Snabbt men inte alltid perfekt

Veckorna rusar iväg, tycker jag!

Förra helgen köpte vi en "paviljong" till altanen! Den skruvades ihop,
av maken kan tilläggas:-)

Sen visade det sig att altanen var för smal, fuckin shit alltså!

I vanlig ordning så tänker "vi" lite för sent!

Jag skriver "vi" för att vara snäll mot maken!

Eftersom han har varit bortrest under större delen av veckan har
paviljongen stått och väntat på gräset!

Idag skulle det ske, innan fan hade fått på sig morrontofflorna,
och fan får väl vara jag då, för jag gick och la mig igen när maken
körde för att köpa virke till utbyggnaden av altanen!

Sen börjades det sågas och skruvas därute! Och än en gång
tänks det lite för sent! Så imorgon ska det köpas mer virke och byggas
en liten bit till på altanen.

Jag kom ju naturligtvis ut när det var hälvfärdigt och hade vissa synpunkter
på en del saker. Som tyvärr var för sent att ändra på då plankorna redan
var sågade. Och så fick jag mig en åthutning om att jag ju kunde varit med
från början :-o

Inte nog med det, när vi satt upp tyget, som är som tak på den
här fina paviljongen, så finns det ett snöre som man kan dra
taket fram och tillbaka med.

Snöret var tyvärr inskruvat i själva ställningen,,,
Undrar vem som har gjort det :-o
Även här borde jag alltså ha haft ett finger med i spelet!

Klagar inte alls på min älskade man, han är jätteduktig på att ta
itu med saker och ting och det händer saker väldigt snabbt när jag bestämt,
vad som ska hända, även om det inte alltid blir perfekt!

På måndag ska jag till läkaren och få beskedet på röntgen som jag
gjorde förra veckan! Det är jävligt värre och vänta på ett sånt besked!

Men det ska bli skönt att träffa läkaren nu, fyra månader efter sista
cellgiftsdosen! Äntligen kan jag få gnälla professionellt, och förhoppningsvis
få lite hjälp med min kropp som känns som om den vore 98 år.

Ikväll ska vi gå ut på krogen igen! Ett himla rännande, eller vad tycker ni?