Efter ett halvt år i cellgiftsträsket har nu det jag fasat för hänt! Naglarna har tagit stryk!
Hrm, jag visste ju att det kunde bli så, men på något sätt tänker man precis som vanligt, att det händer inte mig! Jag borde ha lärt mig vid detta laget att det är en jävligt dum mening!
Nu fick jag ju isvantar förra gången och ska få det på onsdag också. Hoppas att det motar gifterna lite iallafall.
Nedräkningen står idag på 2 ! Två dagar kvar tills den sista behandlingen! Röntgen på tisdag, behandling på onsdag! Sen ska förhoppningsvis min kropp få lov att hämta sig och bli normal igen! På onsdag nästa vecka ska jag till nagelbyggaren för att kamouflera de fula naglarna!
Sen är det bara att vänta. Det känns väldigt konstigt på något sätt. Just som man vant sig att leva i det här cancer- och cellgiftsträsket så är det kanske dags att just vänja sig av med det, men det mina vänner kan jag säga att jag gör med glädje!
6 kommentarer:
Jag håller tummarna för det vi inte kan påverka så mycket och så fixar du naglarna :)
Tänker på dig!
Vilken TUR att det är så i skriket med nagel manikyrer ...
Du kan ju få hur snygga som helst och långa.
Åhh vad kul att det endast är 2 dagar kvar ..
Kram Jenny
Jag visste faktiskt inte att det händer saker även med naglarna. Jag antar att det är övergående och en nagelbyggare kan väl vara till hjälp i övergångsskedet...
Nu, du... snart klar!
Kram
Eva
Linda: Tack för tumhållning:-)
Jenny: Ja, har ju haft "byggda" naglar i några år nu, bara de sista månaderna som jag har låtit bli pga svullna o konstiga fingar!
Eva: Nä trodde inte det skulle hända mig heller med de gifterna jag får! Men uppenbarligen! Övergående hoppas jag att det är! och nagelbyggaren är bokad hi hi
SNART KLAR JAAAAAA
Hej! Okej, ja när jag opererade bort tumören och äggstocken kommer jag inte ens ihåg att dom sövde ner mig :) Allt har gått så snabbt för mig. Från en svullen mage till operation och först ett bra besked om att allt var godartat och sen helt plötsligt har jag cancer. Och en sambo i Afghanistan.. Som tur är kommer han hem på tisdagkväll.
Börjar som sagt med cellgifterna i Uppsala om en vecka drygt, gruvar mig väldigt för hur snabbt alla biverkningar kommer att dyka upp. Illamåendet, tappa hår, ögonbryn osv?
Tack för omtanken! Kramar Sofie
Kära du!
Jag känner med dig, nu har snart kroppen fått sitt sen är det hjärnans tur att komma i kapp.
Jag kunde inte känna någon glädje efter avslutad behandling men det är naturligt skede efter behandlingen sa de på Lydia, så bli inte besviken. Mycket av dina krafter har ju gått åt att genomlida behandlingarna så nu är det själens tur.
Jag bad att få en insomningstablett som jag tog när sömnen varit dålig några nätter. Det hjälpte mig, man orkar mer på dagen.
Kram Linda
Skicka en kommentar