Detta var vad jag vaknade till imorse kl åtta! Det är min sons huvud! Han var ute på fest igår, behöver jag säga mer?
Att livet var en berg och dalbana, det visste jag innan, men jag var nog inte riktig med på hur fort det gick! Man bygger o bygger och jobbar sig sakta men säkert uppåt. Allting verkar under en tid fungera hyfsat bra och man verkar säker,,,, och då,,,, blir man plötsligt avsågad vid knäna!
Okey, det kanske inte är så farligt, det var bara ett huvud, bara min son, och han är ju här nu! Men jag är den oroliga typen, är orolig för allt och alla! Tänker på hur det kunnat gå? Vad som kan hända nästa gång? Hur ska man kunna skydda sina älsklingar mot allt ont? Eller hur ska jag kunna skydda mig själv från dessa tankar? Det är tusen orostankar som far igenom mitt huvud, och nu tar det ett tag att bygga upp lite "säkerhet" inom mig igen!
Idag var det meningen att vi skulle åka och hälsa på farmor, som är på ett vårdboende! Sonen skulle med och min farfar! Jag förstod ju tidigt att sonen inte skulle föja med. Men vad jag inte visste då var att farfar inte heller skulle följa med! Farfar fick vi nämligen köra till akuten på fm på grund av en trolig propp i benet! Sen fick jag och maken själv köra till lilla farmor! Nu väntar jag på besked från farfar och hoppas att han kommer hem igen idag! Fast min lilla förvirrade farmor tyckte att han ju ändå inte varit hemma på så länge:-o Och att han gott kunde bli inlagd en vecka eller så, om inte annat så för att få maten serverad "fniss"!
4 kommentarer:
Ja du - barnen slutar man ju aldrig att oroa sig över. Det är en jobbig period när man ska lotsa dem genom alla farligheter som finns, fram till en färdig och förhoppningsvis trygg och välartad vuxenperson. Det är en lång och orolig väg för en förälder. Man kan bara hoppas på att barnen faktiskt lär sig av alla sina misstag och inte gör om dem. I alla fall inte i första taget. Skönt är det dock när barnen väljer att komma hem, även om de varit med om något som kanske inte är så smickrande för dem själv!
Kram
Eva
Aj då! Hamnat i bråk antar jag? Eller lite för mycket innanför västen... Inget kul! Jag förstår hur du känner - är ständigt orolig för vad som kan hända barnen (och oss själva så att vi inte kan vara där för barnen). Varje ålder verkar ha sin grej att oroa sig för... Usch! Krama om honom från oss här! Och så en till dig..
Men jisses ,,,Vilka fester går han då på?
Har han fått en flaska i huvudet?
Skönt att de går att laga de små liven ...
Jag är precis likadan ,,oroar mig ständigt!
för allt o alla ..
Jag vetej hur man ska kunna skydda dom -det går ju inte men hur ska man skydda sitt eget jag ???
Jahhaa ta en valium kankse ! hahhaaaa
Låta livet ha sin gång..Men det är sååååå svårt ..
Och din släkt var ju kul! haaa jahhaa maten är ju serverad ...haahaa
Hoppas farfar får medicin nu och ett mål mat ..
Hur är det själv då med din propp?
Kram jenny
Eva: Ja, förhoppningsvis lär han sig något. Han är på jobbet idag, så det verkar inte vara någon fara!
Sofia: Nej inte bråk, det var en lååång spiraltrappa, scandic crown. Lång väg ner, om man inte går på benen! Kram till er alla!
Jenny: Med farfar är det ingen fara. Han är hemma igen:-) "Proppen" har börjat lösa sig, hmpf, lagom till onsdag då det är dags för nya gifter, så då börjar vi om från början igen,,, puh. Blri matt bara jag tänker på det"!
Skicka en kommentar