Som vanligt?

Huh vad mycket att läsa ikapp när man inte hunnit öppna datorn
på två hela dygn!

Började jobba kl 15 i måndags och kom hem kl 23 igår. Det har varit ett pass
som heter duga för mig. Natten mellan måndagen o tisdagen trodde jag mig
vara skittrött och skulle sova jättegott. Fan heller skulle jag det.

När jag vaknade halv sju igår tyckte jag mig inte ha sovit alls, men så
kan det ju vara fast man har sovit lite!

Nu blir det iallafall lite lugna dagar med småpyssel hemma
och lite hemmajobb!

Maken ska som vanligt iväg på nåt han kallar, hm, ja jag vet inte just
vad han kallar detta denna gången. Men det burkar vara konferens,
teambildning eller något annat fint ord. Ord som i sjävla verkerket
är förklädnader för smärre firmafester! Lite jobb på dagarna
och något som är förvillande likt fester på kvällarna! Och på såna
vet vi ju alla hur det går till:-o

Jag har som sagt jobb känns det som! Har bilder och text som ska
fixas. Dessutom står det en jävla massa färghinkar i garaget
som jag av nån anledning har tänkt att måla ut över väggarna
här!

Nu tänkte jag publicera bloggen här,,, men kom på att jag glömde
något.

Jag var ju hos min läkare i måndags, har liksom nästan glömt, på
grund av allt jobbande!

Hur som helst så talade hon om för mig att cancern håller sig
borta fortfarande!

Och självklart kan jag inte påstå annat än att jag är glad för det!

Men, va fan! Inte känner jag mig bättre för det! Inte jublar jag av
glädje och skratt! Det borde jag väl, eller?
Jag känner mig i vart fall inte bättre än innan! Så är det!

Dessutom så är det lite vilseledande! Folk tror nu att allt är
precis som vanligt! Jag är frisk och livet kan fortsätta.
Ja utan tvekan så fortsätter det! Men absolut inte som vanligt!