Så, nu känns det lugnt och skönt. Julen är över, åtminstone för min del. Julgranen har förpassats ut på altanen. Men visst var den vacker! Men trots att vi själv varit och huggit granen började den redan barra! Och det är ju skönt om den barrar klart på altanen då, där är det bara att sopa ner barren mellan golvplankorna!
Idag har vi varit hos min pappa och hans fru och ätit jätte god middag! INTE julmat, utan vanlig middag, jättegott. Vi hade med oss våra hundar, plus vår lille låne vovve. Och det gick hur bra som helst! Lille Loffe blev så förtjust i deras Dixi så han hade inte ögon för något annat. Hon ville inte riktigt att han skulle klänga på henne så hon sa ifrån. Sen höll Loffe sig på ett behörigt avstånd om än ganska litet, där satt och ibland låg han och bara tittade på henne. Vaktade riktigt noga. Sen började han jucka, men inte för nära, utan fortfarande på behörigt avstånd,, i luften!!Vi skrattade gott åt den lille killen som förälskat sig i en äldre dam och börjat bli könsmogen. Lille söte goe Loffe! Du skänker mycket lycka och glädje.
Julklapparna är nu till stor belåtenhet både bland barn och vuxna. Själv har jag fått spelat både golf och bowling i vårt nya lilla tv-rum. Nästan så jag har träningsvärk!
På tal om att barra, så är det ju då inte bara granen som gör det. Även jag har ju börjat barra. Och det känns inte särskilt fräsht! Hår överallt har jag, det bara dröser av och hamnar längs armar o ben, ner i maten, ja överallt. Varje gång jag kammar det så halveras frisyren. Frågan är om jag klarar Londonresan med eget barr, eller om jag själv ska skala av skiten och använda peruken. Det är ett svårt beslut att ta, jag lovar! Men, visst, det ger sig en dag förr eller senare.
Annars mår jag hyfsat bra emellanåt, och allting är som vanligt,,,,emellanåt! Och hade det inte varit för hårets skull så hade jag nog kunnat lura mig själv att tro att allt är som vanligt! Illamåendet är ju som en lindrigare baksmälla, såå varför inte! Men min ork och kraft är som bortblåst men det är inget som syns utåt! Men det känns inåt! Men säger jag inget om det så är det ingen som vet, därför försker jag att inte gnälla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar