Vem e det som ligger där?

En rolig incident som hände häromdagen, har fått till följd att maken nu undrar vem som brukar ligga i sängen om dagarna, förutom jag då alltså! Självklart tror han inte att det brukar ligga någon annan än jag, men det här blev ganska roligt!

Min lille son brukar komma in o säga hej till mig och hundarna i sängen när han går till skolan vid halv åtta. Ibland ligger jag nämligen där då tyvärr! Denna dagen gjorde han som vanligt, men vad han inte visste var att maken låg kvar i sängen! Detta brukar han INTE göra vid den tiden!
Sonen kastade sig över sängen mot hundarna och mig! Och vad landade han då på, jo, maken!
Hans spontana uttryck blev "vem e de som ligger där?" Så det kan bli!

Jag borde,,,,

Nu känns det som om det berömda mörkret börjar lägga sig över min kropp och min själ., det var väl ett tag sen som det la sig där! Men nu börjar den mörka bubblan sluta tätt i kanterna också!

Hur jag än tänker, försöker vara positiv, så finner jag ingen mening i detta! Borde gå in i duschen, men bara tanken blir jobbig. Jag vet ju att då trillar hälften av håret av, det lilla som nu finns kvar! Jag borde ta trimmern och köra av alltihopa, men jag kommer mig inte för det heller! Jag borde plocka undan och städa, men orkar inte! Jag borde gå ut, men vill inte! Det spelar ingen roll att jag vet att det finns folk som älskar mig som jag är, när jag själv tycker att jag är så ful och äcklig! Det är inte bara "att rycka upp sig"!! Även om det är det jag borde! Men hur gör man??

Vill inte påstå att jag mår så himla bra fysiskt heller!

Mössan

Maken steker köttbullar i köket! Barnen ser fram emot att slippa äta mamma scans!
Här sitter jag med blåmärken på armar och händer, halvskallig, och vet inte riktigt vad jag ska göra! Det råder ett enda virrvarr i hjärnkontoret! Här skulle behöva städas! Jag mår dåligt när det inte är rent o fint runtomkring oss! Eller ska jag gå o klippa ner håret? Det är dags nu! Innan helgen är förbi kommer det att vara ett faktum som jag kommer att få stå ut med ett tag!! Insåg igår att jag inte kommer att gå ut som jag ser ut just nu! Så idag var mössan på!!

Lilte lustigt det där, jag har aldrig använt mössa i hela mitt liv. Jag HATAR huvudbonader och har alltid gjort!! Så hur ska jag lösa detta! Hade jätteont på öronen när mössan suttit där i några timmar! Helt röda var dom! Så mössa var inget bra alternativ! Får väl ge mig ut o leta schalar, nån som har nåt bra tips om var man kan köpa nåt vettigt, snyggt, diskret?? Undrar jag, som inte i likhet med mössor heller inte ägt en schal eller scarf i hela mitt liv:-o

Idag har jag fått cellgifter, den nya porten har använts! Svullet och ömt, men ändå! Det kändes som dom stack i elefanthud när nålen kom in!! Fy, det var riktigt obehagligt!! Men nu skonas iallafall armarna, som nu är insmorda med Hirduid-salva!

Förövrigt kan man göra som maken gjorde idag, konstatera att det snart är vår! Ha, tyckte jag, vintern har inte börjat än! Han är optimist, när det gäller allt! Jag är pessimist när det gäller det mesta! Så kanske kompletterar vi varandra bra även där!
Men det är ju inte utan att jag är på vippen att hålla med honom, även om allt är svart inombords!

Blodbad

Dagarna går förfärligt fort! Måste säga att jag på ett sätt är glad för det, men ändå inte! Hinner inget, orkar inget, vill inget för det mesta! Och när jag väl vill så orkar jag inte, knäppt va!?
Idag har jag tillbringat tre timmar på sjukhuset, ja var annars! Men idag var det ingång 44 som gällde för röntgen.
Innan jag styrde mot sjukhuset var jag på vårdcentralen och tog blodprov, dom stack mig i armen. Lägg nu märke till att jag sa armen! När jag sedan anlände till sjukhuset skulle dom naturligtvis sticka mig i just, armen. Eftersom jag förbjudit all sjukhuspersonal att röra min högra arm, sträckte jag fram den vänstra. Hon stack mig en gång och misslyckades!! Kallade på en annan sköterska som stack mig en gång till på ungefär samma ställe, men även hon misslyckades. Då provade hon nere på handen, där sprack blodkärlet och fungerade alltså inte. Med tre plåsterlappar på vänstra armen, fick jag till slut snällt sträcka fram den högra! Det var inte heller lätt, men funkade ändå på ett stick! Totalt har jag då blivit stucken fem gånger på några timmar. Och kommer förmodligen om några dagar att se ut som fan, iallafall på vänstra handen. Men jag gillar ju lila, och det är förmodligen den färgen som handen kommer att inta om ett tag!

Ok, jag fick en vilopaus på en timme, under ett täcke, i en tom sal. Precis när jag kände att jag nästan somnade, var den lilla vilostunden slut. Tyvärr! Det hade varit skönt att sova en stund, eftersom nattsömnen stördes av en värkande kindtand! Ja, precis, har sådana också!!
Väl inne i rummet med den stora "tunnan" skulle jag ta av mig mina byxor, råkade då stöta till den lilla "kranen" som sitter i nålen, som satt i armen. Kranen flög iväg och blodet sprutade på alla håll o kanter. Där står jag o skriker "hjälp,, hjälp"
Nåväl, efter att allt blod var upptorkat, och framförallt kranen på nålen var stängd, så tillbringade jag ca en timme inuti tunnan. Resultatet levereras om exakt en vecka!

Ikväll är en sån kväll, när maken är ute på sitt håll! De som känner mig vet vad som står på bordet då. Och för de som inte vet kan jag tala om att vi snart ska köra förbi ett ställe som heter McDonalds. Förmodligen stannar vi till vid drive in luckan:-)

Bra och dåliga dagar.

Bra dagar och dåliga dagar! Så brukar dom säga, läkarna! Eller var det bra vecka och dålig vecka!? Det sistnämnda är nog vad läkarna sagt, och det första är nog mer sant!
Normalt är väl att ha en något sämre vecka efter cellgiftsbehandlingen och en något bättre vecka innan nästa behandling!
Denna perioden försvann den goda veckan snabbt med en operation! Som fick till följd migrän, magsmärtor och gud vet allt! Och nu på torsdag är det dags igen!
Imorgon är det röntgen som väntar! Det är inget jag oroar mig för, men resultatet bör ju vara av viss art för att godtas. Resultatet meddelas inte förrän nästa vecka, så det blir väntan, olidlig väntan!

På tal om bra dagar eller dåliga. Jag vet inte om det finns några bra dagar längre! Men det finns bättre, självklart finns det bättre! Idag har varit en vaken dag, ehh,, jag sov visserligen länge, väldigt länge. Men sen har jag varit på benen. Och så har jag varit och fixat naglarna! Maken fnyser varje gång jag går dit "fniss". Han tycker det är skitlöjligt! Må vara hänt, men för mig är det viktigt, eller var viktigt. Jag har lite svårt för att bestämma mig för vad jag tycker i nuläget! Det enda jag kan konstatera att för tillfället är, just naglarna, det enda som är snyggt på mig. Så egentligen är det inte så matchande till övriga mig!

Före och efter!

Denna dagen har ägnats åt hundfrisering. Ja jag har alltså lämnat mina små vovvar till en hundfrisör, och där var dom kvar i sex timmar! In gick två pälsbollar och ut kom två pudelprinsessor! Frisören fick locka med godis för att se vilket som var fram och bak på dessa fyrbenta ryamattor! Det är ett kostsamt kalas att gå till hundfrisören! Så pass kostsamt att maken inte vill veta vad det kostade! Och jag är glad om jag slipper berätta:-o

Det går inte att beskriva vovvarnas, och även min, glädje när vi återsågs efter såå lång tid! Bilderna visar före och efter!

Under tiden, sådär vid tio tiden gjorde jag ett besök på apoteket och vidare in på ica! Där kunde jag lätt konstatera att jag numera får trängas med pensionärerna. Köerna till kassan var ungefär lika långa som vid senare tillfällen på dagen! För det är ju just pensionärerna som är ute och handlar vid den tiden på dygnet! Och det är ju inte utan att man känner att man har något gemensamt med dessa! Vissa av dem såg faktiskt piggare ut än vad jag känner mig!

Förövrigt så har jag idag mått hyfsat bra, jämfört med tidigare dagar! Men denna perioden blev det inte många dagar över för välbefinnande! På torsdag är det ju åter dags för den illamående pinan med cellgifter! Jag hoppas att den nya "porten" nu kan användas! För min högra arm är det ingen som rör för tillfället!!

Upp som en sol, ner som en pannkaka!

Upp som en sol och ner som en pannkaka! Det var min gårdag. Nu är det lördag och för mig morgon eftersom jag nyss rest mig ur sängen!
Jag kan bara säga en sak, fy fan! Den där lilla morfintabletten igår tog ju bort all smärta. Men sen fick jag istället riktig migrän, som visserligen legat latent ända sen i torsdags.
Riktig spymigrän, o då behöver jag väl inte närmare beskriva vad som hänt!?
Gick till sängs igår utan att ta fler tabletter, kände mig ju totalt förgiftad! Hittade något liggläge som gjorde att det släppte lite i huvudet. Men när jag sen skulle byta det läget mot ett annat fick jag istället springa upp till toan, där magen tömdes, på fel håll så att säga! Efter detta gick jag åter till sängs och trodde fortfarande att jag skulle kunna sova bort skiten, men ack, där bedrog jag mig!
När jag vaknade kändes det bra, men så fort jag rörde på huvudet kom det tillbaka. Tog då en riktig migräntablett och sov en stund. Nu har jag inte ont i huvudet, men jävligt ont i armen!
Så riktigt bra får det väl inte vara!

Wow

Ha ha,, smärtan försvann,,,, eller så är det bara roligare att ha ont! Jag hittade i mitt enorma medicinskåp morfintabletter, som jag fått efter någon tidigare operation. Hela dagen har jag tänkt ta en, men skjutit upp beslutet.
Till slut blev det bara för mycket så jag svalde en! Jag tänkte att det får bära eller brista, jag sket faktiskt i vilket. Jag höll helt enkelt på att bli vansinnig på att inte kunna sitta, ligga, gå eller stå!
Det tog en stund, men sen märkte jag att den började verka! Säger bara,,, wow! Nu kan jag tala om var jag har ont, och det är där jag blev opererad igår! Men det är väl ganska normalt, eller hur!
Om jag nu hade tagit den här pillan tidigare idag, så hade jag kunnat städa och tvätta, och kanske till och med kunnat gå ut lite! Nu har istället hela dagen försvunnit i smärtans tecken!

Då blev det en kväll i soffan trots allt! Nu kan jag ju sitta här! Min man dricker vin, själv håller jag mig till morfin!

ONT

Idag var ingen bra dag! ONT precis överallt, ryggen, magen, huvudet, armen,, det blir kanske lättare att jag berättar var jag inte har ont!
Kan inte ligga, kan inte sitta, och knappt stå pga av att jag har så ont i ryggen. Har ingen aning om vad det beror på!
Kan bara hoppas att det blir bättre imorgon, och att jag kan få sova inatt!

Drogad

Känner mig som en invalid. Har tillbringat hela dagen på sjukhuset och sedan två timmar i sängen här hemma.
Jag fick som jag ville, massor av droger:-o Jag minns bara bedövningen, den gjorde iofs skitont, men sen är det svart! Men jag har tydligen snackat oavbrutet, så sovit har jag ju uppenbarligen inte gjort! Men mysigt var det iallafall! Ja, mysigt o mysigt, men det var ju skönt att få komma in i dimman och slippa vara vid medvetande!!
Nu sitter där en porth a cath på min högra sida, strax under nyckelbenet. Ont som fan gör det, och röra armen kan jag knappt!! Men den sitter inte alls så illa till som jag först trodde,, kanske blir den ganska osynlig!
Huvudet har värkt hela dagen, det verkar inte finnas några piller som biter på det alls idag,,,,,
Vad jag kan trösta mig med, är att,, tro det eller ej, men det verkar som om den lilla mojängen är lila,, ha ha! Vad kunde passat bättre?

Shampoot

När jag var och handlade i helgen, såg jag att det kommit ett nytt shampoo, det var lila!! Insåg att det inte var lönt att köpa det och med sorg i modet gick jag från hyllan! Häromdagen såg jag det igen, och kunde inte låta bli! Vet inte vad som fick mig att köpa det, och jag vet heller inte vad jag ska ha det till. Det får stå som prydnad i badrummet, kanske kan jag tvätta mitt hår med det om ett år!

Idag är ingen bra dag, det är inte shampoots fel, eller så är det kanske det! Det blev en så klar påminnelse om att inget är som det ska. Lika glad och lycklig över livet som jag faktiskt är, för det mesta, lika meningslöst känns allting idag. Varför?? Vad är det för mening med detta? Jag skulle ju äntligen leva ett lyckligt och meningsfullt liv. Tillsammans med min älskade man. Nu är det bara spillror kvar, så känns det. Jag förstör ju bara hans liv! För barnen har man ju aldrig förväntats vara något annat än mamma, tröstande, förstående, tjatande och befinnande sig nånstans mellan köket och tvättstugan.

Men för maken skulle jag ju vara ung, snygg, pigg, glad, frisk, sund, sexig, ja det finns säkert massor av ord som skulle beskriva det som var meningen att jag skulle vara!

Nu sitter jag istället här och känner mig som ett totalt ras. Gammal, tjock, rynkig, tunnhårig, snart skallig, trött, jag känner mig som den fulaste som finns! Och det värsta är att det blir inte bättre! Det finns ingen som helst meningsfullhet med det här! Det verkar inte ens som om jag tänker gå ner i vikt av sjukdomen!! Nån jävla förmån kunde man väl ha, eller?

Jag har alltid varit enormt mån om mitt utseende. Har försökt att ta hand om mig, se snygg ut! Har alltid tyckt det var kul att klä mig snyggt och vara representativ. Jag har varit enormt petig med mitt hår o smink o allt sånt. Nu börjar jag undra, vad det var för mening med det! Det är ju kört oavsett!

Folk säger att jag ska aktivera mig. Promenera! Träna! Gå upp och klä på mig! Ge mig ut! Men guud, vad ska jag göra? Känner mig som totalt fejkad! Just nu inser jag att jag kommer att vara här hemma, iklädd mysbyxor, skallig, trött och menlös. Men jag blir ju iallafall en bra hushållerska, när jag orkar, och en trygg mor för barnen. Alltid i närheten! Men inget maken kan "visa upp" och vara stolt över längre! Stackars honom!

Tro nu för guds skull inte att jag sitter här och tycker synd om mig själv, för så är inte fallet! Det jag gör är att jag sörjer, jag sörjer det livet vi såg fram emot, som inte blev som vi önskade!

Speedad dag!

Hrm,, det här var en konstig dag, på nåt sätt! Det började med att jag skulle besiktiga bilen kl tio. Lyckades med konststycket att komma tio minuter för sent, så tiden blev skjuten till 16.40 istället, helt automatiskt!!

Jag kommer aldrig för sent, är alltid punktlig som fan! Och jag trodde faktiskt inte att det var såå noga på bilbesiktningen, men det vet jag nu att det var. Det fanns inte en bil i sikte så man kan ju undra varför!

Nåväl, efter att har fördrivit en hel dag med att egentligen inte göra någonting kom jag dit igen, och vad händer då, jo bilskrället måste in igen om en månad!!

Har nu kommit hem till ett ganska tomt hus, ja ja, allting är relativt. Här finns två "små" pojkar, varav en liten sjukling. Och så finns här två pudelprinsessor. Men stora tonåringar finns här inga, och ingen make heller! Han har gett sig ut på eget äventyr ikväll, "med jobbet" som han säger, vilket då låter mycket pliktskyldigt! Personligen så tror jag han trivs som fisken i vattnet! Även om han oftast får det att låta som ett ont måste!

Mellan bilbesiktining och tomt hus, hann jag med ett besök hos min goa väninna Lillan. Vi fikade o snackade. O så blev det ju kel med valparna! Och så fick jag tillbaka mina bilder, de som försvann på den lilla krashade hårddisken, känner mig hel igen!! Lillans underbare svåger har lyckats rädda halva mitt liv, jag kommer att vara honom evigt tacksam. Nu ska här inköpas diverse hårddiskar i olika format för att förhindra liknande fall!

I vanlig ordning när maken inte är hemma, så tillagas här ingen mat. Då är det istället McDonalds eller pizza som gäller, till allas vår glädje. Tolka inte detta fel på något sätt. Maken lagar världens godaste mat som alla är mycket nöjda med! Och så hatar han snabbmat som jag tyvärr råkar tycka ganska mycket om, sådär ibland! Så då kan väl alla hålla med om att det är en lysande lösning på matfrågan, när maken inte är hemma.

Idag har faktist ytterligare en elMaco meny åkt ner i magen, såå gott! Har nu landat i soffan, med laptopen i knät. Tittar på bilder, smälter maten, och dagen var nog inte så konstig ändå!
Har dessutom blivit av med verkningarna av de där kortisontabletterna, har nog varit speedad mer än vanligt idag, och blossande röd om kinderna. Nu ska inte fler av de tabletterna ner förrän vid nästa behandling. Så kanske blir jag mer normal nu, om den möjligheten finns:-o

Allt eller inget?

Då var det söndag och dagarna efter senaste behandlingen har väl varit hyfsade. Jag har tagit ordinerad medicin och inte mått särskilt illa och heller inte fått några tråkiga biverkningar! Har bara lite ont i armen där dom stack, och armen är röd, öm och lite svullen! Men nu ska jag ju inte behöva bli stucken i armen fler gånger.

Idag har vi haft besök av min bror och hans familj! Mycket trevligt. Det var första gången dom var här. Vi har frossat i äpplepaj och hallon o björnbärspaj med vaniljsås! Barnen frossade i ballerinakex, vilket alltid är ett säkert kort när det gäller små barn!
Passade även på att skänka bort vår legosamling till småpojkarna. Mina har ju blivit lite för stora för sånt nu!

Nu ligger en fullspäckad vecka framför mig, imorgon ska bilen besiktigas! På tisdag ska min lille Linus till käkkirurgen och opereras, stackars liten. Men han är tapper så det kommer att gå bra!
På onsdag ska jag först tampas med försäkringskassan där det skall redas ut om jag trots allt inte kan jobba! Därefter ska jag till tandläkaren för att slutföra en rotfyllning, eller iallafall fortsätta en rotfyllning. Och sen på torsdag så är det ju dags för operationen när port a cathen ska in! På fredag tror jag att jag sover gott:-o

Mitt i allt så undrar jag hur länge det dröjer tills makens klippmaskin åker fram, för att användas på mig då alltså! Håret ska snart bort, för jag vill snart inte gå ut när det blåser längre puh,,, det här är faktiskt det jobbigaste just nu. Det här mellantinget mellan allt eller inget. Just nu känns det som om inget är bättre än det som finns. Måste bara vänja mig vid tanken!

Blodkärls-strejk

Jaa, då var denna dagen snart till ända. Än så länge känner jag mig som vanligt, vad nu det kan innebära!? Har ju fått alla gifterna insprutade idag och nya piller och mediciner mot illamående att ta framöver! Förhoppningar och förväntningar finns från alla håll att det ska bli bra och mycket bättre än förra gången!

Idag gick det knappt att sticka mig i armarna alls, tre försök i den ena armen och tre i den andra. Blodkärlen strejkade och stack och gömde sig så fort nålen kom in. Ett blodkärl hade till och med oförskämdheten att spricka. Så roligt var det! Till slut hittades ett kärl som ställde upp på att ta emot skiten!
Nästa torsdag har jag då fått tid för att opererera in en port a cath, det var den där ingången som jag skrivit om tidigare, som jag inte visste utgången med. Men nu kommer ingången på torsdag och efter dagens upplevelser förstår jag nu vitsen med den! Men precis som jag misstänkte så kommer jag att få kämpa för att bli av med den sen när jag blivit frisk. Men det är ju en process jag får ta när den tiden kommer.

Ingången kommer att sättas in under lokalbedövning :o Men jag har bett att dom ska ge mig nåt kraftigt så jag kan få sova i nåt rus under tiden. Så det löser sig nog.

Tack

Tack alla kära, söta ni som tar er tid att läsa och lämna goa kommentarer!
Det stärker!
Kram till er alla!
Efter att nu ha varit pigg o vaken i en hel vecka, önskar jag nu att jag faktiskt fick krypa ner i sängen igen och stanna där. Vill inte till ingång 87! Men jag lär inte ha något val!

Idag ser det inte ut att vara så suddigt ute,, ti hi,, det var min lille Linus som häromdagen kom ut i dimman, så sa han "mamma, det är suddigt ute"! "Det heter dimmigt", sa jag! Vi får väl se hur suddigt det blir i min kropp efter förmiddagen!?

Utgången med ingången

Ingång 87, fjärde våningen, kl tio, imorgon!
Det är med blandade känslor som jag ser mig själv där imorgon! Lite illamående och en allmän olustkänsla sköljer över mig.
Men nu ska det inte bli som förra gången, denna gången ska bli bättre! Den inställningen måste jag ha! Det är fjärde behandlingen, och den 28 jan är det dags för ny pet-röntgen. Då kommer jag förhoppningsvis få reda på att det som "lyser" i min kropp nu börjar släckas!
Det kommer att bli nervöst med väntan på beskedet, men jag kan inte tänka mig något annat än att det är positivt! Det måste det vara! Jag ska ju bli frisk!

På tal om ingångar, så har jag ingen sån! Ingen "slang i armen" och ingen "dosa vid nyckelbenet" det är väntetid på "dosan", och alla har förtur!? Slangen i armen sätter dom in när som helst, men jag bestämt sagt ifrån att jag inte vill ha en sådan. Hur nu det där förturs systemet fungerar, det är det nog ingen som vet. Men jag vet, att jag egentligen inte vill ha nån ingång alls. Jag tycker det funkar bra att dom sticker mig i armen och att jag är där tre timmar varje gång. Med en ingång hade det bara tagit en halvtimme!! Så länge mina armar klarar sig bra så tar vi det så!
Har dessutom en känsla av att när man väl fått "dosan" inopererad blir man inte av med den igen. Så när jag väl är friskförklarad får jag nog vänta i år för att bli av med den. För när dom väl satt in den så är det för dyrt att ta ut den, med tanke på återfallsrisken!ll
Så,, vi får väl se hur utgången blir, med ingången?

Bra dagar o lite annat

Nu har jag haft ett antal riktigt bra dagar. De där dagarna som jag mådde som sämst bleknar mer och mer för varje dag som går. Man är konstig och fantastisk på det viset. Just nu mår jag faktiskt så bra som jag inte gjort på över ett år! Känner mig glad och pigg på alla sätt.
Sanning med en viss modifikation.
Det är klart att man funderar och vänder och vrider på allt. Men koncentrationen är inte på mig själv och min sjukdom, utan snarare på allt annat och på alla andra.
Jag oroar mig mer för de som finns runt mig. För mina barn, för min man, mina hundar och mina vänner. Vill att alla ska vara friska och glada och bara må bra!

Idag har jag varit och hälsat på min syster och hennes lille bebis, förövrigt en riktigt söt liten krabat. Det var längesen vi bara satt o pratade med varandra o myste. Det kommer att bli mer av den varan framöver!
När jag sen kör hem, sitter där i bilen så väller plötsligt en massa känslor över mig, ogbeskrivbara, lyckliga, glada, ledsamma,,, vet inte riktigt. Det är svårt att sätta fingret på vad det egentligen är som bekymrar mig! Eller så är det inte det. Det är bara det att det är svårt att berätta för någon. Tror att det är svårt att bli förstådd. Vet att jag inte kan göra något åt det. Jag kan inte ordna så att allt funkar och flyter. Jag kan inte ordna så att alla är glada och mår bra. Jag kan inte göra så att alla är lyckliga. Jag är bara jag, som vill så mycket och kan så lite.

Kvällen har iallafall tillbringats i ett helt nytt gäng som nu även jag tillhör. Leva Livet. Jag kunde vara lite skeptisk till hur det skulle vara och så. Men nu är jag positivt berörd och väldigt glad att jag gått med i detta nätverk. Har haft en jättetrevlig kväll med jättetrevliga och positiva människor.
Detta får avlsuta min dag, imorgon kommer en ny!

Valpsjuk

Idag har varit en "vaken o pigg dag"! Det började faktiskt redan igår kväll, då jag städade och höll på. Det är precis som om man bara kommer igång på morgonen och verkligen har något att ta sig för, så blir man piggare och mår bättre.

Inte en pilla har åkt ner i strupen idag, inte ens treo. Det måste ses som ett framsteg. Nu är jag ju mest orolig över att torsdagen närmar sig med stormsteg:-(

Idag har jag umgåtts med Lillan, min kära vän och "pudelkompis". Jag har haft förmånen att sitta med en underbar liten valp i knät i en hel timme. Det finns nog bara en sak som kunde stoppa mig att ta med henne hem, och det är maken. Och lite självklart sunt förnuft. Men vilken underbar liten valp. Vi for hem till mig för att inse att jag har två underbara varelser här hemma, och den lilla, väldigt lilla, Kayla, hrm,, hon var ju stor ha ha.

Kvällen tillbringades på Pers Krog tillsammans med mina stora pojkar, för att fira min förste sons 21 års dag. Vi åt fondue och magen är nu väldigt full och jag är så mätt så det känns som om jag aldrig mer vill äta igen. Men det vet vi ju alla att jag kommer att göra!

Det är med både vemod och lycka man inser att man faktiskt har ett barn som är 21 år. Man känner sig likadan som man gjorde då. Men när man ser honom måste man inse att man är gammal. För 21 år sedan var man på BB med en nyfödd liten bebis, den vackraste i hela världen! Herregud, vart tog tiden vägen? Snart är jag dubbelt så gammal som han, vilket ju bara inträffar en gång i livet. Ja om detta under kan jag nog skriva en hel bok, så jag slutar där. Kan fortsätta vid nästa födelsedag,,,,,, om ett annat barn!

Nu är jag trött, sängen väntar,,,,gonatt!

Hicka

Jag har faktiskt stått ut med varelsen, hela dagen!
Har till och med haft kjol på mig idag och känt mig riktigt fin, trots tunt hår! Var på Ikea o köpte en stol till min son som fyller år på måndag! Ja han var med, och valde själv. Det brukar bli bäst då!
Sen tillbringade jag en halvtimme på apoteket för att fylla på mitt drogförråd :o
Ja det börjar bli ganska stort nu. Och till alla medicinerna jag fick så finns det ju en liten lapp i asken där medicinen beskrivs, med dess biverkningar och allt.
Åter igen kan jag skratta åt detta. Jag fick en tablett, att ta till natten, för att sova bättre. Den vanligaste biverkningen på den är "Dåsighet",,, ehh, är det inte det man strävar efter om man tar en, typ, sömntablett? Blir jag inte dåsig av den, så behöver jag ju inte ta den, eller hur?

Idag fick jag dessutom be min "stackars" man om att rensa avloppet under badkaret. Det var nämligen så att när jag duschade imorse blev det nästan översvämning i badrummet. Det som fanns i avloppet är ju det mest äckliga man kan tänka sig, ser mest ut som inälvorna på en fisk. Men i detta fallet var det mitt hår,,, brrr Äckligt!

Idag har jag drabbats av hicka, säkert sju gånger. Varje gång har jag påstått att jag alltid drabbas av hicka när jag äter det här, eller det här osv,,,, men det vet jag inte rikigt om det stämmer. Isåfall har jag ju lyckats äta allt som jag drabbas av hicka av under en och samma dag!
Det värsta när jag drabbas av hicka är att jag aldrig blir av med den igen,,, kan hålla på i timmar. Till jag äntligen tar mig i kragen och gör nånting åt eländet. Det har jag gjort nu!

Klubbad säl.

Dagen igår var jobbig! Sov ju dåligt natten innan, även utan "sovtablett". Och hade ont i benen och armarna och så var jag så trött efter att ha varit vaken från kl fyra,, när kl var halvåtta och barnen gått till skolan drogade jag mig med piller.
En liten stund senare låg jag som en klubbad säl och, faktiskt, sov!
Det fanns en del åtaganden som jag lovat genomföra vilket gjorde att jag sov i omgångar. Detta pågick ungefär hela dagen. Sov, upp efter en timme, ut en liten stund. Tio minuter senare la jag mig i sängen och tog återigen rollen som klubbad säl.
Även en tredje gång hände detta. Sen var jag faktiskt vaken några timmar på eftermiddagen, tror jag. Men det visade sig att jag låg och sov i soffan när maken kom hem!

Kvällen tillbringades med att titta på Lets Dance och efter det intog jag en något lindrigare dos med tabletter. Det fanns ju de som skällde på mig för att jag överdoserat på morgonen!! :o

Nu är kl elva och jag är uppe och har ätit frukost. Jag känner mig faktiskt fit for fight, just nu!
Ska nu ta det långa klivet in i duschen och förvandla mig själv till en varelse jag kan stå ut med! Sen ska jag träffa sonen för att inhandla födelsedagspresent till honom!
Idag klubbar vi alltså inga sälar här inte!

Gnäll

Tidig morgon, igen. Väldigt tidig!!

Vaknade fyra, med huvudvärk och för övrigt värk i hela den övriga kroppen! Gnäll, gnäll, det är så jävla jobbigt!

Som jag sa i ett tidigare inlägg så skulle jag rapportera hur det gick att sova utan "sovtablett". Och resultatet blev att jag sov två timmar längre ungefär! Och vaknade utan att smaka "kossa" i munnen, vilket ju känns himla positivt. Är hur pigg som helst, men va fan, vid den här tiden vill man ju sova, eller hur!? Det skulle finnas en "sovpilla" som man kunde ställa in på en viss tid, typ: "sov gott till kl sju, vakna då och var pigg", svälja den och må bra, "fniss"!

Mina små djuvliga pudlar, följer mig vart jag än går. Går jag upp ur sängen så gör de det samma. Så nu ligger dom små liven här bredvid mig i soffan och bara myser!

Idag är det fredag, inget särskilt står på schemat, vilket i och för sig känns ganska skönt, men oxå lite tomt, efter två super aktiva dagar! Men idag blir det vilodag, tror jag!

Hårig dagsrapport!

Idag har jag inte heller sovit på dagen. Även om jag kanske borde göra det!? Men har inte haft tid. Först var jag på en träff med Leva Livet, det var mycket givande och jag kände med en gång att jag kommer att trivas i det gänget!

Efter det körde jag direkt till en av mina bästa vänner, "valp-jönsson". "Fniss" hon har fött upp min lilla vackra hund Kazey. Vi hade en mycket trevlig fikastund och nu ser vi fram emot nästa gång vi träffas och vad vi då ska hitta på:-) Dessutom har jag kramat fyra små underbara valpisar, gud vad jag längtar efter små bebisar igen. Höra små valptassar trippa på golvet,,,,små valpar som kissar på golvet,,,,,o bajsar på mattan,,, ha ha, jo, det är sant, jag längtar!

Efter besöket hos Lillan körde jag hem och tog emot min mamma som kom. Vi körde och handlade i Limhamn, på Willys. Och för alla er som inte vet det, så finns det i samband med Willys en liten butik med kläder som heter Guys & Dolls. Oftast har dom jättesnygga kläder, och nu är det rea. Med andra ord livsfarligt att gå in där nu. Farligt för min mamma. Jag har åter shoppat kläder! Tack mamma, jag är jätte glad och nöjd.

När vi kom hem åt vi middag.

Föressten, så tyckte mamma jag var jättesnygg i håret! Vilket gjorde att jag var tvungen att visa henne hur jag egentligen vill se ut,, vad tycker ni?

Håriga saker, biverkningar och bruksanvisningar

Gomorron, ytterligare en tidig dag! Men så är det ju nu när barnen ska upp och till skolan. Har som vanligt börjat dagen med två treo! Detta är inget som någon rekommenderar men ett måste för mig att leda till kropp och huvud. Så att allt sitter där det ska sen menar jag! Det är ju inte kul att gå runt med huvudet under armen!

Idag funderar jag faktiskt på att gå och sova en stund mitt på dagen. Det är ju så skönt, men inte när man vaknar igen för då blir det två nya treo. Det är det inte heller någon som rekommenderar!

Igår hade jag ju min första helt vakna dag på en vecka, och om sanningen ska fram så var det jätteskönt. Jag städade hela huset, röjde ut allt som har med jul att göra. Tvättade och sorterade de tvätthögarna som legat en vecka nu. Trodde naturligtvis att jag skulle sova hela natten på det, men ack så fel man kan ha. Vaknade strax efter två och tyckte det var dags att stiga upp. Om detta är ett friskhetstecken eller inte, kan jag inte svara på. Hur som helst så lyckades jag somna om utan att resa mig från sängen.

Det fanns dock en hårig sak som hoppade upp och slickade mig i ansiktet och tyckte det var dags, att röra på sig om inte annat, det var inte min man!! Min lilla valp gör alltid så när jag tittar på min mobiltelefon för att se vad klockan är. Förövrigt så är hon väl ingen valp längre, men ett väldigt lekfullt barn, alltid redo för bus. Det är tur att hon väger knappt tre kilo och inte är en Grand Danois!! Då hade det inte räckt med treo!

På schemat idag står först kl tio ett möte med nya människor och en fika. Så det blir en halvrenovering och på med kläder, igen :-o och ut, i bil, i luft, bland folk! Efter denna fika hade jag ju då som sagt tänkt att sova en stund, men om jag känner mig själv rätt så blir det inte så, det går åt så många treo var gång jag har sovit ju. I eftermiddag ska jag umgås med min kära mamma!

Igår var det nån som sa till mig, "är du alltid lika pigg"? Nej, svarade jag det här är första dagen på nästan en vecka som jag överhuvudtaget kan gå upprätt! Så det kan alltså vända från dag till dag. Nu kommer det ju inte att bli sämre innan den 15 januari. Hoppas jag!

På tal om tabletter och svenska bruksanvisningar: Den vanligaste biverkningen av huvudvärkstabletter är just huvudvärk!! detta är dokumenterat! Biverkningen av sömntabletter verkar vara just sömnproblem, det sista har jag själv dokumenterat efter att nu har provat en tid. Så inatt blir det sova utan tablett. Jag rapporterar resultatet senare!

När det gäller svenska bruksanvisningar, så är dom ofta skrivna som om till kompletta idioter. Till exempel på en ask med tabletter: "Öppna förpackningen". Hur fan ska man komma åt en tablett om man inte först öppnar asken?? På en flaska ögondroppar kan det till exempel stå: "håll flaskan upprätt och skruva av korken"!! ehh nån som hade gjort på något annat sätt?

Helrenovering

Det blev en helrenovering idag! Vaknade som vanligt med huvudvärk, men när den väl botats kände jag mig bättre än på länge. Sonen kom till tandläkaren. Alla samtal blev ringda och en tid till frisören bokad, redan idag! Andra tider avbokades och vissa bokades. Även inkommande samtal kom när dom skulle! Flyt alltså!

Fick till och med på mig "vanliga" kläder "fniss". Och så var det då frisören och håret,,,,, man förstår nog inte hur mycket hår man egentligen har. Massor, och det finns säkert dom som inte har mer hår i hela livet än vad jag har just nu. Ändå tycker jag att jag fått nio tiondelar i handen de sista veckorna!

Min allra största önskan har alltid varit mycket och långt hår. Den drömmen hade just gått i uppfyllelse. När vi gifte oss hade jag ett fantastiskt hår, som jag nu bara kan se på bild, och knappt det, för hårddisken har krashat och på den låg alla våra foton :o

Idag fick jag, för mitt eget bästa, klippa ner håret totalt. Och, visst,, det är väl ganska tufft! Men jävligt kallt i nacken och om öronen. Och så är det ju så, det är inte min grej att ha kort hår. Men säkert himla bekvämt i längden, eller korten,,, eller,, ähhh skit samma. Det är som det är och resultatet ser ni här.

By the way,,,, cellgifter verkar motverka finnar, såna man har i ansiktet alltså!

Bubblan

Plötsligt så är det vardag igen! Det är precis som om man befunnit sig i en bubbla. Har ingen uppfattning om vad det är för veckodag, datum, veckonummer. Året vet jag, det kan man kanske inte missa! Men annars,, så är jag helt borta.

Tog tag i en hög med papper, barn som ska till tandläkaren, bilen ska besiktigas, en massa samtal som ska ringas. Räkningarna skulle visst oxå betalas! Ett möte på arbetsförmedlingen! Vill bara skita i allting och gå in o lägga mig i bubblan igen. Just nu tycker jag att det är där jag passar bäst!

Barnet ska till tandläkaren redan i morgon bitti kl åtta upptäckte jag! Men herregud, det går ju inte. Jag måste ju genomgå en helrenovering för att kunna gå utanför dörren!

Tur jag har en äldre son som hjälper mig, så jag behöver bara gå ut o sätta mig i bilen, åka iväg, vänta i bilen medans pojkarna går in till tandläkaren och sen åka hem igen.

Men då får jag kanske ta itu med den där helrenoveringen och försöka ta mig ut ur bubblan! Wish me luck!

Tillbaka till ljuset!

Idag har jag känt mig mycket bättre, och bättre för varje minut! Det är som att återfå livet, åtminstone för en stund.

Det blev faktiskt en tur ut i det vackra vädret och vi tog kameran med. Vi hamnade i Bjärred, vid havet, det var kallt men jättemysigt. På vägen hem stannade vi vid macken o köpte en macka o varm choklad "fniss"

In i helvetet och ut igen?

Måndag idag, och vanlig vardag. Jag skulle kunna spy på helgdagar just nu. All min tid är ju ändå "ledig" och just nu förknippas mitt illamående med just helgdagar.
Jag har försökt knocka mig själv med ett antal piller för att få lugn i kroppen, för att sluta må illa och för att kunna ligga stilla och sova. Och just nu, ett litet ögonblick, så verkar det som om jag lyckats. Kan ta mig runt i huset, lägga in lite tvätt i torktumlaren och titta ut genom fönstret på det vackra vädret! Får väl gå på avvänjning sen för mitt tablettmissbruk:-o
Skulle till och med kunna tänka mig att gå ut en runda och andas frisk luft. Men kanske stannar det vid en tanke, vi får väl se!
De sista dagarna har varit ett rent helvete, men just nu kanske jag kan ana att jag kanske är på väg ut igen!

Nytt år,,,

Nya tankar, nya löften, nya önskningar. Ja allt på en gång. Har inte orkat öppna datorn förrän idag. I ärlighetens namn så har jag då ytterligare en gång upptäckt att min kropp tål cellgifter bättre än alkohol. Efter en jättetrevlig nyårsafton, med mycket skratt, men även tårar och känslosvallningar både över det ena och det andra, låg helt utslagen hela nyårsdagen. Det kan ju dels bero på att resan från London och alla intrycken fortfarande satt i liksom. Men det behöver ju inte diskuteras, min kropp tål inte alkohol. Så redan nu vet jag att jag intagit årets dos. Och då menar jag detta årets!
Det värsta var att jag var tvungen att piggna till, för igår var det dags för nya cellgifter. Som denna gången, naturligtvis med tanke på mitt tillstånd tog hårdare än vanligt. Jag skulle kunna springa ett maratonlopp, om det inte varit för att jag var så trött och illamående. Men kroppen ville inte ligga stilla en sekund.

Det blev idag ett besök på apoteket och jag fick hem lite lugnande mediciner, kroppen lugnade sig lite och jag kunde sova en stund. Nu känner jag mig mycket bättre. Så bra att jag egentligen borde gå ut och ta ett varv i tvättstugan! Men det tar vi imorgon om jag orkar!

Det här med nyår är ju, vartenda år lite sentimentalt. Och kanske särskilt nu i mitt tillstånd. Och förmodligen till mångas förfäran så blir det mycket snack om min sjukdom. Och många tårar fälls från både den ena och den andra! Mycket känslor som kommer fram när man inte är riktigt nykter, så är det ju alltid. Är man glad när man dricker blir man gladare, är man ledsen blir det ännu värre!

En sak som slog mig när jag slog upp ögonen i förrgår, var det, att det ska inte finnas något otalt med någon man håller kär. Det får inte finnas något otrevligt, outtalat eller några missförstånd. Dessa missförstånd måste redas ut under ordnade omständigheter. Så att man är överens om var känslorna finns. Man måste förstå varandra från början , så det inte kommer upp till diskussion när man inte är nykter. Det blir bara så fel då.
Ja, som sagt, nya tankar, löften och önskningar. Och ett helt år att uppfylla detta.

Jag har förstått att det är ganska många som läser min blogg. Det skulle vara roligt och bekräftande om ni lämnade nån kommentar eller gav er tillkänna!

Gott nytt år och kram till er alla.