är åter en dag! Som kunde varit bättre. Jag gnäller nog en hel del, men för de som inte vet, och kanske är det inte många! Så är det så att jag gnäller inte för lilla minsta, det ska mycket till! Men det kanske bara är jag själv som vet det eller uppfattar det så!
Det slog mig plötsligt,, att jag har cancer!! Vet inte riktigt om jag inte insett det förrän nu! Det känns ofattbart, skrämmande och helt jävla bisarrt!
Det har varit upp och ner mellan behandlingarna, ibland har jag mått "bra" och ibland dåligt. Vet aldrig innan hur det kommer att bli! Just nu känns det bara som om det blir värre och värre! Det känns som om kroppen sakta men säkert håller på att brytas ner till något oigenkännligt, odefenierbart! Och jag frågar mig igen, vad är det för mening med detta? Jag är inne i en fas där det känns som om jag skulle vilja ge upp! Orkar inte mer!
Om man nu ska gå efter tesen, det finns någon mening med allt, så är det verkligen frågan jag ställer mig just nu. VAD?
Jag har fortfarande problem med att hålla mig upprätt, och händerna, ska vi inte prata om! De känns och börjar sakta men säkert likna och kännas som elefantfötter! KLIAR gör det oxå hela tiden. Känseln är dålig.
Så, tack, nu har jag fått gnälla en stund!
Fick förresten nyss reda på att min gamla farmor, 89 år, brutit lårbenshalsen inatt! Stackars lilla farmor! Nu ligger hon o väntar på operation! Tänker på dig farmor!
1 kommentar:
Ja kära du vad ska man säga..
Att det är en mening med livet, oavsett hur det ser ut för en tror jag starkt på, även om jag också har haft anledning att tvivla. Jag är av den tron att man faktiskt efter ett trauma i sitt liv kan hitta den mening med det skedda som för din del just nu naturligtvis är totalt obegriplig. Man kommer till någon slags insikt, det är min erfarenhet.
Att du inte känner så nu begriper jag mycket väl, men jag har förstått att du är en stark kvinna så sanna mina ord - du kommer att gå ut ur detta som en vinnare!
Kram
Eva
Skicka en kommentar