Ja då har den här kvällen kommit, och om jag säger att jag inte är nervös så ljuger jag! Annars så har jag nog verkat ganska oberörd den sista tiden. Jag går som i en dimma och låstsas som om allt är som vanligt! Och det är det ju på ett sätt, men ändå inte. Det känns som man går i en tät dimma och inte hittar ut igen.
Jag har iallafall hunnit julstäda lite och här är fint i huset med massor av julljus och stjärnor!
Tvätten är jag också ikapp med, vilket inte tillhör vanligheterna! Hur mår jag då, jag vet faktiskt inte. Men det känns inte som om jag ska dö. Det känns bara som om jag ska tillbringa ungefär ett år åt något jävligt otrevligt. Och det året skulle jag vilja ha och behöva till något annat! Det är ju nu jag skulle leva livet och ha det underbart, men så kommer det först en käftsmäll, förra året när barnens pappa gick bort. Och nu ett år senare så kommer nästa käftsmäll. Vad har jag gjort för ont egentligen. Men som jag sagt innan så är det nog värre för de som är nära mig än för mig. Jag är ju glad, missförstå mig rätt, att jag är sjuk och inte min man eller något av mina barn.
Egoististiskt, ja kanske.
Just nu vet jag inte vad jag känner överhuvudtaget, vill bara skruva klockan framåt, bli ett år äldre, dock inte till utseendet. Men om ett år så har jag förmodligen åldrats fem eller tio år utseendemässigt, så där gick den skönheten upp i rök.
Klandra mig inte om jag gör en ansiktslyftning om fem år!!
Om exakt tolv timmar är det dags för två timmars insprutning av fyra sorters gift!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar