Allt börjar bli klart

Idag är det onsdag och gifterna är insprutade, därmed hoppas jag att nästsista gången var avklarad! EN GÅNG KVAR! Det blir som ett mantra jag kommer upprepa gång på gång, en gång kvar, en gång kvar, en gång kvar,,,,, kan bli ett långt inlägg det här ha ha!
Idag fick jag på mig de där isvantarna vid behandlingen. Och gud va skönt! Stora, iskalla vantar som kylde ner de bultande händerna! Förhoppningsvis gör de nån nytta. Men just nu är fingararna inte längre som lunchkorvar, snarare falukorvar:-o
Jag blev inbäddad i ett riktigt täcke idag och lyckades faktist sova bort en av timmarna på sjukhuset, vilket var underbart. Nu är jag iallafall hemma och kan beundra vår altan, som igår blev färdigmöblerad, med solstolar och allt! Nu är det bara lite blommor i krukorna som saknas!!

Även de små söta pudlarna har fått en egen hörna under parasollet där de kan pusta ut i värmen! Efter att ha lekt oavbrutet blev de jätteglada för utomhusbäddarna, de små varma underbara hundarna blev dessutom serverade en skål med isvatten!
Snart är det dags att ta fram hundpoolen så de kan ta sig ett dopp!Min minste son har både igår och idag cyklat till stranden för att bada! Helt rätt, det gäller att passa på! Men det kan inte vara så himla varmt i vattnet ännu, jag tycker han är rikitigt modig!

Plommonträdet

Vårt plommonträd blommar! Vi fick det i bröllopspresent när vi gifte oss i september 2007.

Tror till och med att det fanns ett par, väldigt små plommon strax innan jul,, ha ha. Hoppas på bättre skörd i år!

12, 13 och 14

Har ni sett! Idag står det 14 på nedräkningen! Kan inte fatta att det kanske bara är 14 dagar kvar! Vet inte om jag vågar hoppas!?

Vad jag dock vet är, att det finns många som faktiskt blir "klara" efter 12 behandlingar!! Det är faktiskt fullt möjligt att det räcker med dessa 12! Inget just idag talar emot det!

Magiska tal, 12, 13 och 14.

Den 12 maj = röntgen

Den 13 maj = sista behandlingen??????

Vilket är om 14 dagar!

Samtidigt som jag känner mig upprymd över ovanstående så finns det en stor oro också! En oro över att allt inte kan vara "så enkelt"! Bli sjuk, bli behandlad och frisk och sen är det över!!??

Det känns spännande på ett otäckt sätt. Som en oöppnad present som man inte har en aning om vad den innehåller! Och oftast blir man ju glad för presenter, men någon enstaka gång händer det att man blir otroligt besviken!

Okey, allt är inte över även om jag är frisk! Blir inte friskförklarad förrän om fem år :-( Och under den tiden kommer det säkert hänga en oro hela tiden.

Tänk själv,, varenda gång jag svettas på natten eller får feber. Eller ont nånstans eller vad fan som helst. Hur ska man kunna reda ut vad som är vad!? Kan inte göra det nu och förmodligen inte sen heller!

14 dagar !?

Leveranser

Det är lite torrt på skrivfronten för tillfället! Har inget direkt att tala om, eller berätta. Inget kul och inget tråkigt.
Allt är bara som vanligt! Sen är ju det en definition i sig! Vad är vanligt? För mig är det att ha cancer! För de flesta andra är det något helt annat! Just nu längtar jag till det inte är som vanligt längre! När solen tittar igenom det stora moln som just nu hänger ovanför mitt huvud. När en liten stråle träffar mig och ger mig kraft, för att så småningom lysa upp hela min kropp och hela min själ med ljus, värme och glädje! När jag känner att livet sakta återvänder till min kropp.
Fast det behöver inte gå sakta, det kan gärna få gå himla fort också :-)

Veckorna flyger iväg och så även helgerna! Denna helgen har varit varm och solig, och ett och annat har blivit gjort i trädgården! Jag går som i en dimma, det känns som om det är någon annan som styr min kropp! Och idag är en sån där måndag, när det snart är en sån där onsdag! När nålen åter skall in i kroppen för att leverera en massa gifter som läker och tar bort det där som gör att jag går som i en dimma! Men som också levererar en massa biverkningar som jag gärna tagit ett banklån så att jag kunde betala för att bli av med!!

Idag känns mina fingrar som lunchkorvar! Ser ut så också!
Förhoppningsvis är det näst sista onsdagen då jag ska behöva få dessa leveranser av elände!

Springande Ananas

Ikväll har vi haft besök av våra vänner! Helt spontant och trevligt. Vi drack lite vin och plötsligt far min man upp och säger: va fan var det där, spring ut på gatan och titta! Vi sprang alla ut genom dörren, ha ha, alltså jag gapskrattar bara jag skriver detta nu!

Ute på gatan sprang en ananas!! Helt sanslöst!

Och i bilen framför ananasen satt en kille och filmade!

Som tur är har jag bildbevis, annars hade ni väl trott att jag blivit knäppare än vanligt! Maken gick för övrigt in och kände på boxen med vin! Men vid tillfället hade vi inte ens tömt första glaset. Men man kunde ju verkligen börja fundera!

Tråkig dag

Idag är en sån där dag, en riktigt tråkig j-a dag! Ingenting att se fram emot alls. Maken kommer inte hem förrän jag sover :-(
Gråten tränger bakom ögonlocken, fast jag egentligen inte har något att gråta för! Det räcker att någon säger "bu" så lipar jag!
Ungarna är bara jobbiga!
Toaletten behöver städas!
Tvätt som måste hängas!
Så sysslolös är jag ju inte direkt, men ändå så fruktansvärt rastlös, menlös, hopplös och allt annat som slutar på -lös!

Tog en sväng i duschen innan, alltid lika roligt när man sen tittar sig i spegeln! Alltså,, jag hade hellre haft en finne i röven eller tio för den delen, gärna riktiga bölder!
Efter duschen tog jag stegen ut i garderoben. Så mycket snygga kläder det finns där!! Verkligen! Och skor, ska vi inte snacka om! Men jag leter efter det enklaste, mjukaste och tråkigaste mest för att slippa gå naken!

När jag väl fått på mig de tråkiga kläderna råkade jag titta i makens garderob. Min stilige man, som jag älskar så mycket! Hans kostymer såg bedrövliga ut! Jag rev helt enkelt ut allt som såg risigt ut och körde ner till kemtvätten i Limhamn, alltså bara med sånt som kräver kemtvätt!
Inte billigt direkt, men min man ska inte gå med skitiga och skrynkliga kläder! Även om han råkar vara en sån man som faktiskt kan bära upp kläder i den statusen:-)

Därefter blev det en runda på Willys, jag måste ju laga mat ikväll:-( Så det blev inköp av det vanliga, som jag alltid lagar när maken inte är hemma! Köttfärssås o pasta! Ett säkert kort, både när det gäller tillagandet av mig, och för barnen att äta!

När det gäller rökningen så går det inte riktigt som jag planerat, det är ju lätt att vara kaxig! Jag har rökt två cig om dagen sedan i måndags! Maken har varit duktig hela dagarna, men rökt en här hemma på kvällen! Jag har dock inga planer på att åter utöka nyttjandet av cigaretter, utan kommer att hålla det så här, några dagar till iallafall! För det ska få ett slut!

Inte för länge,,,,

I måndags tänkte jag, att gud vad jag mår bra egentligen! Förhållandevis då alltså! När jag skriver "mår bra" så mår jag egentligen förfärligt. Men allt är ju relativt!
Det här "välmåendet" har liksom suttit i, i nästan tre veckor! Jag började nästan, ja bara nästan, få lite lust att ta fram lite vårkläder och försöka snygga till mig lite! Men den lusten försvann lika snabbt igen! Det är inte så lätt att få någon ordning på den här sargade kroppen! Varken på utsidan eller på insidan! Ser ju ut som en släckt glödlampa!

Man får tydligen inte må bra för länge åt gången! Både igår och idag mår jag uselt! Riktigt uselt om jag ska vara ärlig, men det är ingen som ser det på mig. Men jag känner det!
Jag har värk i armar, axlar, rygg och ben, så in i helvete!
Och så är det den där förbannade magen som kör ihop sig igen! Inte så illa att jag inte varit o gjort det jag skulle:-o Men den känns uppblåst och full så det är tungt att andas! Och så har jag ont i magkatarren till och från. Känns ungefär som om jag har råkat svälja en golfboll eller nåt annat hårt i den storleken, som sitter fast i mellangärdet. Möjligtvis så har jag inhalerat en liknande:-o
Men mig veterligen har jag inte gjort det!
Och så blev jag så förbannat trött, satt o tittade på tv men plötsligt somnade jag!!
Javisst ja, glömde nämna händerna! De känns som uppblåsta gummihandskar! Kan knappt böja fingrarna, och känseln i fingertopparna är nästintill borta. Lite svårt att ta och göra saker med händerna! Naglarna, hrm mina fina franska är ett minne blott! Mina fina vigselringar har jag inte kunnat ha på mig på länge! Vet inte när jag får på dom på elefanthänderna!

Jag vet att jag inte ska känna några krav på tvättning och städning och liknande saker, men det gör jag! Det är som en instinkt att hålla den ordningen. Men idag orkar jag inte!
Och så är jag så förbaskat uttråkad på att bara sitta här och inte orka något!
Är helt enkelt så j-a trött på mig själv och min fula nuna! Förstår inte att folk i min omgivning orkar ha mig i närheten.

Lev ett så normalt liv som möjligt, säger dom från början! Vaddå normalt, det finns inget med den här cancerskiten som är normalt. Ett helt jävla liv blir förstört, och när jag skriver ett liv så menar jag inte bara mitt utan livet i allmänhet för alla inblandade!
Livet för mig som har raserats.
Livet för min man, som ju måste önska att han hade en annan fru, inte konstigt han är trött! Livet för mina barn, som ju självklart är oroliga för om jag ska överleva eller inte. Två av dom har ju bara mig i hela världen! Så tro fan att den "lille" slår över i skolan och är helt hopplös. Och att de äldre har svårt att greppa tillvaron!
Nu säger jag inte att dessa problemen inte fanns innan. Men i normalfallet så hade de förmodligen varit lösta nu istället för dubblerade!
Jag skulle ju finnas här för mina barn, ha orken att hjälpa, vägleda och stötta dem på alla sätt! Jag skulle finnas här för min man, glad, kärleksfull, snygg och livfull! Nu sitter jag istället här som en zombie!
Barnen kan inte vara otrogna, inte hundarna heller. Men gudarna ska veta att jag nästan skulle förlåta min man om han roade sig på annat håll. Nästan!!

Som ett brev med posten!

Jag har ett tag nu funderat på hur det här skulle fungera. Med behandlingar, antal, tidpunkt och resultat? Idag fick jag ett brev med posten, som jag blev så glad för. Kanske betyder det slutet på en jobbig period för mig och min familj! Brevet innehöll en kallelse till den stora röntgen, som ska avgöra om behandlingarna skall sluta vid 12 eller fortsätta till 16 st. Men jag har som sagt funderat på hur det skulle fungera rent tidsmässigt. Den 13 maj får jag den 12 behandlingen, och jag trodde att jag två veckor därefter skulle göra röntgen. Sen vänta på besked i en vecka eller så,,,, men hur hade det då gått med den eventuella 13:de behandlingen??

I dag har jag fått besked på det! Röntgen kommer att göras den 12 maj och den 13 maj kommer jag att få den 12:e behandlingen. En vecka därefter får jag besked, alltså i god tid innan tiden för behandling 13 skulle äga rum. Nu önskar ju jag att nr 13 aldrig kommer att ske! Så väntan har idag förkortats med ca två veckor!

Detta gjorde mig så glad att jag körde ut en sväng. Först till mina underbara arbetskompisar på Skånemejerier. Ja ja , ok, före detta arbetskompisar! Men det känns ju som om det är mitt jobb fortfarande! Saknar både kollegorna och jobbet så mycket! Det känns liksom som att komma hem igen när man går in genom dörren! Satt o fikade o pratade några timmar där. Men det var ett stort steg att vara så social. Man blir lite folkskygg av mitt tillstånd faktiskt!

Efter det körde jag en sväng förbi mitt sista jobb på Brunns också och pratade lite där!

Sen har kvällen ägnats åt att köpa skor till mina barn! Låter väl hur lätt som helst, men jag kan lova att det är ett rent helvete :-) Ungar med väldigt bestämda åsikter är svåra att tillfredsställa. Särskilt som man har en kupong som säger att man kan köpa tre skor och betala för två! Efter besök i tre Stadiumbutiker och slutligen tillbaka i den första, lyckades vi få ihop skor som alla var nöjda med!

Nu har jag blivit belönad med en PIZZA! Var sjukt hungrig!

Två cig har rökts idag!

Trädgårdsarbete

Puh,, nu har vi kommit igång med trädgården. Den har verkligen sett ut som en krigszon! Men nu har vi verkligen fått fart på eländet!

En altan har byggts upp på vår baksida, maken har byggt den, och jag har legat och skruvat fast brädor nu i två dagar. Idag köpte vi ett litet bord och två stolar. Nästa vecka blir det några stolar till och två solstolar! Sen är den delen klar!

Den "andra" delen av trädgården som vi egentligen inte vill ha ,, ha ha, har nu rensats från än det ena och än det andra, och idag är gräset sått! Rensningen började egentligen i höstas. I höger hörna fanns en massa, jättestora taggiga buskar. Som vi grävde upp, det var ett hemskt segt arbete att få upp dessa rötter och vi slet som djur tillsammans med grannen som var så hygglig och hjälpte oss.

Nu finns där dessutom små odlingslotter, den ena har vi kryddväxter i och i den andra får vi väl se vad som hamnar! Nu ska vi vänta på att gräset växer upp och sen ska vårt lilla tillfälliga staket flyttas ut till häcken. Då får vi dubblet så stor trädgård och våra små vovvar dubbelt så stor plats att springa på!

Imorgon vänta nya projekt, vi är nämligen så att vi börjar på flera olika saker samtidigt. Lite på framsidan och lite på baksidan. Och jag kan tänka mig att det är många som tror att det egentligen inte blir något gjort och klart. Men vi kompletterar varandra väldigt bra på något sätt. Så resultaten blir bra till slut ändå:-)

Bättre anledning finns inte!

Trots att man vet mycket om sjukdomen jag har. Har läst en hel massa överallt. Har en läkare som förklarat allt. Och att allt ser bra ut! Vad gör man, jo jag fortsätter att läsa på internet. Om symptom, orsaker, överlevnad, behandlingar, biverkningar, prognoser och uppföljningar!

Och just när jag kom till avsnittet uppföljning hittade jag något som satte sig djupt, väldigt djupt!

Så här står det angående uppföljningar:

Kliniska kontroller,,,,bla bla bla

Blodprover,,,, bla bla bla

Radiologisk utredning,,,, bla bla bla

Rökavvänjning: Rökning är extra farligt för patienter som behandlats för Hodgkins Lymfom. Framförallt vad gäller risken för lungcancer och hjärt och kärlsjukdomar.

Ja, man kanske inte ska läsa så mycket, eller så är det just det som man ska! Så nu ska här rökas som fan i helgen, men på måndag ska det vara slut. Både jag och maken vill ju egentligen sluta, och har haft både med och motgångar. För det mesta är det faktiskt maken som är duktigast på att låta bli. Han tuggar niko tugg. Men det fixar inte jag.

Vi är heller inte särskilt bra på att stötta varandra, det räcker med att en av oss säger nånting om att köpa cig,, då är den andra genast med på noterna!

Men från och med måndag så är det att bita ihop som gäller. Rätt anledning kommer aldrig, det blir aldrig ett bra tillfälle att sluta röka, snarare så hittar man väldigt många bra tillfällen att just röka! Trots att det är helt sinnessjukt!

Har ju faktiskt haft en del bra anledningar de sista åren att just sluta röka. Men ingen har varit så god som denna! Där satt den!

Så, nu har jag sagt det!

Söndagen 16 april 1995 kl 06.44

Igår hade vi kalas för min lille Dennis, som fyllde 14 år. Gud vad tiden går fort alltså! Kan riktigt minnas och känna hur det var när han kom till världen. Det var han som var snabbast av alla!

Jag skulle till Ystad, det var liksom förbestämt. Bilen krånglade på vägen dit! Och när vi väl kom till BB var kl 06.40, det var tiden jag blev inskriven. Då hade jag suttit med krystvärkar i bilen ända från Malmö. I en bil som stannade en gång i kvarten!

Nåväl, vi kom fram, och det var ju tur! För jag han precis krypa in i korridoren och blev inledd i ett rum så kom min lille Dennis 06.44 på stående fot! Han föddes i "segerhuva", alltså i fosterhinnorna, och det såg märkligt ut! Men där inne fanns en liten pojke som vägde lite över fyra kilo!

Jag var den månadens sensation kan jag lugnt säga. Alla pratade om mig och Dennis! Och nu är han 14 år! Vi firade med god mat och marängsviss, det är det som syns på ena bilden, om någon undrade vad det var för något :-)

Två "nya" hundar

Denna dagen har ägnats åt våra små pudlar. De har idag varit hos en ny, helt underbar, frisör. Som har gjort två pudlar av trasselsuddarna. Jag har fått ge upp min dröm om långhåriga pudlar, som jag kan sätta upp "håret" på och så. Får se till hundarnas bästa istället. Nu kan dom ju se ut igen, och så ser man deras söta ögon!

Framför allt så är dom nu mycket mer lättskötta än innan, vilket passar mig alldeles utmärkt!

Och så blev dom så himla små!

Ja jag är helt nöjd med den här dagen och den förvandling som vovvarna genomgått!

Det var lite svårt att lämna dom, den lilla satt som fastlimmad runt halsen på mig när jag skulle lämna henne, men när jag väl gått så hade hon varit så duktig. Den stora vovven satt också i min famn och skakade när jag skulle gå, men samma sak där, hon hade varit så himla duktig!

Knappt fyra timmar

Kl 13.00 är det dags idag! För nya giftinjektioner.
Undrar om jag ska få alla idag eller om de skonar mig från den där värsta som jag knappt tål!
Hur som helst så innebär detta en hel eftermiddag på sjukhuset, brrrr! Men förhoppningsvis så går jag därifrån och fortsätter att gå fjorton dagar till :-o
Och hoppet står ju fortfarande till att jag efter idag bara har två behandlingar kvar, det är ju aldrig fel att hoppas.
Skulle önskan inte slå in så är det vid det läget ändå "bara" fyra behandlingar kvar!
Men idag säger vi två! OK!

Till Blåkulla på en lila dammsugare?

Påsken är slut och så även äggen! Det var ju väldans så mycket ägg det gick åt i det här huset!

Till blåkulla kom jag inte heller, tyvärr var jag så förkyld att jag inte orkade smörja in kvasten! Får göra ett nytt försök nästa år!

Nu är det måndag, nää tisdag är det ju. Barnen är i skolan, äntligen ha ha. Och här sitter jag med två små pälsbollar. På torsdag ska de små liven bli av med sin päls, till en vacker sommar frisyr! Stackars djur, de kommer ju att frysa! Säger jag som vet hur det är att bli av med "pälsen". Det är kallt om huvudet ju, och inte fan blev det nån vacker sommarfrisyr heller!

Ska nu ta en svängom med min bästa vän, dammsugaren! Den fina lila som alltid står framme till de flestas stora förtvivlan. Men jag älskar min dammsugare och använder den faktiskt varje dag! Nej, jag är inte sjukligt pedantisk!!!! Men som sagt, här finns två hundar som springer ut och in och med dom så kommer ungefär halva trädgården in i huset!

Kanske kan prova att åka till blåkulla på den nästa år, dammsugaren alltså!!

Ett, två, tre, Pudel

Att göra en pudel av en hopfiltad hårboll är inte lätt!!

Men idag har jag äntligen gjort det! Min lilla vovve har genomgått en förvandling från en oidentifierbar hårboll till en väldoftande liten pudel.

Tydligen så är det så att just i ett årsåldern är tovorna som värst. Och man ser inte tovorna i torr päls, men man känner dom desto mer! Nu har jag iallafall shamponerat och balsamerat även den lilla vovven. Och när jag sen tog av henne handduken och började föna pälsen torr, då såg jag katastrofen.

Det första man tänker på är att hur f-n ska jag fixa detta? Men efter några timmars slit så är lillvovven nu näst intill tov fri. I och för sig så är hon också en hel del päls fattigare, för det låg päls som av en hel hund på golvet!

Den stora vovven åkte ju in i duschen häromdagen, hon var inte så tovig! Men det var mycket jobb ändå eftersom pälsen är så lång! Och när hon var nybadad så blev hon plötsligt vit, väldoftande och väldigt vacker. Lilla vovven såg då plötsligt ut som en gatuhund:-o

Nu har jag hittat en "privatfrisör" till vovvarna och henne ska jag kontakta efter påsk! Då kommer de här vackra, välvårdade pudlarna att bli nerklippta i en sommarfrisyr som är mera lättskött! Lite sorgligt är det allt, jag tycker ju dom är så söta nu!

Förkylt,,,,

ja, det är knappt så man tror det är sant, men så är det. Jag är brakförkyld!!!! Igår trodde vi nåt annat, idag är jag säker!
Detta ledde till att jag fick uppsöka sjukhuset, brrrr, för att ta prover. Efter ett par timmar var provsvaren klara och resultatet var bra, gudskelov! Annars hade det blivit "cellen" igen. Det är alltså inte var gång man uppsöker läkare för att man är "lite" förkyld, men jag har fått order om att göra det. Ändå skäms man lite sådär,, men när man då påtalar sin fruktansvärda rädsla för att det ska utvecklas till "något" och att man kanske ska bli isolerad igen, då nickar läkaren och ler så snällt och säger "jag förstår"!

Bilen

Den kom hit igår,,

har inte vågat fickparkera ännu ha ha!

Bacillnoja.

Hrm,, jag börjar undra! Varför jag mår så bra, ha ha!
Fysiskt mår jag nästan jättebra! Okey, allt är ju relativt eller hur?
Men sen jag fick cyto-behandlingen i onsdags förra veckan har det egentligen inte varit några större problem. Förutom, och nu kommer det, ha ha. Jag har svettats som en idiot och sovit dåligt ända sedan förra måndagen! Men de sista två nätterna har varit bra måste jag säga!
Nu var det ju så att de slopade ett av cellgifterna i onsdags, kanske är det just det som är bra! Eller så beror det på att kroppen fick en vecka extra att hämta sig på.
Fast det stämmer ju inte heller. Hämta sig, jag låg ju faktiskt inlagd med dropp den veckan. Och tänkte att det skulle dröja länge innan kroppen kunde ta emot mer gift!
Men tydligen så bedömdes den vara redo då!

Nu har jag ju då ätit färdigt antibiotikakuren, vilket har fått till följd SVAMP både här och där! Nice! Har ont i halsen och på tungan. Och för några dagar sedan började magkatarren krampa i bröstet igen! Fy fan! Idag ringde jag till sjukhuset för jag var rädd att jag höll på att få halsfluss! Nu är jag nämligen lite nojig och är skiträdd för att bli "sjuk" eller sjukare eller hur man nu ska uttrycka sig! Men på sjukhuset trodde hon helt enkelt att det var svamp jag hade i halsen, strupen och på tungan!
Därför fick jag göra ett besök på apoteket! Tänk er själv hur kul det är att gå in i en folkmängd på just apoteket! Vad är det för personer som befinner sig där? Jo, mestadels sjuka, tror man ju iallafall! Ganska rimligt, eller hur! Och hur nojig blir jag då! HJÄLP!
I vilket fall som helst så har jag varit där nu och fått min lilla medicin mot svamp i munhåla och svalg! Och jag vet inte om det är inbillning men jag tycker redan det känns bättre! Svampen i de nedre regionerna är redan behandlad, tablett fanns hemma!

Orken är på topp, fortfarande så är allt relativt!! Jag har en ny bil som jag egentligen bara vill ut o köra med, men jag vet inte riktigt var jag ska köra nånstans ha ha! Måste skaffa mig ett mål!

Nu ska jag ut o pilla lite med min nya GPS och försöka ställa in den så den funkar med telefonen. Efter det ska jag göra en pudel av min lilla "babyface"!

Plötsligt!!

Plötsligt, väldigt plötsligt så ser mina hundar ut som trasselsuddar!
Den förra klippningen som ägde rum i slutet av januari var ju ingen ekonomiklippning direkt, varken ur pälssynpunkt eller ekonomisk synpunkt!
Hrm,, jag har oxå fått erkänna detta för maken! Det blev helt enkelt för mycket päls kvar på hundarna. Och speciellt den lilla ettåringen, som förmodligen fortfarande håller på och ömsa valppäls, hon är så tovig. Jag försöker ta bort tovor varje dag, men nästa morogon är dom tillbaka igen!
Ärligt talat så vet jag inte riktigt vad som är fram och bak på de små liven!
Eftersom jag har en tid bokad den 13 maj hos min pudelfrisör, som för övrigt är mammaledig fram till dess. Insåg jag att jag nog måste försöka hitta en annan frisör som lite akut kan klippa ner hundarna!
Detta visade sig vara omöjligt. Det finns inte en pudelfrisör i hela Malmö som kan ta sig an mina hundar :-(
Tänk om man kunde utbilda sig till just pudelfrisör, andra hundar kan jag ju inte klippa pga allergi, men pudlar funkar ju! Tror faktiskt att man skulle kunna försörja sig på det då det verkar vara en bristvara!

Hur som helst så insåg jag att jag måste göra nånting,, så idag blir det bad, shamponering, fön och borstning. Det kommer att ta tid och jag garanterar inga tovfria hundar. Men rena och väldoftande blir dom ju. Kanske åker saxen fram oxå, hrm,, få se om det blir något kvar av hundarna ha ha!

Födelsedag

Idag har vi firat små valparnas födelsedag! Tänk att de redan har blivit ett år!

Dagen till ära hade jag gjort en liten vovvetårta med leverpastej, skinkost och creme fraiche!

Mamma Kazey fick oxå vara med och fira , hon fyller ju fyra på fredag! Loffe var här, så två valpar och mammavovve fick dela på tårtan. Kan säga att den gick åt väldigt fort ha ha!

Nu ligger våra vovvar och sover, efter massor av lek med bollar och nya leksaker i trädgården!

Önskar,,,,

Önskar att den där jävla solen kunde hålla sig borta!! Den passar inte mitt sinneshumör!
Okey, det var kanske lite själviskt, men vi säger så här då. Låt solen skina över alla er andra, men sätt ett stort svart regnmoln här där jag sitter!

Ja tyvärr är det så att jag är en "svarttänkare". Finns inget positivt nu! Inget som är kul! Jag ser ut som ett jävla ollon. Ögonbrynen börjar bli glesa, förmodligen ögonfransarna oxå! Ögonen är röda och irriterade, dels av gråt! Huden är blek och hängig och musklerna, inte för jag haft några, är än mer obefintliga. Den fysiska orken hänger ihop med den psykiska alltså är den lika med noll!
Det spelar ingen roll att det visst finns många fina saker runt om mig. Jag har mycket att vara glad för. Jag vet! Men just nu spelar det ingen roll, det funkar helt enkelt inte! Det går inte att rycka upp sig. Det känns som om tiden rinner ifrån mig totalt! Även om det bara är 40 dagar kvar. Vad händer sen? Hur många dagar behövs för att komma tillbaka? Hur lång tid behövs för at åter se ut som jag gjorde? Hrm,, nä just det, det kommer jag ju aldrig att göra. Varken på utsidan eller på insidan! Mitt liv i ljuset är borta, så för fan, sätt upp det där mörka regnmolnet igen! Det brukar ju ändå alltid vara där!

Från 90 till 41

Nyss stod det 90 dagar på min nedräkning till vänster. Nu står det 41 dagar!
Även innan bakslaget var det detta som jag och min läkare pratat om. Vågade inte skriva nåt och ändra nåt innan! Men nu efter bakslaget och ytterligare läkarkontakter så ser det faktiskt ut som om det skulle kunna bli så!
Det innebär att behandlingen möjligtvis kortas ned från 16 st till 12. Detta i sin tur innebär att jag idag fått den första av de sista fyra! ALLTSÅ BARA TRE BEHANDLINGAR KVAR! Om än en vecka förskjutet pga infektionen i lungorna.

Jag vet att jag inte kan räkna med det, men jag vet att det är en möjlighet. Och jag måste hoppas på detta! För de sista månaderna och veckorna känns det inte längre som vi och de försöker rädda mitt liv, snarare så känns det som om de håller på att ta död på mig :-o
Så jag fortsätter att hoppas. Allt ser mycket bra ut, och om ytterligare tre behandlingar kommer jag att få göra en pet-röntgen. Röntgen modell större och längre! Om det resultatet är tillfredsställande kommer behandlingen att avbrytas då!
Den 13 maj kan bli ett avgörande datum i min historia. Och därför står nedräkningen tillsvidare för den datumen. Någon vecka efter den 13 maj genomförs röntgen och ytterligare en vecka därefter får jag resultat och besked. Väntan.

MEN om allt nu går som jag hoppas och vill så kommer jag att vara klar och veta det innan vi åker till Turkiet den 6 juni!
Om inte så blir det väl ett nytt bakslag!