Trevlig kväll igår, och huvudet upp och fötterna ner idag, ha ha!
Altanen är förstorad och klar!
Snöret är utskruvat från ställningen till paviljongen!
Någon planka fick flyttas, då hittade vi den lilla "sötnosen" därunder!
Konstigt vad ett så hyfsat litet djur kan skapa för obehag i en människokropp!
Nu står maken vid spisen på gång med söndagsmiddagen! Vilken underbar man jag har!
2 kommentarer:
Fin altan!
Spindeln måste vara kusin, eller någonting, till alla de spindlar, modell större, som bor hos oss.
Kram
Eva
Vad tjusigt det bidde!! Spindeln var ju lite lagom gullig!! Jag själv är inte rädd för dem men det finns ju många andra som är! Hoppas att allt är bra me dig!! Kramar från Linda
Skicka en kommentar