisk kväll från början till slut!

Lite vin och sen bar det iväg till Amiralen och Labero tillsammans med våra bästa vänner. Mer vin och god mat, o så lite vin till! Innan magin började hann jag dessutom få en skymt av en riktig snygging, nämligen min son, som också var och såg Labero.

Showen var fantastisk och magisk och på nåt sätt kände jag mig utvald, fast det hände ju inget med det där kortet som jag fick av "spöket" och inte blev jag borttrollad heller,,,

När vinet var slut skickade jag ut min underbare man i foajen för att köpa en flaska till,,, men han kom inte tillbaka,,, förrän långt senare och då utan vin!!

Nåväl, showen var ju ändå slut och vi gick ut, och vem träffade vi väl där, jo, Labero i egen hög person och detta måste ju självklart förevigas!

När detta var klart var jag på ett sprudlande humör och hade absolut ingen tanke på att åka hem, utan färden gick istället till Syltan. Där inhandlades fler alkoholhaltiga drycker!! Som hade en rykande åtgång, vilket märks i huvudet idag! Som sagt, först nu börjar jag känna mig normal igen. Eller vad det nu är för nåt, normalt är det ju inte, men så nära man nu kan komma!

På Syltan träffade jag en massa vänner som jag inte sett på mycket länge! Det kändes bra att träffa alla igen och nu var kvällen full ändad,, ja ja, full iallafall!

Vi åkte hem till oss med våra vänner, har ingen aning om vad klockan var då, och ännu mindre när våra vänner åkte hem. Då hade det nämligen intagits mer alkoholhaltiga drycker,,,

Men summan av det hela blev en hel lyckad kväll!

huller om buller,,,,

Ja då sitter man här i sin ensamhet! Efter en söndag med massor av ont i kroppen och en natt med massor av sömn, låångt in på förmiddagen!
Jag har nog inte ont nånstans, just nu! Men själen värker!
Ingenting känns meningsfullt längre! Jag som hade såna planer, massor att göra klart här hemma. Skulle söka jobb med full aktivitet och jag skulle få ett jobb! Men inte ens det är ju lönt längre! Vem skulle vilja anställa mig nu, ingen!
Duscha o fixa håret, hrm,, hyfsat meningslöst, det finns ju snart inte kvar längre! Har massor av kläder, skor o stövlar som jag skulle "snobbat" runt med nu i vinter! Har nog aldrig varit så nöjd med min garderob som jag är just nu! Snopet va, för det jag använder är ett par svarta mysbyxor i plysh och en t-shirt. Jag tillhör nämligen kategorin människor som har sånt på mig hemma och tar på mig nåt snyggt när jag ska gå ut, till jobbet, på krogen osv.

Imorgon ska vi träffa en kurator! Alla säger ju det, "du ska prata med en kurator"!! Jag vet inte riktigt vad hon ska göra för att hjälpa oss och mig! Har träffat kuratorer och psykologer tidigare i mitt liv och haft sån tilltro, trott att allt ska bli bra. Att man ska få ventilera, vända o vrida ut och in på hjärnan och själen, till nån som kan det här med att stoppa in allt på rätt plats igen. Men än har ingen lyckats! På nåt sätt så stoppar man in allt själv ändå, och för tillfället så hamnar det på, kan tyckas, rätt plats. Men nån stans i livet förstår man att det nog fan låg huller om buller ändå!

Det går ändå bra, att inte allt ligger på sin rätta plats, man hittar oftast rätt ändå! Men vid vissa tillfällen är det himla bra med ordning o reda, så att man har struktur. Och detta är väl ett sånt tillfälle, skulle jag tro.

I garderoben är det iallafall fin ordning!

Söndag

Söndagar har alltid varit mina hatedagar. Jag har alltid hatat söndagar. Tråkiga, meningslösa, absolut inte till någon nytta. Men sen jag träffade Göran är söndagar något helt annat!! Nu är dom värdefulla och helt underbara!
Idag känns det dock inte som söndag. Idag är det ytterligare bara en dag på resten av livet. Igår mådde jag piss. Ont i armarna, ont i magen, trött och jätteledsen inombords!
Vi var dock på bio med våra bästa vänner och tiden försvann ganska fort, filmen var bra också och rolig! Sen har jag sovit som en stock till nu!
Idag känner jag mig också slö. Har ingen motivation att göra något alls fast det finns så mycket jag vill göra. Det blir så konstigt!
Två dagar kvar av penicillinet, sen hoppas jag att jag mår bättre. Just nu känns det normalast att skylla på penicillinet och inte på cellgifterna!

Hur mår jag?

Jag hade ju då förväntat mig att må piss idag! Eller jag hade nog förväntat mig att må piss redan igår på sjukhuset.
Igår var jag bara lite trött och ont i magen. Och så tar man sin lilla sängfösar pilla o sover som en stock hela natten.
Är nästan lite rädd för att vakna, för jag trodde jag skulle må sämre. Men inte alls här sitter jag nu och mår "som vanligt" vilket de flesta nu väl förstår inte har varit så bra.
Men jag spyr inte. Har bara lite ont i magen. Ja, ja, lite säger jag, det känns som om den ska vridas sönder. Kraftig magkatarr början till magsår känns det som. Men det kan liakväl bero på den här kuren med penicillin som jag tvingas ta pga något helt annat (en stor jävla varböld i ljumsken) som jag har fått för andra gången i mitt liv. Just nu ville det dyka upp en sådan och ställa till livet för mig!
Men det är bättre nu och jag kan åter sitta, gå och stå!
Håll tummarna för att jag inte blir sämre än så här, rent fysiskt då.

Psyket, tja,,, vet faktiskt inte.

Dagen efter,,,,

Igår fick jag då den första behandlingen. Nu första gången körde dom in det i armen, vilket totalt tog tre timmar! Det var både det ena och det andra som flöt in där. Och man kan egentligen undra hur fan kroppen klarar av det utan att kollapsa.
Armen höll däremot på att kollapsa. Det kändes som om min högra underarm skulle sprängas!
Men med min toleransnivå så fick det gå! Jag hade mysigt sällskap hela tiden. Göran var med och gick och köpte lussekatt o cola till mig.

Så ligger man då där och får en massa information inpumpad i hjärnan samtidigt som inpumpningen i armen sker. Det jag kan räkna med då är att om tre veckor har jag själv tagit fram rakapparaten och skalat huvudet. För det som kommer hända är att tussar snart börjar trilla av och att gå med nåt tunt, tufsigt eller halvdant på huvudet är inte aktuellt. Ska det vara så ska det vara ordentligt. På ett eller annat sätt.

Det som jag mer skulle kunna räkna med var att jag kunde må illa och bli trött som idag då, alltså dagen efter! Men jag känner mig precis som vanligt. Eller rättare sagt, precis som jag känt mig det senaste året. Det som varit mitt allmäntillstånd en låååång tid. Och nu börjar jag förstå att jag ju inte alls mått bra. Jag har ju faktiskt varit sjuk i mer än ett och ett halvt år.
Vi satt och pratade om det igår, och räknade ut att det hela måsta ha börjat för kanske två år sen. Och sen har det bara accelererat! Men man vänjer sig ju. Men det är ju inte kul när man vid 44 år inser att man är gammal och trött och tror att det är så det ska vara.
När den här behandlingen är över kommer jag att vara frisk!!!!!! Gud ja vilken känsla och vad jag längtar.
Sjukdomen har alltså fått en stor utbredning i kroppen men är tydligen av en gynnsamm sort. Så ser dom det i detta läget.

Nåväl, vad jag mer kan förvänta mig är att biverkningarna av behandlingarna blir inte mindre ju fler behandlingar jag får. Snarare tvärtom. Så om jag mår hyfsat idag, så betyder inte det att jag behöver göra det nästa gång, eller nästa, eller nästa. För det kommer ju att bli minst 16 behandlingar. Och varannan månad kommer det att göras en PET röntgen där sjuka områden färgas in. Dessa områden ska nu redan med den första behandlingen börja "släckas" ned. Visar det sig att det inte släcks ned kommer vi in på plan B. Den innebär starkara gifter och längre behandling.

12 timmar

Ja då har den här kvällen kommit, och om jag säger att jag inte är nervös så ljuger jag! Annars så har jag nog verkat ganska oberörd den sista tiden. Jag går som i en dimma och låstsas som om allt är som vanligt! Och det är det ju på ett sätt, men ändå inte. Det känns som man går i en tät dimma och inte hittar ut igen.
Jag har iallafall hunnit julstäda lite och här är fint i huset med massor av julljus och stjärnor!
Tvätten är jag också ikapp med, vilket inte tillhör vanligheterna! Hur mår jag då, jag vet faktiskt inte. Men det känns inte som om jag ska dö. Det känns bara som om jag ska tillbringa ungefär ett år åt något jävligt otrevligt. Och det året skulle jag vilja ha och behöva till något annat! Det är ju nu jag skulle leva livet och ha det underbart, men så kommer det först en käftsmäll, förra året när barnens pappa gick bort. Och nu ett år senare så kommer nästa käftsmäll. Vad har jag gjort för ont egentligen. Men som jag sagt innan så är det nog värre för de som är nära mig än för mig. Jag är ju glad, missförstå mig rätt, att jag är sjuk och inte min man eller något av mina barn.
Egoististiskt, ja kanske.
Just nu vet jag inte vad jag känner överhuvudtaget, vill bara skruva klockan framåt, bli ett år äldre, dock inte till utseendet. Men om ett år så har jag förmodligen åldrats fem eller tio år utseendemässigt, så där gick den skönheten upp i rök.
Klandra mig inte om jag gör en ansiktslyftning om fem år!!

Om exakt tolv timmar är det dags för två timmars insprutning av fyra sorters gift!

De sista dagarna,,,,

Ja det lät värre än jag menade. Men måndag, tisdag och onsdag denna veckan är fullspäckade. Ska hinna så mycket som möjligt på kortast möjliga tid. För på torsdag är det ju tid för första behandlingen, och jag har ju ingen aning om hur utslagen jag blir efter den.
Kanske blir det hur bra som helst, men då får jag ju hitta på något att göra!

Här sitter jag iallafall nu mitt i natten, när alla andra sover. Det är tyst i huset, det regnar ute. Julljusen lyser utanför fönstret. Två små vovvar ligger sidan om mig o snusar! Och brasan sprakar i öppna spisen.
Sova var nämligen en omöjlighet, för andra natten irad. Det blir värre och värre. Smärtan i kroppen gör det omöjligt att ligga ner, och framför allt att sova. Ännu vet jag ju inte om smärtan i kroppen har med sjukdomen att göra, men det är ju något man har antagit! Och så även jag.
Måste snart försöka sova en stund till, snart dags att stiga upp ju! Skicka barnen skolan, ut med vovvarna. Vinka av mannen. Och sen normalt,,,, krypa ner i sängen igen. Då brukar det går bra att sova en stund. Men inte imorgon, ska iväg till ett läkarbesök. Så det blir ytterligare en lång dag! Natti